onsdag 31 december 2014

Fem tips på hållbara nyårslöften


Så här på årets sista dag hör det till att fundera lite över vad man vill försöka förbättra i sitt liv under det kommande året. Men nyårslöften visar sig oftast vara svåra att hålla. Här kommer därför fem tips på nyårslöften som är hållbara i dubbel bemärkelse!

Ta till vara på rester
Vi slänger alldeles för mycket mat helt i onödan. Det är inte svårt att istället göra en matlåda av resterna, eller laga något annat av dem dagen därpå.

Dammsug bakom kylen och frosta av
Med bara en liten arbetsinsats får du kylen och frysen att dra mindre el.

Köp närproducerat
Du gynnar inte bara klimatet genom kortare transporter utan också ekonomin och jobben i din närmiljö.

Byt till miljövänlig el
Kontakta ditt elbolag och byt till miljövänlig el. Arbetsinsatsen från din sida är närmast obefintlig men får långsiktig påverkan.

Ät mer enligt svensk säsong
Detta ska jag själv försöka bli bättre på under 2015. Det är inte bara bra för klimatet, matvarorna smakar dessutom mycket mer och godare när de är i säsong.

tisdag 23 december 2014

Julklappens verkliga insida

Guld, rökelse och myrra. Det kan man säga var världshistoriens första julklappar. Bibelns berättelse om de vise männens gåvor till Jesusbarnet har legat till grund för den världsvida traditionen att ge presenter vid jul. Men i Sverige har julklappen en lite säregen historia.

Det hela började som ett skämt. Långt tillbaka i tiden smög ungdomar omkring på julafton och gav skämtgåvor till sina grannar. De klappade på dörren och när den öppnades slängde de in gåvan och sprang därifrån. Det var oftast ett vedträ eller en sten, med en lapp fäst därpå. På lappen fanns en vers, föregångare till våra julklappsrim.

Bland rika började traditionen att ge bort presenter på 1700-talet, men det var först efter andra världskriget som vanligt folk på allvar började få råd att köpa julklappar. Sedan dess har julhandeln vuxit enormt, och slår nya rekord, år efter år.

Traditionen med julklappar har förändrats och vuxit genom åren. Frågan är om det är till det bättre? Det är naturligtvis gott att vi kan glädja varandra med fina gåvor. Men det som började som ett oskyldigt bus har blivit till en massindustri. En köphets som är både osund och ohållbar.

När de vise männen kom med sina gåvor var det för att fira att något alldeles unikt hade hänt. Det firandet får vi också stämma in i, och det kräver inga dyra presenter. För den största symboliken – julklappens verkliga insida – är inte att jag ger något, utan vad Jesus ger till mig. Låter vi Jesus sätta agendan istället för jultomten kan vi på riktigt fira en god jul.

onsdag 17 december 2014

Den stora hemlängtan

Var känner du dig som mest tillfreds, avslappnad och bekväm? Många skulle nog svara hemma. Ändå är vi svenskar ett oerhört resande folk. Varje år reser runt sju miljoner svenskar på semester utanför Norden.

Varför reser vi bort? Det finns naturligtvis många skäl – för att sola och bada, för att få lugn och ro eller för att träffa släktingar. Men den vanligaste orsaken är enligt en undersökning helt enkelt "för att komma bort". Ett diffust svar, som väcker nya frågor. Vad är det som får oss att längta bort? Varför är vi inte nöjda där vi är?

Kanske är det en del av tidsandan. Ett konsumtionssamhälle bygger ju till stor del på en odlad oförnöjsamhet. Men kanske har människan i själen alltid varit en nomad. Nog borde det kunna finnas en bättre plats än denna? Nog borde det kunna finnas ett bättre liv än detta?

Vi har i alla tider sökt något bättre. Längtat efter frid och ro. Längtat bort från en värld som vi inte förstår. Jag tror att detta är tecken på den stora hemlängtan – längtan hem till Gud. Hos honom möts vi av en öppen famn som säger "Välkommen hem, mitt barn!". Bara där kan vi känna oss riktigt hemma.

torsdag 11 december 2014

Avgörande dilemman del 3: Demokratin

Naturligtvis är det en oerhörd ynnest att få bo i ett demokratiskt land där vi är fria att leva i stort sett som vi vill. Men vi ser just nu också några utav avigsidorna med demokratin. Regeringskrisen illustrerar för mig två tydliga dilemman.

Det första är frihetsaspekten. Är det verkligen så att jag är en fri individ med ett helt fritt val? Många saker kan jag förstås bestämma själv över, men det utlysta extravalet gör mig fundersam. Signalen man ger är att om folket inte "valt rätt" får de snällt göra om. Frågan är hur många gånger man kan utlysa nyval innan man förvandlats till en skendemokrati? "Rösta nu på regeringsmakten så ska vi inte störa mera sen..."

Det andra dilemmat är långsiktigheten. Om regeringen inte ens kan få igenom en budget för ett halvår, hur ska vi någonsin kunna ta tag i de stora förändringar av samhällsekonomin som jag är övertygad om att framtiden kräver? Att växla spår från vår konsumtionsbaserade tillväxtekonomi till en ekonomi i samspel med planeten är fullt möjligt, men knappast över en natt. Vi behöver politiker som vågar ta beslut som kanske gör dem impopulära just nu, men till hjältar på lång sikt. Går det i vår svenska demokrati där allt fokus verkar vara på att behålla makten även nästa mandatperiod? Jag vill se fler vallöften riktade till våra barnbarnsbarn, då finns det hopp!

fredag 5 december 2014

Fairphone - recension efter 6 veckors användning

Känner du till Fairphone? Namnet säger precis vad det är: Ett försök att ta fram en mer rättvis och miljövänlig mobiltelefon. Ett lovvärt initiativ, och det lilla holländska företaget (som startade genom en crowdfunding-kampanj) har bevisat att det går. I skrivande stund har man sålt ca 58 000 ex och nästa år ska version 2 lanseras.

I ärlighetens namn ska sägas att de etiska skillnaderna mot övriga mobiltillverkare i denna första version inte är enorma. Mineralerna bryts i Kongo och mobilerna tillverkas i Kina. Men det är inställningen som gör hela skillnaden! Man värnar om att ha full insyn i hur mineralerna bryts, hur arbetsförhållandena på fabrikerna är och att det ska vara enkelt att beställa reservdelar och själv reparera mobilen.

Är då denna rättvisa mobil något att ha, mer än av samvetsskäl? Vasa församling, där jag jobbar, köpte in fem stycken för ett tag sen och jag har nu använt en av dem i en och en halv månad. Här är några av mina reflektioner och erfarenheter än så länge:

Tidigare har jag haft en Samsung Galaxy S2 och Fairphone är påfallande lik den, både till det yttre och inre. Storleken och designen är snarlik men helt klart till Fairphones fördel. Fairphone känns inte alls lika plastig som Samsung, och är oväntat tung. Tyngden är ingen nackdel tycker jag, det ger den en robust, hållbar känsla. Insidan bygger precis som hos Samsung på Android, men Fairphones variant är mycket snyggare och bättre utfört. Där Samsung valt ”extra allt” väljer Fairphone enkelhet och stilrenhet. Precis så här vill jag att ett mobilgränssnitt ska se ut! Kanske inte helt otippat att holländsk smak ligger mig närmare än koreansk.

Som med alla nya mobiler tar det ett tag att vänja sig vid handhavandet. Jag har råkat ringa upp folk av misstag och skickat sms från fel sim-kort, men det är helt och hållet en vanesak.

För dig som inte vill göra dig beroende (och övervakad?) av Google går det att använda mobilen utan att koppla den till ett Google-konto. Vill du installera appar från Play Store måste du dock installera Google-tillägget och registrera ett Google-konto. Det krävs wifi för att ladda ner installationen vilket kanske inte är något större problem för de flesta, men på jobbet har vi inget trådlöst nätverk så jag fick ta hem mobilen och göra klart installationen hemma.

Fairphone är en riktigt välbyggd och välfungerande smart phone. Den har inte störst skärm eller mest minne, men det har knappast inte heller varit målsättningen. Vill du ha den allra senaste tekniken, exempelvis stöd för 4G, kommer du att bli besviken. Men Fairphone är långt ifrån någon budgetmobil, trots sitt angenäma pris på 300 €. Hårdvaran inkluderar bl.a. stöd för dubbla sim-kort, wifi-hotspot och en utmärkt kamera. Vill du ha en riktigt bra mobil, och gott samvete på köpet, är det inte mycket att tveka över.

Att byta mobil var och varannat år är förstås helt ohållbart i längden. Förhoppningsvis är Fairphone hållbarare än andra mobiler, men det får framtiden utvisa. Det går åtminstone att köpa reservdelar, vilket är ett steg i rätt riktning.

Vill du veta mer om Fairphone, eller köpa en egen, besök deras hemsida: www.fairphone.com

torsdag 27 november 2014

Advent - en tid för mindre kött?

Igår presenterade Livsmedelsverket sina nya kostråd, som nu ska gå på remiss. Glädjande har man fokuserat på att kostråden ska vara miljöanpassade, vilket framför allt innebär att man förordar mer vegetarisk kost.

Det finns en, tidvis ganska hetsk, debatt kring vår köttkonsumtion. Det är viktigt att frågan lyfts, men tyvärr blir det ofta de mest extrema åsikterna som ställs emot varandra. Ska vi hitta en lösning som majoriteten av befolkningen ser som rimlig måste vi nog landa någonstans mittemellan. Det råder ingen tvekan om att vår köttkonsumtion idag har urartat - vi äter mer kött än någonsin - men personligen tror jag inte att vi måste sluta äta kött helt och hållet för att rädda planeten. Därför tycker jag att Livsmedelsverket lägger sina kostråd på en bra nivå. Man konstaterar att det enda som vore sämre än nuvarande situation vore en ökad köttkonsumtion, men man sätter ingen siffra på hur mycket kött det är okej att äta.

Det finns en anledning till att vårt traditionella julbord innehåller så extremt lite grönt. Dels förstås för att inte så mycket är i säsong under vintern, men också för att man förr sparade köttet till de stora högtiderna. Inte så många utanför kyrkans värld känner längre till att advent är en fasteperiod. Advent har i vår tid blivit en slags förfest till julen, fylld av lussekatter, glögg och julbord, men egentligen var det tänkt som en sparsmakad period av enkelhet och förberedelse. Sen kom det stora julfirandet.

Jag tror att både planeten och vi själva skulle må gott av att vi hittade tillbaka till det gamla ordspråket "den som väntar på nåt gott". Vi behöver kanske inte alla bli veganer, men när vi äter kött ska det vara en högtidsstund.

onsdag 19 november 2014

Lever plasten för evigt?

Min syn på plast förändrades radikalt efter att ha bott i Etiopien. Innan dess hade jag egentligen inte reflekterat över plast som något större miljöhot. Förutsatt att man bara återvann det såklart. I Etiopien insåg jag att det där med att "bara" återvinna låg ljusår bort. Varenda flodfåra i Addis Abeba svämmade över av plastpåsar och plastflaskor. Huruvida det ens fanns något vatten i floderna var svårt att avgöra. Plastens stora problem blev väldigt tydligt: det förmultnar inte (åtminstone inte på flera hundra år).

Det finns nu plastberg stora som kontinenter som flyter omkring på de stora haven. Mängden skräp ökar för varje år. Om vi inte gör något radikalt kommer vi enligt National Geographic inte att ha nått toppen förrän år 2021. Ett annat miljöproblem som börjat uppmärksammas är de mikroplaster som reningsverken inte klarar av att stoppa. Upp emot 70 miljoner partiklar av mikroplast släpps ut i havet per timme (!) från ett stort svenskt reningsverk.

Det finns många andra problem och nackdelar med plast, som att den oftast är oljebaserad, att den kan vara giftig och allergiframkallande, men i detta inlägg fokuserar jag på skräp-aspekten. Det finns två tydliga lösningar som jag kan se. Den ena lösningen är att tillverka bättre plaster. Det finns idag plast som är komposterbar, tillverkad av t.ex. sockerrör istället för olja. Men steget från att tekniken finns till att all världens plast är av detta slag känns kolossalt stort när man har Etiopiens flodfåror på näthinnan. Den andra lösningen är att i hög grad sluta använda plast. Vi använder ofta plastpåsar och förpackningar slentrianmässigt, när vi lika gärna skulle kunna använda papper, tyg eller något annat miljövänligt material. Glädjande nog har EU i veckan lagt fram ett förslag om att antalet plastpåsar kraftigt ska minskas. Målet är att användningen av engångskassar ska minska med 80 procent. Jag följer med förhoppning utvecklingen.

fredag 14 november 2014

Fredagsfilmen: "Sanningen om konsumtion"

Denna vecka tipsar jag om en hel tv-serie. "Sanningen om konsumtion" är en mycket intressant och välgjord serie som avslöjar krafterna bakom konsumtionen. Hur vi omedvetet påverkas att köpa varor. Om vår "plikt" att konsumera. Och om konsumtionens baksidor.

Första avsnittet har rubriken "Slit och släng" och handlar bland annat om hur företag medvetet gör produkter som går sönder, så kallat "planerat åldrande".

Sanningen om konsumtion: Slit och släng
UR Play, fritt tillgängligt till 2015-03-28

onsdag 12 november 2014

Arlas korkade miljösatsning och andra skenbara miljöarbeten

Som jag skrev för ett tag sen är det lätt att bedriva ett strategiskt miljöarbete på pappret. Vad resultatet blir kan däremot vara något helt annat. Ett dilemma för alla företag är naturligtvis att miljöarbetet är underordnat ett högre mål - att öka försäljningen. Tänker man efter inser nog de flesta att det mest hållbara vi kan göra är att låta bli att konsumera, men det låtsas de flesta företag inte om. Istället försöker man lösa paradoxen genom ett skenbart miljöarbete som låter bra på pappret men i verkligheten ibland till och med innebär en försämring.

Ett tydligt exempel på detta tycker jag är Arlas senaste lansering av mjölkpaket med skruvkork. Livsmedelsverket slog fast redan 2011 att denna typ av förpackning ger 50 % mer utsläpp av växthusgaser än den traditionella mjölkförpackningen. Detta helt onödiga tillägg, som vi fram tills nu klarat oss utmärkt utan, lanserar nu Arla som en miljösatsning. "Den här vita korken är grön" står det på förpackningarna. Visst, det är sant att den är tillverkad av en förnybar råvara - sockerrör - men gör det plötsligt skruvkorken miljövänlig? Detta är ett tydligt exempel på skenbart miljöarbete. Genom att sätta skruvkork på den ekologiska mjölken, som tidigare var utan, har de ju inte gjort någon förbättring alls, utan tvärtom ökat materialåtgången. Det finns bara ett ord: Korkat!

Här är några ytterligare exempel jag noterat:

Coop har ett eget ekologiskt varumärke som heter "Änglamark". Jag uppskattar att det finns prisvärda och bra ekologiska varor i butiken, men en del av varorna motsäger sig själva. Varför finns det till exempel flytande tvättmedel? Att transportera runt en massa vätska innebär en helt onödig påverkan på miljö och klimat, när pulvertvättmedel funkar precis lika bra. Den mest paradoxala produkten är kanske ekologiskt sköljmedel. Vill Coop vara ärliga med sitt miljöarbete borde de självklart uppmuntra folk att sluta använda sköljmedel, inte lansera ytterligare en produkt.

Burger King anser sig ha ett "genomgående miljöarbete". Ändå noterade jag vid mitt senaste besök att man tagit bort källsorteringen och nu kör allt skräp i samma bytta. Det är möjligt att folk är dåliga på att slänga rätt, men det är inte skäl nog för att backa utvecklingen med typ 20 år.

Att äta mer i enlighet med säsongen är ett miljömedvetet och klimatsmart val vi bör eftersträva allt mer. Detta vill ICA Maxi hjälpa oss med genom att särskilt lyfta fram frukt och grönt som är i säsong. Det låter ju bra, men de verkar ha missat en avgörande aspekt. När jag var där i april sålde de färska jordgubbar under stora skyltar med texten "säsongsvara". Visst, de kanske är i säsong i det land där de odlats, men med det resonemanget kan man ju lika gärna märka upp allting som i säsong. Poängen måste ju rimligtvis vara att vi ska äta mer i enlighet med svensk säsong.

Har du fler exempel på skenbart miljöarbete? Tipsa mig gärna. Som tur är finns det även massor med goda exempel på miljöförbättringar. Det återkommer jag till en annan gång.

måndag 10 november 2014

Samhällsansvar

Igår var det tjugoförsta söndagen efter trefaldighet. En så anonym helg att knappast ens den flitigaste kyrkobesökaren i förväg skulle kunna säga vad den handlar om. Tyvärr. Temat är nämligen viktigt, för att inte säga avgörande, för vår gemensamma framtid: "Samhällsansvar".

I kyrkan är man kroniskt rädd för att lägga på folk bördor. Man pratar gärna om Guds kärlek, om att det finns plats för alla i Guds familj, att du får komma precis som du är, och så vidare. Att Gud skulle ha någon åsikt om hur vi lever våra liv tonas ned. Kanske beror det på att allt för många har missuppfattat den kristna tron som krävande - en rad budord man måste följa - när det är långt ifrån hela sanningen. Ändå kan vi inte komma ifrån att tron rimligen måste få konsekvenser. Om vi som kallar oss kristna lever precis likadant som alla andra kan man ju fråga sig vad tron egentligen spelar för roll. Jakob formulerar det spetsigt i en känd bibelvers:
"Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste."
- Jakobsbrevet 1:22
Den inställningen är minst lika viktig när det handlar om miljö- och klimatfrågor. Det är så lätt att fastna i orden - att skriva långa utredningar, föreläsa, debattera - men vad gör vi konkret här och nu? Framtiden avgörs inte av FN, G8, multinationella företag, eller någon annan maktfaktor. Vi har alla ett samhällsansvar, vi kan inte skylla ifrån oss.

Några rader ur en av söndagens texter får avsluta detta inlägg. Jag tycker att de på ett bra sätt sammanfattar vad vårt ansvar gentemot varandra handlar om, i praktiken.
"Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet."
- Andra Korinthierbrevet 8:12-15

fredag 7 november 2014

Fredagsfilmen: "Story of Bottled Water"

Visste du att vatten på flaska är 2000 gånger dyrare än kranvatten? Hur kan man få någon att köpa en produkt som är dyrare, sämre för miljön och egentligen helt onödig? Detta videoklipp förklarar på ett bra och underhållande sätt hur konstlad efterfrågan skapas. Filmen är amerikansk men du kan byta ut varumärkena mot t.ex. Ramlösa eller Loka så gäller i princip det samma för oss.



De påståenden som görs i filmen förklaras utförligare här, för den som eventuellt tvivlar på innehållet. För både plånboken och miljöns skull säger jag bara: drick "kranmärkt"!

torsdag 6 november 2014

Senaste klimatrapporten - hopp eller domedag?

I söndags var FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i Köpenhamn för att presentera klimatpanelen IPCC:s senaste klimatrapport. För den som är insatt i frågorna innehåller rapporten kanske inte så mycket nytt, men den ger en god sammanfattning av det bistra läget. Rapporten visar bland annat att åren 1983-2012 var den varmaste trettioårsperioden på 800 år på norra halvklotet. Och det råder ingen tvekan om att människans roll i klimatförändringarna är tydlig och växande.

Ska vi undvika en total samhällskollaps måste vi sluta gömma huvudet i sanden. Om vi inte gör något åt växthusgasutsläppen (som globalt fortfarande ökar) är vi på väg mot temperaturökningar på 3-8 grader vid slutet av århundradet. De konsekvenser detta skulle medföra är så extremt omvälvande att det är svårt att ens ta in. Världens som vi känner den skulle upphöra att existera.

Men rapporten är lyckligtvis inte en domedagsprognos, utan andas hopp. Kan vi få ned växthusgasutsläppen med 50 % till år 2050 förhindrar vi att den genomsnittliga globala temperaturökningen överstiger två grader. Detta kan i och för sig få nog så allvarliga konsekvenser, men inte i närheten av den apokalyps vi annars står inför.

Den stora, närmast övermäktiga, utmaningen är nu att få världens länder att enas kring ett gemensamt agerande för att nå de nödvändiga klimatmålen. Inte minst med tanke på att det är de fattigaste länderna som kommer att drabbas värst av uppvärmningens effekter. Därför räcker det inte för de rika nationerna att enbart ta ansvar för sin egen del av kakan. Fastnar vi i nationsgränser blir frågan svår att lösa. Vi måste lyfta blicken och inse att vi alla är medborgare på samma jord.

Ska vi rädda vår planet kommer det sannolikt att krävas uppoffringar, men nog måste det vara värt det? Tillsammans räddar vi vår framtid.

måndag 3 november 2014

Det äldsta är det nyaste

Det måste finnas något bättre. Något annat sätt att leva. Tanken har slagit många människor genom historien. Kanske även dig? Vårt samhälle ter sig många gånger smått absurt. När man lyfter blicken verkar det mesta så meningslöst, orättvist, fåfängt. Politikerna är alla rörande överens om att jobben är det viktigaste som finns. Jag trodde det viktigaste var att må bra. Att trivas, ha roligt, använda sin fantasi.

Känslan att det måste finnas något bättre gör oss utvecklingsfixerade. Inom ekonomin vill vi ha ständig tillväxt. Inom tekniken avlöser den ena prylen den andra. I samhället genomförs ändlösa reformer. Resultatet är inte nödvändigtvis en faktisk förbättring – men det ger oss en känsla av framsteg. Av förnyelse och utveckling. Drar man det till sin yttersta spets hamnar man i revolutionens obarmhärtiga farvatten, där allt kan offras för en bättre framtid.

Men vårt handlande, våra traditioner, våra liv kan bara förstås i ljuset av historien. Istället för att vara förblindade av framtiden kanske vi behöver gå tillbaka till rötterna. Inte på ett mossigt sätt, muttrandes "det var bättre förr" fast vi inte har några belägg för det. Utan genom att söka vårt ursprung. Varför finns vi?

Trappistmunken Thomas Merton sa: "Det äldsta är det nyaste, för det är början". Med andra ord, sen livets uppkomst har allting bara blivit äldre. Genom att blicka tillbaka kan vi hitta en äkta förnyelse. Slippa uppfinna hjulet igen. Återvända till hur det en gång var tänkt. Ett träd kan se ut att ha stannat i växten. Man tror att det kanske är på väg att dö. Men så skjuter det oväntat i höjden och man förstår att det fram tills nu lagt all kraft på att växa neråt. Utan ett ordentligt rotsystem hade det inte kunnat nå så långt som det nu gör. Vill vi växa som människor behöver vi också växa på djupet. Hämta näring i livets källa.

Den kristna tron säger att Gud är alltings ursprung. Om Gud har skapat jorden, vem vet då bättre hur man ska leva här än just han? Bibeln berättar att Jesus var Gud i mänsklig gestalt. Genom att läsa om Jesus liv och följa hans exempel kan livets frågor förvandlas till utmaningar. Att förstå mitt ursprung ger mig frimodighet att leva i nuet, samtidigt som jag kan hoppas på en bättre framtid. "Min framtidsdag är ljus och lång" för att citera en gammal psalm. Vågar du tro det?

fredag 31 oktober 2014

Fredagsfilmen: "Att transportera människor"

Det pratas mycket om att vi måste ändra vår livsstil för att skapa ett hållbart samhälle, men hur förändrar man människors beteenden? Veckans film är en föreläsning från Umeå universitet med Annika Nordlund, forskare i psykologi. Fokus ligger särskilt på människors resevanor, hur bryter vi med bilismen?

Att transportera människor
25 min, UR Play, tillgänglig t.o.m. 2014-12-22

Annika Nordlund konstaterar i filmen att det inte räcker med information. Människor är idag väldigt miljömedvetna men kör ändå mer bil. Detta illustrerar tydligt vanans makt. Det börjar med att vi av enkelhet väljer bilen, men snart nog har vi skapat en vana som är svår att bryta. Annika Nordlund understryker allvaret i detta, och att ansvaret för förändringen inte enbart kan läggas på individen.

onsdag 29 oktober 2014

Världens mest klimatsmarta företag - på pappret

Den brittiska organisationen CDP ger årligen ut en rapport där de listar  världens mest klimatsmarta företag. CDP:s approach till ämnet är intressant. Istället för att gå i clinch med affärsvärlden, som miljörörelser ofta tenderar att göra, vill man utnyttja marknadskrafterna till att motivera företag att ta ansvar för sin miljö- och klimatpåverkan.

På årets lista finns ett flertal svenska företag med, glädjande eftersom listan bygger på ett frivilligt deltagande där företagen själva redovisar sina utsläpp och sina strategier för framtiden.

Dilemmat med denna lista är att den till stor del baseras på vilket strategiskt miljöarbete företagen tänker bedriva - inte vad man faktiskt uppnått. Ett vanligt problem vid strategiskt miljöarbete är dessutom att man har ett alldeles för diffust mål. Att sträva efter ständigt höjda ambitioner låter bra på pappret, men vad blir resultatet? Det beror naturligtvis helt på hur mycket eller lite man förbättrar varje år, och från vilken nivå man ursprungligen startade. Jag har själv jobbat en del med miljöcertifiering inom Svenska kyrkan och vet att det inte behöver krävas särskilt mycket för att ha ett strategiskt miljöarbete - på pappret. Men ska vi på allvar lösa klimatkrisen räcker inte det. Då krävs det att vi också kommer fram till vilka mål vi måste nå, och inom vilken tidsram, och sen lägger upp arbetet utifrån det. Med nuvarande ambitionsnivå går vi visserligen åt rätt håll, men jag är rädd att det kommer ta alldeles för lång tid. Tid vi helt enkelt inte har.

måndag 27 oktober 2014

Förväntningar in absurdum

När jag bodde i Etiopien förvånades jag ofta av den väldiga livsglädje man kunde mötas av där. Hur kunde de vara så glada mitt i allt elände? Jag tror det handlar mycket om vilka förväntningar vi har. Förnöjsamhet och tacksamhet är två väldigt viktiga inställningar till livet som vi nästan har glömt bort i vårt land.

Tage Erlander, Sveriges statsminister 1946-69, myntade på 1960-talet begreppet "förväntningarnas missnöje". Han menade att i det välfärdssamhälle som var under framväxt skulle beroendet och kraven på samhället öka allt mer. När man förväntar sig att få det allt bättre skapas ett missnöje som inte på samma sätt finns i en fattigt samhälle. Kanske lyssnade inte så många då, när tillväxten slog rekord efter rekord, men ser man det utifrån ett globalt perspektiv hade han helt rätt. I ett fattigt land räcker det att staten garanterar en låg grundtrygghet för att människor ska vara nöjda. Man kommer ju ifrån ett situation där man helt har fått lita på släkt och vänners hjälp vid behov. I ett rikt land däremot, har människor successivt vant sig vid en allt högre levnadsstandard, vilket innebär att vi har betydligt högre krav och förväntningar på vad staten ska garantera.

Detta är naturligtvis inget problem så länge staten kan infria sina löften, men vad händer om tillväxten i ekonomin avtar? Vi ser tecken på detta idag. När statens inkomster minskar tvingas man göra nedskärningar, till högljudda protester. I vissa fall är protesterna befogade, men oftast är det ett uttryck för just "förväntningarnas missnöje". Vi har glömt bort att förmån inte är synonymt med rättighet. Vi beter oss lite som bortskämda ungar, som vill att staten ger oss allt vi pekar på. Detta är en enorm utmaning inför framtiden. Vi kommer inte att kunna leva med ekonomiskt tillväxt i all oändlighet. Vi kommer säkert att behöva fatta en del otrevliga politiska beslut för att rädda vår planet. Ska vi lyckas med det utan att samhället kollapsar krävs det att vi som enskilda medborgare hittar tillbaka till en sundare livsinställning. Vi kan börja reda nu genom att lyfta blicken och inse att vi har det fruktansvärt bra. Allt är förstås inte bra, men vi lever trots allt i ett av världens rikaste länder. Frågan är bara, har vi livsglädje?

fredag 24 oktober 2014

Fredagsfilmen: "O-ekologiskt med Anders & Måns"

Fredagfilmen denna vecka är lite lättsammare än tidigare, fast ändå väldigt bra!

O-ekologiskt. Vad är det för något? Komikerduon Anders & Måns reder ut begreppet i denna korta men kärnfulla film. Du kan se den direkt här nedan.

 

1:55 min, fritt tillgänglig.

onsdag 22 oktober 2014

Framtidstro för domedagsprofeter

Tror du på en ljus framtid? Eller är du innerst inne en domedagsprofet?

Som jag skrev i förra veckan har jorden ett bäst före-datum. Vi vet inte när, det kan handla om tusen, hundratusen eller flera miljarder år, men det finns ett oundvikligt slut. Låter det hotfullt? Den kristna tron menar faktiskt att det är precis tvärt om. Livet på denna jorden är bara början. Som C S Lewis beskriver det i den sista boken i Narniaserien:
"Men för dem var det bara början på den riktiga historien. Hela deras liv i den här världen och alla deras äventyr i Narnia hade bara varit omslaget och titelsidan: nu äntligen kunde de börja på kapitel 1 i Den stora historien, som ingen på jorden har läst, som fortsätter i evigheters evighet och där varje kapitel är bättre än det föregående."
Vår längtan efter en bättre värld är för mig ett bevis för att vi egentligen är skapade för ett annat liv. Gud hade inte tänkt sig världen så som vi ser den. Denna insikt ger oss kristna goda förutsättningar att på ett realistiskt sätt tackla världens problem. Vi är inte förblindade av utopiska visioner, vi vet att allt inte kommer att bli perfekt i denna värld. En blick på oss själva räcker för att konstatera detta faktum. Ingen av oss är perfekt. Vi bär alla på själviska baktankar, avundsjuka, vrede, tanklöshet, trolöshet. Och detta är egentligen själva kärnan i den kristna tron: Själva är vi inte tillräckliga. Inga samhällssystem, hur finurligt konstruerade de än må vara, kan någonsin lösa alla problem, eftersom de finns inom oss. Vi behöver befrias från våra inre brister. Vi behöver en befriare. Som kristen tror jag att han heter Jesus Kristus och tack vare honom finns det hopp om en framtid utan ondska, lidande och död.

En dag kommer vi att bli helt fria från våra otillräckligheter, men genom Guds nåd kan vi påbörja vandringen mot fullkomligheten redan nu. Genom att följa Jesus exempel kan vi steg för steg göra världen till en bättre plats. Vi kan sprida kärlek till människorna runt oss. Vi kan ta hand om vår natur. Vi kan påminna varandra om vårt evighetshopp.

Det går inte att skapa ett himmelrike på jorden. Men jag kommer att göra mitt bästa så länge jag lever här.

måndag 20 oktober 2014

Ät grannens äpplen och förbättra miljön

Varje dag cyklar jag förbi villor där trädgårdarna så här års närmast svämmar över av äpplen. Själva bor vi i ett hyreshus utan tillgång till egen trädgård. Kontrasten är slående: Vi saknar helt fruktträd, medan grannarna sopar ihop säckar med frukt och kör med till återvinningscentralen. Som tur är (för oss) har några av våra grannar också noterat detta onödiga svinn. Istället för att slänga sina äpplen ställer de ut lådor på trottoaren utanför tomten där vem som helst får ta. Vi har gjort äpplemos på två fulla plastkassar i år. Plus en och annan äppelpaj. Tack för det!

Varför berättar jag detta? Jo för att det är ett så bra exempel på hur många små insatser tillsammans kan göra stor skillnad för miljön. Trots att det är högsäsong för svenska äpplen just nu köper vi svenskar ändå mestadels importerade (och besprutade) äpplen. Det är ju helt enkelt bara dumt.

Men om du nu inte har turen att kunna äta grannens äpplen bör du absolut välja svenskt och/eller ekologiskt när du handlar. Vill du veta mer har Naturskyddsföreningen en bra sida om detta. Det är vansinnigt att vi importerar äpplen från Kina och Sydamerika när vi har perfekta förutsättningar för äppelodling alldeles runt knuten. Svenska äpplen har dessutom oftast samma pris som utländska, och rätt förvarade kan de hålla sig fina långt in på våren. Tänk på det nästa gång du är i affären. Om vi alla efterfrågar (och köper) mer svenska äpplen kan vi förhoppningsvis få se en förändring av fruktavdelningen till det bättre i framtiden.

fredag 17 oktober 2014

Fredagsfilmen: "Politiker utan mål"

Detta är en dokumentär om bristen på framtidsvisioner inom politiken idag. Den politiska debatten handlar på sin höjd om innevarande mandatperiod, nästan ingenting om vilket samhälle vi vill skapa. Varför har de långsiktiga visionerna försvunnit?

"Politiker utan mål"
SVT Play, tillgänglig t.o.m. 2014-10-21

Filmen lyfter vikten av att inte bara prata om framtidens utmaningar utan också om dess möjligheter. Detta citat av statsvetare Rasmus Karlsson belyser detta på ett bra sätt:
"Det tog bara 60 år från konstruktionen av den första flygmaskinen till att människan kunde resa i rymden. Med det perspektivet borde det vara långt ifrån omöjligt att på ett radikalt sätt lösa både energiförsörjningen och klimatfrågan, om vi går in för det."
Dessvärre synliggör filmen också tydligt den naiva inställning till evig tillväxt som präglar hela vårt samhälle, och som både Socialdemokraterna och Moderaterna (och filmskaparen) ser som en självklarhet. Jonas Norlin på Finansdepartementet säger i filmen att de räknar med att den ekonomiska tillväxten kommer ligga på runt 2 % av BNP under överskådlig framtid. Det innebär att BNP kommer fördubblas inom 30-35 år. Ett direkt citat av Jonas Norlin som avslöjar en skrämmande ohållbar framtidsbild:
"Det innebär att du kan konsumera dubbelt så många bilar, resor till Kanarieöarna, dubbelt så mycket mat. Att mängden tjänster och varor du konsumerar fördubblas under denna tidsperioden."
Denna oändliga tillväxt innebär att år 2100 är den ekonomiska standarden 5-6 gånger så hög som idag. Ett helt och hållet otänkbart scenario ifall vår miljö ska ha någon chans att överleva. Men det är tyvärr inte något som Finansdepartementet eller någon annan tar med i beräkningen. Hur vi ska bryta vårt beroende av den ekonomiska tillväxten är en icke-fråga i denna dokumentär. Inte desto mindre är jag övertygad om att det är en av de mest avgörande framtidsfrågorna av alla. Och där om någonstans behövs det konkreta, trovärdiga framtidsvisioner.

onsdag 15 oktober 2014

Varför bry sig om jorden när Gud ändå ska skapa en ny?

Den globala uppvärmningen är ett betydligt allvarligare hot än många tror. Vi har inte tid att låtsas som om allt är som vanligt, vi måste agera. Men även om vi lyckas löser denna historiskt sett oöverträffade klimatkris är mänsklighetens dagar ändå räknade. Till slut kommer jorden att gå under, om inte förr så om 6 miljarder år när solen slutar lysa.

Varför ska jag då bry mig om den här världen om den ändå kommer att gå under? Som kristen ställs jag oundvikligt inför denna fråga. Vad är det för poäng med att handla ekologiskt och minska växthusutsläppen om Gud ändå kommer att skapa nya himlar och en ny jord? Kan vi inte rent av påskynda Jesus återkomst genom att skövla regnskogen? Nej, jag är övertygad om att vi är kallade att bry oss om vår värld så länge vi lever här. Och jag tror att det finns en mening med livet på jorden. I två tusen år har människor trott att Jesus snart kommer tillbaka. Varför skulle han dröja om livet här var meningslöst? Men visst kan det te sig som en paradox, för samtidigt tror jag ju att livet kommer att bli mycket bättre i himlen. Även Paulus brottades med detta, som han skriver i Filipperbrevet:
"Ty för mig är livet Kristus och döden en vinning - såvida inte ett fortsatt liv här på jorden ger mig en vinst genom mitt arbete, för då vet jag inte vad jag skall välja. Jag slits åt båda hållen: jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore ju det allra bästa. Men för er skull är det viktigare att jag lever kvar här, det är jag övertygad om, och jag vet att jag kommer att bli kvar och stanna hos er alla för att hjälpa er till framsteg och glädje i tron."
Det märkliga med den kristna tron är att trots att det talas om ett evigt liv efter döden, trots att en domedag kommer då all ondska ska förgöras för gott, så är den långt ifrån världsfrånvänd. "Om jag visste att världen gick under imorgon, skulle jag ändå plantera ett äppelträd idag" lär Martin Luther ha sagt. Vi ska alltså inte ge upp. Jorden har förvisso ett bäst före-datum, men det betyder inte att vi ska sluta leva redan nu. Gud vill med sin Ande hjälpa oss och inspirera oss i den goda kampen för en bättre värld.
"Kom, Skaparande, Herre god!
Besök vårt hjärta, ge oss mod.
Lys upp vårt mörker, hoppet stärk!
Du känner oss, vi är ditt verk."

/Martin Luther (Sv Ps 50:1)

måndag 13 oktober 2014

Avgörande dilemman del 2: Marknadsekonomin

I en serie inlägg presenterar jag några av de dilemman som kommer avgöra vår framtid. Jag har inga färdiga svar men jag tror det är hög tid att vi på allvar närmar oss konkreta lösningar.

Del 2: Marknadsekonomin

Man brukar säga att marknadsekonomi handlar om balansen mellan tillgång och efterfrågan. Man kan då utgå ifrån antingen företagaren ("hur skapas maximal vinst") eller konsumenten ("hur skapas billigast möjliga varor"). I ett starkt präglat konsumtionssamhälle blir den balansakten ganska enkel, eftersom det skapas en
"win-win"-situation: Billiga varor gör att många köper, vilket skapar större vinster för företagen, och då kan de producera ännu billigare varor osv.

Men vad händer om man tar med miljön i beräkningen? Problemet med det ovanstående är att man inte tar hänsyn till marknadsekonomins baksidor, och en av de största är naturligtvis den ständiga konsumtionsökning detta leder till.

Förr i tiden var det efterfrågan som skapade tillgången: Om jag behövde nya kläder beställde jag det hos skräddaren, om jag behövde nya möbler beställde jag det hos snickaren osv. I och med industrialiseringen har situationen blivit den omvända, tillgången skapar efterfrågan: Man producerar varor som ingen frågat efter men som man tror kommer bli uppskattade. När folk ser dessa varor i affären väcks intresset och efterfrågan är därmed skapad. Efter ett tag är man så van vid dem att man undrar hur man tidigare klarade sig utan.

Det finns hundratals produkter jag inte skulle vilja leva utan, men som var helt okända för hundra år sedan. Samtidigt är jag smärtsamt medveten om att jag genom min konsumtion är djupt delaktig i upprätthållandet av en ohållbar livsstil. Häri ligger dilemmat. Vi har industrialiseringen och marknadsekonomin att tacka för så mycket, samtidigt leder den oss sakta men säkert mot jordens undergång. Vi vill förstås inte vrida tillbaka klockan till artonhundratalets svält och misär, ändå hamnar vi där till slut om vi inte ändrar vårt sätt att leva innan jordens tillgångar sinar för gott.

Jag tror det går att hitta en balans mellan tillgång och efterfrågan, där marknaden inte utnyttjar sin makt till att skapa skenbara behov, utan i stället hjälper oss kunder att leva hållbara liv genom de produkter de tar fram. Men även om precis allting i affären är ekologiskt har vi ändå inte löst det egentliga dilemmat. Att ändra inköpsbeteenden räcker inte.

En lösning är att alla människor i framtiden väljer att leva i frivillig enkelhet. Det vore ju det allra bästa men jag har inga höga förhoppningar om att det någonsin kommer ske. Återhållsamhet verkar inte precis vara någon naturlig fallenhet för mänskligheten. Dock är det inget argument för att låta bli. Vill du leva miljövänligt här och nu är frivillig enkelhet en mycket viktig aspekt.

Frågan vi på allvar måste ställa oss är: Kan man inom marknadsekonomins ramar begränsa försäljningen? Eller kommer det att krävas en helt ny slags ekonomi för att slutgiltigt få bukt på överkonsumtionen? En enormt stor och komplex fråga, men helt avgörande för vår framtid.

söndag 12 oktober 2014

Firar du Tacksägelsedagen?

Idag är det Tacksägelsedagen, en festdag som tyvärr fallit i glömska hos många. I min barndoms kyrka brukade alla ta med sig något från årets skörd till Tacksägelsedagens gudstjänst. Äpplen, morötter, potatis, blommor och allt möjligt annat. Det fick pryda koret (platsen längst fram i kyrkan) och efteråt fick alla ta med sig något hem. På det sättet blev det en festlig gudstjänst och så fick man dessutom med sig något som man kanske inte hade i sitt eget trädgårdsland.

Förutom att det var en trevlig tradition så illustrerar det två saker som vi behöver återerövra i vår tid: Tacksamhet och delande.

Tacksamhet är mer än att vara slentrianmässigt artig och säga tack. Det handlar om vilken inställning vi har till livet. Att inte ta allting för givet. I kristna hem över hela världen finns en lång tradition av att be bordsbön innan man börjar äta. Det gör man inte för att maten på något sätt skulle bli heligare, eller för att Bibeln skulle påbjuda det, utan främst för att vi inte ska glömma bort vem vi ytterst har att tacka för allt.

I de billiga prylarnas era har delandet blivit ett utrotningshotat fenomen. Varför ska vi dela med oss till andra, eller köpa saker ihop, när alla har råd att äga allt? Utifrån ett miljömässigt perspektiv är konsumtionsnivån detta leder till förstås katastrofal. Men det finns en motrörelse som är "up and coming". Det kallas ibland för delandeekonomi och handlar om att skapa nätverk för att enklare kunna dela både ägodelar och tjänster med andra. Några exempel: CouchsurfingToolPoolSkjutsgruppenKlädoteket.

Till sist ett tips: Börja fira Tacksägelsedagen igen! Om du inte går till kyrkan så gör det hemma med din familj, eller med kompisarna. Ta en öl och snacka om vad ni är tacksamma för. Vi är väldigt bra på att klaga, mig själv inkluderad, men inte lika bra på att tacka. Att en gång om året stanna upp och fundera över vad man är tacksam för är inte mycket, men det är en bra början.

fredag 10 oktober 2014

Fredagsfilmen: "Plan B"

Veckans fredagsfilm är en välgjord och intressant dokumentär om Plan B, presenterad av skådespelaren Matt Damon.

Plan B: Mobilizing to Save Civilization
1 tim 24 min, finns fritt tillgänglig hos amerikanska tv-kanalen PBS

Plan B är en bok, eller kanske snarare en rörelse, för att lösa miljö- och klimatkrisen. Det är en genomarbetad och vetenskapligt grundad presentation av utmaningarna och möjliga vägar för att vända utvecklingen. Bakom Plan B ligger den amerikanske miljövetaren Lester Brown, grundare och ledare av Earth Policy Institute.

Lester Brown har av Washington Post beskrivits som "en av världens mest inflytelserika tänkare". För drygt 30 år sedan bidrog han till att utveckla begreppet ekologiskt hållbar utveckling. Han har skrivit en mängd böcker och blivit utnämnd till hedersdoktor 25 gånger.

Om du vill fördjupa dig mer i Plan B efter att ha sett filmen kan Lester Browns bok laddas ner gratis på Svenska Plan B.

onsdag 8 oktober 2014

Avgörande dilemman del 1: Tillväxten

Det finns en rad dilemman inför framtiden som kan verka närmast olösliga, men som vi inte desto mindre måste försöka ta tag i. I en serie inlägg framöver kommer jag presentera några av dessa dilemman. Jag har inga färdiga svar men jag tror det är hög tid att vi på allvar försöker närma oss konkreta lösningar.

Del 1: Tillväxten

Så här års lever vi på lånad tid. Redan den 19 augusti inföll Overshoot Day, eller Den ekologiska skuldens dag som den kallas på svenska. Det betyder att då hade vi förbrukat årets kvot av jordens naturtillgångar. Med andra ord knaprar vi nu på framtidens resurser. Man kan säga att vi tar ut pengar från ett sparkonto som sakta men säkert håller på att tömmas. Alla inser förhoppningsvis att detta inte kan fortsätta för evigt och att ju snabbare vi kan bryta denna utvecklingen desto bättre. Dock finns här ett stort dilemma, och det handlar om hur vår ekonomi fungerar.

Vi lever idag i en tid starkt präglad av marknadsliberala tankegångar. Så gott som alla riksdagspartier har anammat denna princip, och det är bland annat därför det är så svårt att upptäcka någon egentlig skillnad mellan dem numera. Tanken går ut ungefär på detta: För att stärka välfärden (och ge politikerna möjlighet att genomföra sina vallöften) behöver staten få in mer pengar. Men att höja skatten är inte särskilt populärt. Betydligt smartare är det då att se till att marknaden växer. Då ökar företagens vinster, deras anställda får högre löner och fler kan få jobb. Allt resulterande i ökade skatteintäkter. Vad är det då för fel på detta? På pappret kanske inte mycket, men i verkligheten består tillväxten i ekonomin till mycket stor del av ökad konsumtion.

Overshoot Day infaller allt tidigare för varje år. Samtidigt vill vi inte förlora de ekonomiska möjligheterna till samhällsförbättringar. Hur kan vi förena ekonomi och ekologi? Hur ska vi lösa tillväxtens dilemma? Det kommer jag att återkomma till.

tisdag 7 oktober 2014

Hållbarare än livet självt

Livet kan kännas så skört. Olyckor och sjukdom kan helt oväntat drabba oss. Relationer kan brista. Vi kan plötsligt bli av med jobbet. Hur ska vi kunna leva ett drägligt liv mitt i denna kaotiska värld av oförutsedda händelser?

Man brukar tala om att Gud är treenig. Det kan låta abstrakt, men egentligen hänger det ihop med våra mest grundläggande behov – gemenskap, relationer, kärlek. Guds eviga relation inom sig själv är på många sätt ett mysterium, men kan samtidigt hjälpa oss att ana vad som krävs för ett liv som håller genom allt – till och med döden. Själva Guds väsen är gemenskap. Det är en fantastisk tanke. Innan allting skapades var det inte tomt – det fanns en gemenskap redan där!

Att Gud är en gemenskap innebär att han är kapabel att älska. Vilken nytta fyller kärleken om man är ensam? Kan den över huvud taget existera? Alla vill vi ju känna oss älskade. Kanske har Gud skapat oss med den längtan, för att vi aldrig ska glömma hur viktigt det är med gemenskap.

Samhället idag är väldigt inriktat på att man ska klara sig själv. Att ta emot hjälp är nästan något skamligt. Men är inte hjälp och stöd något av det finaste vi kan få av våra medmänniskor? I Predikaren 4:12 i Bibeln står det: "Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt."

Vi får be Gud om ödmjukhet att både kunna ge och ta emot hjälp. Bara han kan göra våra liv hållbara genom allt!

fredag 3 oktober 2014

Fredagsfilmen: "Omfördela arbetstiden"

Film är en väldigt bra genväg till ny kunskap. Varje fredag framöver kommer jag därför tipsa om sevärda filmer, tv-program eller videoklipp utifrån bloggens teman.

Denna vecka: En mycket intressant föreläsning om vad den ökande medellivslängden kan och bör få för konsekvenser för vår arbetstid. James W Vaupel menar att vi bör omfördela tiden vi lägger på arbete. Varför ska vi arbeta som mest när barnen är små och sen gå i pension när barnen inte längre behöver oss men vi fortfarande är fullt kapabla att jobba? Många kloka slutsatser här och spännande utmaningar för framtiden. Se detta!

"Omfördela arbete och minska ojämlikheten"
ca 35 min, finns på UR Play t.o.m. 2015-01-19

torsdag 2 oktober 2014

Utvecklingens mål

När klassiska praliner i Aladdin-asken pensioneras och ersätts med nya möts det med protester. Lyssnar Marabou på sina kunder och återinför chokladbitarna? Kanske, om försäljningen verkligen skulle störtdyka. I annat fall är protester närmast uteslutande positivt, och något som marknadsavdelningen säkert helt avsiktligt velat skapa. Marknadsekonomin kan nämligen summeras i denna korta mening: Nyhetsvärde är allt.

Det är därför Aladdin måste förändras, trots att det skulle kunna betraktas som en närmast fulländad blandning praliner. Det gamla vanliga är ju inget roligt att prata om. Det skapar inga rubriker i några tidningar: "Aladdin - fortfarande samma praliner som förut". Marabou förnekar givetvis att det skulle röra sig om en pr-kupp, men alla som jobbar med kommunikation vet att det är precis vad det är. Även om det förstås finns fler aspekter.

Exemplet med Aladdin är trivialt men ändå en bra bild för en av marknadsekonomins stora baksidor. Behovet, närmast besattheten, med att motarbeta all form av förnöjsamhet. Om en produkt närmar sig fulländning är den farlig med marknadens ögon sett. Tänk om mobilanvändaren är så nöjd att hon inte ser någon vits med att köpa nästa generations mobil? Tänk om kläderna håller så länge att man inte behöver köpa nya på flera år? Och tänk om konkurrenten lanserar en ny, mer spännande produkt? Det är också därför Aladdin måste förändras, för att vårt behov inte ska stillas. Vi får inte frestas att tänka: "Aladdin har jag ätit förr så den behöver jag inte köpa idag". Utan ska istället givetvis falla för tanken: "Undrar hur de nya Aladdin-pralinerna smakar?"

Fenomenet går igen överallt i vårt samhälle. Förändring trumfar alltid bevarande. Att vara nöjd är att vara bakåtsträvande. Detta är en högst ologisk, osund och inför framtidens utmaningar alldeles omöjlig hållning, som måste belysas och utmanas. Om vi fortsätter att trissa upp konsumtionen kommer vår planet att gå under. Det är enkel matematik: våra naturresurser räcker inte i oändlighet. Att vara nöjd är inte att vara emot utveckling, utan att inse när man nått utvecklingens mål.

onsdag 1 oktober 2014

Hello World

"Hello World" har använts som ett nybörjarexempel inom datorprogrammering sedan 70-talet. Det handlar om att helt enkelt få datorn att skriva ut meningen på skärmen. Det kan liknas vid ljudteknikerns "ett två, ett två". En slags de facto standard för att testa om resultatet blir det önskade.

Jag är en person som observerar och reflekterar mycket. För att sortera bland mina tankar skriver jag ofta ner dem. Fram tills nu har det främst varit för egen del, och ibland å jobbets vägnar, men kanske kan fler ha glädje av mina funderingar. Denna blogg kan få utgöra ett test av det. Hello World!