Ska vi undvika en total samhällskollaps måste vi sluta gömma huvudet i sanden. Om vi inte gör något åt växthusgasutsläppen (som globalt fortfarande ökar) är vi på väg mot temperaturökningar på 3-8 grader vid slutet av århundradet. De konsekvenser detta skulle medföra är så extremt omvälvande att det är svårt att ens ta in. Världens som vi känner den skulle upphöra att existera.
Men rapporten är lyckligtvis inte en domedagsprognos, utan andas hopp. Kan vi få ned växthusgasutsläppen med 50 % till år 2050 förhindrar vi att den genomsnittliga globala temperaturökningen överstiger två grader. Detta kan i och för sig få nog så allvarliga konsekvenser, men inte i närheten av den apokalyps vi annars står inför.
Den stora, närmast övermäktiga, utmaningen är nu att få världens länder att enas kring ett gemensamt agerande för att nå de nödvändiga klimatmålen. Inte minst med tanke på att det är de fattigaste länderna som kommer att drabbas värst av uppvärmningens effekter. Därför räcker det inte för de rika nationerna att enbart ta ansvar för sin egen del av kakan. Fastnar vi i nationsgränser blir frågan svår att lösa. Vi måste lyfta blicken och inse att vi alla är medborgare på samma jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar