onsdag 30 december 2015
Dela upp linje 200 i tre varianter (insändare i Ulricehamns Tidning)
I gårdagens Ulricehamns Tidning publicerades ett svar från mig på Lars Holmins insändare i förra veckan. Jag föreslår en konkret lösning på fiaskot som kallas linje 200. Du kan läsa den på UT:s hemsida eller här nedan.
Dela upp linje 200 i tre varianter
Lars Holmin, ordförande i Västtrafik, kan omöjligt tillhöra skaran av regelbundna busspendlare. Annars hade han vetat att det han skriver i sitt svar om linje 200 är långt ifrån hur det ser ut i verkligheten. Lars Holmin förklarar att förändringarna gjorts för att skapa en expressbusslinje mellan Ulricehamn och Borås. "I det här fallet har vi valt att satsa på snabba och bekväma resor", skriver han. Jaså? Tidigare tog min resa från Jönköpingsvägen till Borås resecentrum 51 minuter, nu tar den 55 minuter. Och varför kör nya linje 200 i så fall runt i Ulricehamns tätort i närmare en kvart innan den fortsätter mot Borås? Om jag istället promenerar ner till Lidl och hoppar på bussen där, kommer jag fram till Borås 15 minuter tidigare. Är det inte orimligt att det går fortare att promenera än att ta bussen genom Ulricehamns tätort? En expressbusslinje kan omöjligt kombineras med att samtidigt agera stadsbuss.
Min misstanke är att det trots alla fina ord är ekonomin som spökar. Någon kläckte den smarta idén att om linje 200 kör en utökad slinga genom Ulricehamns tätort, så kan en av de två stadstrafiklinjerna dras in. Win-win? Knappast, i alla fall inte om Västtrafik menar allvar med sina intentioner att skapa en expressbusslinje.
Men det finns en enkel lösning. Varför försöka klämma in alla resenärer under samma linjenummer? Alla har såklart inte samma behov. Dela istället upp linje 200 i tre varianter: En äkta expressbusslinje som går nonstop Ulricehamn-Borås utan att ens stanna vid motorvägsmoten, en som går som nuvarande linje och en som går på gamla väg 40.
Lars Holmin menar att det för hans del inte finns någon stolthet att svälja, så då är det bara att skrida till verket helt enkelt. Ser fram emot en tidtabell anpassad efter oss resenärer till våren.
onsdag 16 december 2015
Återerövra förnöjsamheten
Att ställa om till en hållbar livsstil sker inte över en natt. Det är en process där nya insikter och kunskap skapar motivation till en gradvis förändring. För de flesta börjar det kanske inte särskilt medvetet. Det råkade vara extrapris på de ekologiska apelsinerna. Sedan växer andelen ekologiskt i varukorgen i takt med ökad kunskap.
Nästa steg nås vid insikten att om det finns varor som är bättre än andra så finns det rimligtvis också varor som är sämre än andra. Det gäller alltså inte bara att byta ut varor utan också att välja bort. Finns det inga Fairtrade-bananer så låter jag helt enkelt bli att köpa bananer.
Är målet då nått när allt i varukorgen är ekologiskt? Nej, eftersom en låg konsumtion alltid är bättre än en hög, finns det ytterligare steg att ta. Ett är att på allvar fundera över vilka varor vi verkligen behöver. Självklart ska man få unna sig saker ibland, men idag har lyxkonsumtion blivit vardagsmat. Frosseri är en av de sju dödssynderna, och utifrån miljösynpunkt är det lätt att förstå varför. Genom vår överkonsumtion förbrukas naturresurser som egentligen borde tillhöra framtida generationer.
Vill vi få fler miljömedvetna konsumenter gäller det att komma ihåg detta. Det är för det mesta lönlöst att börja med det tredje steget. Många älskar shopping. Propagerar man då för att folk drastiskt ska minska sin konsumtion blir resultatet förmodligen att de slår dövörat till. Dessutom finns det politiker och marknadskrafter som talar om konsumtion närmast som en plikt. Genom att konsumera mera bidrar vi till tillväxt och samhällsutveckling. Men så enkel ser ju inte verkligheten ut. Vi behöver prata om överkonsumtionens problem och det inbyggda dilemmat i att vår ekonomi idag är beroende av att vi förstör vår planet.
Vi behöver återerövra förnöjsamhet som ett positivt begrepp och som ett grundläggande förhållningssätt till livet. Då finns det hopp för framtiden.
Nästa steg nås vid insikten att om det finns varor som är bättre än andra så finns det rimligtvis också varor som är sämre än andra. Det gäller alltså inte bara att byta ut varor utan också att välja bort. Finns det inga Fairtrade-bananer så låter jag helt enkelt bli att köpa bananer.
Är målet då nått när allt i varukorgen är ekologiskt? Nej, eftersom en låg konsumtion alltid är bättre än en hög, finns det ytterligare steg att ta. Ett är att på allvar fundera över vilka varor vi verkligen behöver. Självklart ska man få unna sig saker ibland, men idag har lyxkonsumtion blivit vardagsmat. Frosseri är en av de sju dödssynderna, och utifrån miljösynpunkt är det lätt att förstå varför. Genom vår överkonsumtion förbrukas naturresurser som egentligen borde tillhöra framtida generationer.
Vill vi få fler miljömedvetna konsumenter gäller det att komma ihåg detta. Det är för det mesta lönlöst att börja med det tredje steget. Många älskar shopping. Propagerar man då för att folk drastiskt ska minska sin konsumtion blir resultatet förmodligen att de slår dövörat till. Dessutom finns det politiker och marknadskrafter som talar om konsumtion närmast som en plikt. Genom att konsumera mera bidrar vi till tillväxt och samhällsutveckling. Men så enkel ser ju inte verkligheten ut. Vi behöver prata om överkonsumtionens problem och det inbyggda dilemmat i att vår ekonomi idag är beroende av att vi förstör vår planet.
Vi behöver återerövra förnöjsamhet som ett positivt begrepp och som ett grundläggande förhållningssätt till livet. Då finns det hopp för framtiden.
torsdag 10 december 2015
Vi väljer vad vi har råd med
Julhandeln i år väntas uppgå till ca 75 miljarder. Det är ett svindlande stort belopp. Som jämförelse är Sveriges samlade biståndsbudget ca 40 miljarder. Om vi konsumerade mindre och istället skänkte pengarna skulle vi alltså kunna fördubbla utvecklingsarbetet!
Tänk er det. Dubbelt så många brunnar borrade. Dubbelt så många barn som får skolgång. Dubbelt så många platser för asylsökande flyktingar.
Det påstås från en del håll att vi inte har råd att ta emot så många flyktingar som vi gjort under det senaste året. Det är en sanning med modifikation. Minst sagt. Med tanke på att de flesta av oss dagligen ägnar oss åt lyxkonsumtion är det enkelt att konstatera att en liten skattehöjning till förmån för de allra mest utsatta inte skulle drabba oss särskilt hårt. Några presenter färre i jul eller skicka tillbaka flyktingar till ett bokstavligt rent helvete. Vad väljer du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)