Idag är det Tacksägelsedagen, en festdag som tyvärr fallit i glömska hos många. I min barndoms kyrka brukade alla ta med sig något från årets skörd till Tacksägelsedagens gudstjänst. Äpplen, morötter, potatis, blommor och allt möjligt annat. Det fick pryda koret (platsen längst fram i kyrkan) och efteråt fick alla ta med sig något hem. På det sättet blev det en festlig gudstjänst och så fick man dessutom med sig något som man kanske inte hade i sitt eget trädgårdsland.
Förutom att det var en trevlig tradition så illustrerar det två saker som vi behöver återerövra i vår tid: Tacksamhet och delande.
Tacksamhet är mer än att vara slentrianmässigt artig och säga tack. Det handlar om vilken inställning vi har till livet. Att inte ta allting för givet. I kristna hem över hela världen finns en lång tradition av att be bordsbön innan man börjar äta. Det gör man inte för att maten på något sätt skulle bli heligare, eller för att Bibeln skulle påbjuda det, utan främst för att vi inte ska glömma bort vem vi ytterst har att tacka för allt.
I de billiga prylarnas era har delandet blivit ett utrotningshotat fenomen. Varför ska vi dela med oss till andra, eller köpa saker ihop, när alla har råd att äga allt? Utifrån ett miljömässigt perspektiv är konsumtionsnivån detta leder till förstås katastrofal. Men det finns en motrörelse som är "up and coming". Det kallas ibland för delandeekonomi och handlar om att skapa nätverk för att enklare kunna dela både ägodelar och tjänster med andra. Några exempel: Couchsurfing, ToolPool, Skjutsgruppen, Klädoteket.
Till sist ett tips: Börja fira Tacksägelsedagen igen! Om du inte går till kyrkan så gör det hemma med din familj, eller med kompisarna. Ta en öl och snacka om vad ni är tacksamma för. Vi är väldigt bra på att klaga, mig själv inkluderad, men inte lika bra på att tacka. Att en gång om året stanna upp och fundera över vad man är tacksam för är inte mycket, men det är en bra början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar