Det är därför Aladdin måste förändras, trots att det skulle kunna betraktas som en närmast fulländad blandning praliner. Det gamla vanliga är ju inget roligt att prata om. Det skapar inga rubriker i några tidningar: "Aladdin - fortfarande samma praliner som förut". Marabou förnekar givetvis att det skulle röra sig om en pr-kupp, men alla som jobbar med kommunikation vet att det är precis vad det är. Även om det förstås finns fler aspekter.
Exemplet med Aladdin är trivialt men ändå en bra bild för en av marknadsekonomins stora baksidor. Behovet, närmast besattheten, med att motarbeta all form av förnöjsamhet. Om en produkt närmar sig fulländning är den farlig med marknadens ögon sett. Tänk om mobilanvändaren är så nöjd att hon inte ser någon vits med att köpa nästa generations mobil? Tänk om kläderna håller så länge att man inte behöver köpa nya på flera år? Och tänk om konkurrenten lanserar en ny, mer spännande produkt? Det är också därför Aladdin måste förändras, för att vårt behov inte ska stillas. Vi får inte frestas att tänka: "Aladdin har jag ätit förr så den behöver jag inte köpa idag". Utan ska istället givetvis falla för tanken: "Undrar hur de nya Aladdin-pralinerna smakar?"
Fenomenet går igen överallt i vårt samhälle. Förändring trumfar alltid bevarande. Att vara nöjd är att vara bakåtsträvande. Detta är en högst ologisk, osund och inför framtidens utmaningar alldeles omöjlig hållning, som måste belysas och utmanas. Om vi fortsätter att trissa upp konsumtionen kommer vår planet att gå under. Det är enkel matematik: våra naturresurser räcker inte i oändlighet. Att vara nöjd är inte att vara emot utveckling, utan att inse när man nått utvecklingens mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar