onsdag 23 november 2016

Vad ska vi med Internet till? Reflektioner efter 20 år online

I november 1996 la jag upp min första hemsida. Givetvis på Geocities. Vi hade nyligen fått Internetuppkoppling hemma och jag hade upptäckt HTML-kodningens hemliga värld. Modem hade vi haft rätt länge, men Internet var något annat än att koppla upp sig mot enskilda BBS:er. Något mycket större. Att lägga upp en egen hemsida på den tiden var ingen egoboost. Det handlade inte om att hävda sig eller bli känd. Inte nödvändigtvis ens om att dela med sig av sina åsikter. Det handlade om att bli en del av ett större sammanhang. Ett nätverk av likasinnade. Vi som insett att detta, ja detta var framtiden.

Internet präglades av en oerhörd positivitet där och då. Alla fick vara med, och alla deltog på lika villkor. Det fanns utrymme att vara kreativ och skapa hemsidor om ämnen som ingen gjort förut. Hela gratiskulturen på Internet, som idag ifrågasätts ur marknadsperspektiv, går tillbaka till denna känsla av samhörighet. Internet var ett kollektiv, om du delar med dig av ditt så delar jag med mig av mitt. Som nykomling i diskussionsforum och chattar inlemmades man snabbt i denna kultur. Internet var magiskt.

Snabbspolning 20 år framåt: nätmobbning, identitetsstölder, desinformation, troll, uppskruvat debattklimat, övervakning, konsumtionshets, censur, kränkningar, hot.

Vad hände? Hur kunde vi hamna här? Den där glädjen och tillåtande attityden som fick mig att vilja bli webbutvecklare finns det väldigt lite spår kvar av. Men kanske var utvecklingen oundviklig. När i stort sett alla människor är online blir situationen förstås helt annan än då, när ännu mest entusiaster hittat dit. Internet är inte längre någon egen värld - när kallade någon det senast för cyberspace? - Internet är numera bara en spegling av den vanliga världen. Hur många vänner har du på Facebook som du aldrig träffat i verkligheten, eller som man sa, IRL? Jag tror inte jag har någon. Det kan jämföras med när jag för tjugo år sen mailade, chattade och lärde känna människor från USA, Argentina, Danmark, Italien. Ja, hela världen.

De tjänster och funktioner som Internet gett upphov till är idag fullständiga självklarheter. Samhället har byggts upp kring det. Wifi har blivit första steget i Maslows behovstrappa. Samtidigt har vi förlorat något. I Internets barndom fanns det regler för hur man betedde sig. Följde man inte dem blev man utkastad från nyhetsgruppen eller chattforumet. Den som var nykomling på Internet uppmanades att som första steg ta del av netiketten. Den traditionen borde vi återerövra. Innan barnen får en iphone, lär dem vad god sed på Internet är.

I sociala medier finns inga moderatorer, på gott och ont. Revolutioner kan startas genom Twitter. Samtidigt sorterar Facebook bort svordomar och nakna bröst, men inte främlingsfientliga åsikter. Inte heller falska nyheter och rena påhitt kan Facebook rå på. Det är en av förklaringarna till att vi är där vi är. Extrema åsikter var förut hänvisade till enskilda diskussionsforum för likasinnade, nu ventileras de mitt ibland oss. Det väcker känslor och provocerar, vilket bidrar till den uppskruvade samtalstonen.

Jag är i grunden positiv till Internet. När jag upptäcker nya tjänster, som till exempel den nyligen lanserade Smarta kartan i Göteborg, påminns jag om min forna fascination. Men vi måste vända den negativa utvecklingen i sociala medier och debattforum, och det kan vi göra om vi gemensamt bestämmer oss för det. Låt inte nättrollen vinna. Påminn dem och alla andra om vad som är god netikett. *ler*

fredag 4 november 2016

Slutsatsen ingen vill dra (och vad du kan göra under tiden)

Det pågår ett intensivt arbete på alla nivåer i samhället för att slå in på en mer hållbar väg. Det är jättebra, glädjande och hoppingivande. Men tittar man lite närmare finns det samtidigt en oroande ovilja att ta tag i det grundläggande problemet. Eller snarare: att acceptera varför vi hamnar där vi hamnat.

Tittar man på en del av det klimatarbete som pågår så blottar sig en märklig dubbelmoral. Det finns till exempel en certifiering för hållbara flygplatser. I Sverige jobbar Swedavia med att göra sina flygplatser klimatsmarta. Självklart inget dåligt initiativ, men hyfsat ironiskt med tanke på flygets enorma klimatpåverkan. Ett annat exempel är bensinmackarna, som börjat lansera ekologiska och miljömärkta varor i sina butiker. Samtidigt som de drar in de stora pengarna på bensin. Risken att framstå som skenhelig är betydande.

Det räcker inte med att putsa lite på ytan. Framtiden kräver ett helt nytt samhällssystem. Det klimatkrisen säger oss är att det är omöjligt att bygga framtidens välfärd på fortsatt ökad konsumtion. Vi konsumerar redan mer än vad planeten tål. I Sverige fortsätter konsumtionen att öka och om alla levde som vi skulle det behövas resurser motsvarande drygt fyra jordklot.

Fortsätter vi så är världen dömd att gå under. Oavsett vad världens ekonomer och politiker säger. Slutsatsen ingen vill dra är att evig ekonomisk tillväxt är omöjlig. Det är hög tid att bryta tabut och inleda en seriös och förutsättningslös politisk diskussion om vårt framtida ekonomiska system. Allt annat är att blunda för verkligheten. Vad föredrar du, att köra i 110 km/h rakt mot en vägg eller att bromsa i tid?

Övergången till ett samhälle i balans behöver ske i flera steg. Här och nu kan vi ta ett första: att byta ut kvantitet mot kvalitet. Då använder vi samma mängd pengar men minskar vår miljöbelastning, genom att vi köper färre men bättre saker. Denna förändring i synsätt kräver inga politiska beslut eller internationella överenskommelser, du kan börja redan idag.

onsdag 19 oktober 2016

Kognitiv dissonans - därför går omställningen så långsamt

Nio av tio svenskar anser sig vara miljömedvetna. Ändå är försäljningen av ekologiska och Fairtrade-märkta varor fortfarande en droppe i havet jämfört med den totala konsumtionen. Detsamma gäller antalet bilar som drivs med biogas eller el. Och flygresorna fortsätter att öka.

Enligt en undersökning som Naturvårdsverket lät göra uppgav 52 procent att de ofta eller ibland får dåligt samvete när de gör saker de tror påverkar klimatet negativt. Det betyder att en majoritet av befolkningen har tillräcklig kunskap om miljö- och klimatfrågorna för att veta när de handlar fel. Det är alltså inte brist på information som är kruxet. Vi kan ta fram oändligt bra utbildningsmaterial, anordna superintressanta föreläsningar och skriva sylvassa insändare, men det kommer inte räcka hela vägen. För att skapa beteendeförändringar krävs insikt i psykologi.

Människan tycker i grund och botten inte om att ändra sig. Så när vi konfronteras med nya fakta, som utmanar vår världsbild eller livsstil, blir det jobbigt. Det uppstår en kognitiv dissonans, för att använda psykologins språk. I praktiken betyder det att vi upplever en obehagskänsla när vi upptäcker att våra handlingar strider mot våra värderingar. I mer vardagligt tal: vi får dåligt samvete. Dissonansen minskas genom att vi motiverar, klandrar och förnekar saker. "Nyttan av mitt arbete motiverar att jag flyger", "Jag kör inte mer bil än nån annan", "Pratet om klimathotet måste vara överdrivet".

I mitt förra inlägg skrev jag om Sackaios, tullindrivaren som gjorde en totalomvändning efter mötet med Jesus. Från fullt fokus på egen vinning till att dela sina rikedomar med de fattiga. Vad var det som hände egentligen? Vad kan ge upphov till en så märkbar beteendeförändring? Jag tror hemligheten ligger i att möta människor där de är. Jesus stannade upp, såg Sackaios och valde att följa med honom hem. Vilken egoboost för Sackaios. Den tidens största kändis hemma på middag. Den utstötte och hånade tullindrivaren fick ett nytt värde. När självkänslan inte längre byggde på hur stor förmögenhet han hade, var steget till att ge bort den inte längre så stort.

Vi ska göra som Jesus. Se varandra. Bekräfta, inspirera och uppmuntra varandra. Och inte minst ha roligt tillsammans. Där sker omställningen. I den kreativa, attraktiva och frigörande gemenskapen. En främlings krav är inte särskilt kul. Men en väns råd lyssnar vi till.

söndag 16 oktober 2016

Vi är alla Sackaios

Denna söndags tema är "Samhällsansvar". Runt om i Sveriges kyrkor läser man berättelsen om Sackaios. Du kanske minns den. Sackaios var tullindrivaren som systematiskt hade utnyttjat sin position för egen vinning, men som i mötet med Jesus kom till ny självinsikt:
"Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt."
Lukasevangeliet 19:8
Okej, så en brottsling omvände sig.  Vad är det för poäng med att läsa den här texten två tusen år senare? Den omedelbara kopplingen mellan ekobrott och ditt eget liv kanske inte känns självklar. Ändå är det så.

Det finns avgrundsdjupa orättvisor i världen. Medan somliga blir sjuka av att äta för mycket, svälter andra ihjäl. Sambanden är komplexa och svåra att förstå. Inte kan väl mitt handlande spela säkert stor roll för de fattigas situation i Afrika? En gör så gott en kan. Eller som den danske tecknaren Robert Storm Petersen uttryckte det: "Alla andra tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig".

Sackaios verkade inte riktigt ha förstått konsekvenserna av sina handlingar. "Och har jag pressat ut pengar av någon..." På samma sätt är du kanske omedveten om vad det innebär när du köper en t-shirt tillverkad i Bangladesh (slavliknande arbetsvillkor) eller kött från Polen (oetisk djurhållning) eller kyckling från Thailand (massiv användning av antibiotika vilket skapar ökad antibiotikaresistens) eller kakao från Elfenbenskusten (barnarbete). Du ville ju bara spara lite pengar.

Att bli en medveten konsument är väldigt bra, men ändå otillräckligt. Ekonomin idag är global. Allting hänger ihop. Och det är konstruerat så att det i första hand gynnar västvärlden. Genom handelsavtal, tullar och en kartelliknande uppdelning av världsmarknaden missgynnas konsekvent de fattigaste länderna. Detta är vi alla en del av vare sig vi är medvetna om det eller inte. Som det uttrycks i en av högmässans syndabekännelser: "Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår".

Det är lätt att bli uppgiven. Missmodig. Förkrossad. Men så stiger Jesus fram. Och hans svar till Sackaios är ett eko även till vår tid: "I dag har räddningen nått detta hus".

onsdag 5 oktober 2016

Saker du inte behöver köpa - lista för blivande föräldrar

I mitt förra inlägg skrev jag om konsumentmakt. Vad vi väljer att lägga våra pengar på har betydelse. Likaså vad vi väljer att inte lägga pengar på. Att minska vår konsumtion är en av de viktigaste sakerna vi kan göra för miljön och klimatet.

Blivande föräldrar är en tacksam målgrupp att sälja in allsköns prylar mot. Hur ska man veta vad man behöver när man ännu inte har någon erfarenhet av att ha barn? Bäst att vara på den säkra sidan, är det lätt att man tänker.

Vi har två döttrar, som nu är fyra och ett år. När vi väntade vårt första barn funderade vi en hel del över vad vi egentligen behövde köpa. Vi försöker att leva så miljövänligt vi kan och ville därför förstås inte köpa saker i onödan. Dessutom ville vi undvika plastprylar. Följande lista är saker vi övervägde att köpa men lät bli eller ångrade att vi köpte.

Blöjhink
Med tanke på den mängd blöjor en bebis producerar behöver men ändå tömma soporna dagligen, så en lufttät specialhink med specialpåsar är helt onödig. Dessutom höjs ens toleransnivå för bajs och kräk rejält efter att man fått barn.

Skötväska
Kanske kan vara praktiskt men man kan lika gärna ta vilken påse eller väska som helst. En handduk räcker som underlag för ett snabbt blöjbyte.

Pipmugg
Våra barn har börjat med glas direkt. Man kanske får torka upp lite mer spill, men då slipper de å andra sidan att suga på plast vid varje måltid. Och Duralex-glas är i stort sett okrossbara.

Plastbestick, matningssked
Varför använda plastbestick när man lika gärna kan ta en vanlig tesked? Det är bara en vanesak om du frågar mig.

Badbalja
Till vårt första barn köpte vi en badbalja. Den har inte blivit använd många gånger. Har man ett badkar kan man självklart lika gärna använda det. Möjligen lite mindre ergonomiskt bara. Men en badbalja kan dock fungera väldigt bra som tvättkorg...

Tvål, schampo
För små barn är det helt onödigt. Det räcker med lite rapsolja i badet.

Skötbord
Ett skötbord är en dyr investering med tanke på hur kort tid det används (drygt ett år). Vi köpte dock ett när vi väntade vårt första barn och var nöjda med det. Men när vi fick vårt andra barn hade vi flyttat och skötbordet fick inte längre plats, så det hamnade i källaren. Istället använder vi en enkel skötbädd, ibland på sängen men oftast på golvet. Mindre ergonomiskt, men noll fallhöjd.

Kanske ser dina behov helt annorlunda ut. Det är inte meningen att listan ska ge dig dåligt samvete utan se den som en motvikt till samhällets konsumtionshets. Allt som babybutiker och ytliga föräldratidningar menar är nödvändigt är långt ifrån det. De utnyttjar blivande föräldrars ängslighet. Gå inte på det. Lita på ditt sunda förnuft. Dessutom måste man inte ha köpt allt innan barnet kommer, det går utmärkt att prova sig fram och komplettera med saker när man kommer på att det behövs.

fredag 30 september 2016

Konsumentmakt - därför spelar det roll hur du handlar

Att utnyttja sin konsumentmakt är ett av de bästa sätten att påverka företag att ställa om i en mer hållbar riktning. Politiska incitament (som t.ex. koldioxidskatt, subvention på solel, strängare miljölagstiftning) vore naturligtvis ännu effektivare, men vi är inte där än. Och politik tar tid.

Därför får vi fokusera på det vi faktiskt kan göra - att vara medvetna konsumenter. Det handlar till exempel om att köpa Fairtrade-märkta och ekologiska varor, och att efterfråga det när det inte finns. Eller att inte köpa en vara alls om den inte håller måttet.

Men mina små inköp måste väl vara försumbara i det stora hela? Gör det verkligen någon skillnad, när världsmarknaden ser ut som den gör? Ja vill man hitta svepskäl för att inte förändra sin konsumtion kan man förstås det, men sanningen är att det gör skillnad. Ta en titt i banandisken till exempel. Numera säljer även Chiquita och Dole ekologiska bananer. En utveckling som var svår att tro på för tio år sen, men som gjorts möjlig genom oss konsumenters konsekventa efterfrågan.

Ett av de vanligaste argumenten företag ger till varför de fortsätter sälja miljöfarliga, ohållbara produkter är att det finns en efterfrågan på dem. Skulle ingen köpa dem skulle de med andra ord sluta tillverka dem. Konsumentmakt.

tisdag 23 augusti 2016

Vad ryms inte i din världsbild?

Vi satt på ett café i Addis Abeba. En etiopisk kille som var bekant med någon i sällskapet var med. Samtalet kom in på religion, inte helt ovanligt här till skillnad från i Sverige.
- Vad tror svenskar på? frågade han.
Vårt svar blev famlande.
- Jaa, alltså traditionellt är det ju ett kristet land, men nu tror nog de flesta inte på nåt.
Killen blev tyst. Verkade ha lite svårt att ta in det vi sagt. Men efter ett tag sken han upp, som om myntet hade trillat ner.
- Jaha så de tillber solen och naturen då, som våra traditionella religioner.
Att man kan välja att inte tillhöra någon religion alls fanns inte i killens världsbild. Antingen är man det ena eller det andra. Så är man varken muslim eller kristen så måste det ju innebära att man tillber naturgudar.

Den här händelsen utspelade sig för flera år sen men den har stannat kvar i mitt minne. Jag återvänder till den då och då, för den säger något viktigt om oss människor. Omedvetet formas vi av det samhälle vi lever i. Det vi tycker är självklart kan för någon från en annan kultur framstå som naivt, skrattretande eller helt enkelt otänkbart. Detta leder till en utmanande men spännande följdfråga: Vad finns det som inte ryms i vår världsbild?

Tillväxtens gräns är ett sådant ämne. Att utveckling kan vara något negativt är ett annat. Västvärldens ekonomi (som genom globaliseringen allt mer blir hela världens ekonomi) bygger på ett antal antaganden som sällan, eller aldrig, ifrågasätts. Vi har exempelvis ett pensionssystem i Sverige som bygger på att ekonomin kommer fortsätta att växa och växa i mer eller mindre samma takt under överskådlig tid. Det samma gäller de flesta framtidsprognoser, budgetar och investeringar. Att det finns en gräns för tillväxten verkar vara lika obegripligt för styrande politiker och ekonomer, som konceptet ateism var för den etiopiske killen. Trots att resonemanget egentligen är enkelt för alla att förstå - tillväxt kräver resurser och jordens tillgångar är begränsade, alltså kan vi inte ha evig tillväxt - blir det en omöjlighet. Det kan väl inte vara så att hela ens världsbild, och alla ekonomiska modeller, byggts upp kring en falsk idé? Nej det är en allt för jobbig tanke, då är det lättare att inte låtsats om saken. Så blir frågan ett tabu och nåde den som vågar nämna något om det.

Sen var det det här med utvecklingen. Är all utveckling positiv? Ja med marknadsekonomiska glasögon kan det lätt se så ut. Utan utveckling skulle ju inga nya investeringar göras, ingen ökad försäljning ske, inga nya arbetstillfällen skapas, omsättningen skulle stangera. Vi ser det som självklart att nytt alltid är bättre än gammalt, att en stad alltid ska växa, att vi ständigt ska få det lite bättre. Men ämnet tangerar det ovan. Finns det ingen gräns? När har vi utvecklats klart, vuxit upp, blivit färdiga? Frågan skulle behöva diskuteras mycket oftare. Den är kanske själva grunden varpå alla politiska partier borde bygga sina partiprogram. Vad är det vi egentligen vill uppnå? Vartåt ska utvecklingen leda? Och inte minst, när kan vi vara nöjda? Ställer vi inte dessa frågor är jag övertygad om att utvecklingen i allt högre grad riskerar att leda till oväntade negativa effekter, inte minst i form av miljöförstöring och klimatförändringar. Vi ser det kanske inte så tydligt här i Sverige än, men jag fick en tydlig påminnelse om det när jag besökte en kommun i Italien inom ett EU-projekt som jag jobbar med. Vi hade gått upp för en liten höjd och blickade ut över dalgången. Där fanns industriområden, stadsbebyggelse, och här och där små gröna rutor av jordbruksmark.
- Härifrån kan vi se hur urbaniseringen år för år sväljer allt mer utav de gröna områdena. Fortsätter utvecklingen kommer dalgången vara helt bebyggd inom 10 år, berättade de.
Ur ekonomisk synvinkel knappast något problem, snarare den väntade utvecklingen. Ur miljösynpunkt däremot en katastrof. Den biologiska mångfalden, den lokala matförsörjningen, den för människan så viktiga kontakten med naturen. Allt det försvinner. Men inte nog med det, dessutom hotas vattenförsörjningen i och med att regnet bara träffar hårda ytor och därmed inte kan fylla på grundvattnet. När de berättade detta blev det så tydligt för mig att även utvecklingen har en gräns.

Vi måste våga utmana vår världsbild om jorden ska han någon chans. Det är receptet för en hållbar framtid. Glädjande nog blir vi fler och fler som gör denna upptäckt.

lördag 13 augusti 2016

Saker vi borde lärt oss av att spela monopol

Världen är ett Monopol-spel och vi befinner oss mitt i en spelomgång som pågått i så där en två hundra år. Alla vill vi få det bättre, alla vill vi bli vinnare. Men den som någon gång spelat Monopol vet vartåt det barkar. Tillväxten sker inte jämnt fördelad. När marknaden börjar bli mättad (alla tomter köpta och bebyggda) börjar utslagningen. En ekonomisk tillväxt kan i det läget bara ske på någon annans bekostnad.

Det stora problemet med kapitalismen är att det är en blind kraft. Det är inte som nyliberaler försöker intala oss (och sig själva) att marknaden automatiskt skulle styra samhällsutvecklingen mot allt större jämlikhet. Tvärt om blir världens rikedomar allt mer koncentrerade för varje år. Världens 85 rikaste individer äger lika mycket som den fattigaste hälften av jordens befolkning tillsammans. Och den rikaste en procenten av världens befolkning äger mer än resten tillsammans. Precis som i Monopol.

Monopol är baserat på ett spel utvecklat av Elizabeth Magie Phillips 1904 kallat "The landlord’s game". Spelet konstruerades förmodligen för att illustrera kapitalismens baksidor. Vid spelets slut finns bara en spelare kvar som äger alla tomter och alla hus. Vill vi ha en sådan utveckling i samhället?

Det är dock inte helt lätt att veta hur vi ska kunna ändra på utvecklingen i den globala ekonomi vi lever i. Det är svårt att ens förstå hur allt hänger ihop. Men en sak är säker, vad världen behöver är inte mer frihandel utan mer rättvis handel.

Med rätt dos av fantasi är jag övertygad om att vi kan hitta nya betydligt bättre sätt att styra samhället och dess utveckling. Som när vår fyraåring lekte häromdan och jag skulle handla i hennes affär: "Nej det kostar inget för i det här landet finns inga pengar".

torsdag 11 augusti 2016

Och?

Och är svenskans vanligaste ord. Det säger en hel del. Vi vill gärna knyta samman saker, lägga till, inkludera, pussla ihop. Utan och vore livet ganska meningslöst. Då skulle vi bara vara ensamma öar som aldrig relaterade till något annat än vårt eget. Jag vågar påstå att utan det lilla ordet och skulle världen gå under.

Men och kan också stå för sig självt. Uttalat med frågetonfall kan ett ensamt och bilda en hel replik. På en fråga eller ett påstående kan det då bli ett arrogant svar med innebörden "Än sen då? Varför ska jag bry mig?"

Men meningen med livet, är jag övertygad om, är att vi ska bry oss om varandra och vår värld. Att ta förvaltarskapet på allvar.
"Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den." Första Moseboken 2:15
Människans ursprungliga uppdrag att vårda skapelsen gäller än idag. Reaktionen på klimatförändringar, miljöförstöring, fattigdom och orättvisa får därför aldrig bli bara "Och?".

onsdag 20 juli 2016

En plats värd att leva i

Jag lyssnade på en gammal favoritlåt häromdan som jag inte hört på många år. Blev träffad av texten, som jag inte lyssnat så observant på tidigare. Den summerar på ett bra sätt den här bloggens budskap och den inställning jag försöker leva efter.

Land of Confusion

I must've dreamed a thousand dreams
Been haunted by a million screams
But I can hear the marching feet
They're moving into the street.

Now did you read the news today
They say the danger's gone away
But I can see the fire's still alight
There burning into the night.

There's too many men
Too many people
Making too many problems
And not much love to go round
Can't you see
This is a land of confusion.

This is the world we live in
And these are the hands we're given
Use them and let's start trying
To make it a place worth living in.

Ooh Superman where are you now
When everything's gone wrong somehow
The men of steel, the men of power
Are losing control by the hour.

This is the time
This is the place
So we look for the future
But there's not much love to go round
Tell me why, this is a land of confusion.

I remember long ago -
Ooh when the sun was shining
Yes and the stars were bright
All through the night
And the sound of your laughter
As I held you tight
So long ago.

I won't be coming home tonight
My generation will put it right
We're not just making promises
That we know, we'll never keep.


måndag 6 juni 2016

Den ljusnande framtid är vår

Studentflakens dunkande högtalare fyller hela staden med ett öronbedövande jubel. Glädjen över att äntligen vara klar, äntligen vara fri, äntligen vara vuxen och få bestämma över sitt liv, är naturligtvis värt sitt firande. Men för en utomstående betraktare kan det te sig naivt. När studentfirandet klingat ut väntar en kärv verklighet. ”Den ljusnande framtid är vår” sjunger man. Studentsångens svallande optimism känns ironisk när vi vet hur hög ungdomsarbetslösheten är. Och en blick mot sydeuropa kan göra den mest inbitne optimist oroad. Men ändå, vi kan inte sluta att hoppas på en bättre värld, på en ljusnande framtid – trots allt.

Mycket värre än en naiv verklighetsuppfattning är en uppgiven livsinställning. Därför är studentflaken samtidigt en påminnelse för oss som har lite för lätt att ge upp inför alla utmaningar, att fortsätta hållet hoppet levande. Kanske kan studenten rent av utgöra en bild för hela livet. Vi hoppas mycket, vi längtar mycket, och livet innehåller mycket gott. Men vi vet också innerst inne att livet inte alltid är en fest, det har sina mörka dagar också. Ändå vill vi inte ge upp, vid horsionten anar vi en källa till vårt hopp.

I kyrkan liknas himlen ofta vid en sommardag - full av ljus och värme, liv och rikedom. Det är en tacksam bild naturligtvis, för vem håller inte med om att sommaren är härlig? Ändå är det dumt att leva enbart för sommaren. Då degraderar man större delen av året till en jobbig transportsträcka som man bara ska ta sig igenom. Bättre är det förstås att ta vara på varje årstids möjligheter och glädjekällor. På samma sätt är det med himlen. Vi längtar dit, särskilt i stunder av motgång och olycka, men ändå vore det dumt att lägga allt fokus där. Gud har placerat oss på denna fysiska jord och då vill han rimligtvis att vi ska leva ett närvarande liv här och nu, med allt vad det innebär. Denna insikt ger oss goda förutsättningar att på ett realistiskt sätt tackla problemen som möter oss. Vi är inte förblindade av utopiska visioner, vi vet att allt inte kommer att bli perfekt i denna värld. Men vi vet också att det finns hopp om en framtid utan ondska, lidande och död.

Genom att följa Jesus exempel kan vi göra världen till en bättre plats. Vi kan sprida kärlek till människor runt oss. Vi kan ta hand om vår skapelse. Vi kan påminna varandra om vårt evighetshopp. Den ljusnande framtid är vår.

tisdag 31 maj 2016

Förnöjsamhet kommer inifrån

"Det där var djupt", kan vi svara på någons reflektion över livet. Mellan raderna kanske vi menar att det är ett svårt ämne, eller att det rymmer ett stort mysterium. Som meningen med livet. Eller varför det blir som det blir.

Men att gå på djupet behöver inte vara något svårt. För mig handlar fördjupning snarare om att röra sig i en positiv riktning. Att få större kunskap, förståelse och perspektiv på livet och världen omkring mig. Att mogna.

I vår tid är vi väldigt fokuserade på det ytliga, så till den grad att vi kanske glömmer att det ens finns ett djup att utforska. Kläder, utseende och nöjen är inte oviktigt, men det vi ser på ytan är långt ifrån allt. För att nå friskt vatten måste man gräva djupt. Ytvattnet kanske är drickbart men inte hälsosamt i längden.

Vem är jag? Det borde väl vara en självklar sak att veta – ändå är det ju inte så. Att reflektera över sitt eget liv är också en form av fördjupning. Det är en sak att veta varifrån man kommer, vad man jobbar med, hur gammal man är. Men om all yta tas ifrån mig, vem är jag då? Längst där inne. Vem finns i djupet av min själ?

Alla människor har en andlig sida. Visst har vi materiella behov, men vi blir aldrig nöjda om vi inte också tillfredsställer vår andliga törst. Förnöjsamhet kommer inifrån, det är inget vi kan konsumera oss fram till.
Jesus sa: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv."
Johannesevangeliet 4:13-14

tisdag 24 maj 2016

Att flyga till Sälen för att shoppa och andra galna idéer

Efter att ha gnällt över tåget i mitt förra inlägg är det inte mer än rätt att flyget nu får sig en välförtjänt känga.

Att vi måste flyga mindre för att rädda klimatet verkar inte ha gått in hos flygbranschen. Alls. Tvärt om räknar man med fortsatt ökning, och utbyggnad. Landvetter har t.ex. stora planer på expansion. Ironiskt nog anger man höghastighetståget mellan Göteborg och Borås som en viktig faktor för att kunna växa som planerat. En tåglinje som ju byggs i hög grad för att konkurrera med inrikesflyget.

I Stockholm ville regeringen som bekant utreda möjligheten att lägga ner Bromma flygplats och istället använda platsen för bostäder. I mina öron låter idén logisk. Inte bara ur miljösynpunkt utan också för att det skapar plats för centrala och välbehövliga bostäder. Men nej, en majoritet i riksdagen satte stopp för planerna. Och då handlade det ändå bara om en utredning, inte en faktisk nedläggning. Anar man en stark flyglobby i bakgrunden eller vad?

I Sälen planeras en ny flygplats i samarbete med Trysil. Det gigantiska projektet kallas Scandinavian Mountains. I kombination med flygplatsen ska ett shoppingcenter byggas. Förstås. För åker man till fjällen kan det väl aldrig vara naturen man vill åt?
Detta galna projekt har man mage att kalla hållbart: "Vi tänker långsiktigt och hållbart, vår fjällmiljö är vår framtid" skriver de på sin webbplats. Men hallå? Om vi över huvud taget ska han någon snö i framtiden så måste vi drastiskt MINSKA vårt flygresande, inte öka det. Ändå har regeringen beviljat projektet ett investeringsstöd på 250 miljoner. Hur gick det till? Scandinavian Mountains har god chans att bli Sveriges sämsta turistsatsning någonsin. Shoppingcentret må vara stort, men vem vill flyga till en skidort utan snö?

Flyget växer med 4-5 procent om året och några fossilfria bränslen som kan ersätta allt flygbränsle finns inte på kartan. Det är troligtvis inte ens en möjlig väg då det skulle kräva vansinniga volymer biomassa. Fortsätter flyget att växa som nu kommer det år 2050 att ta HELA världens utrymme av växthusgasutsläpp i anspråk. Det vill säga ingen annan mänsklig aktivitet skulle då få släppa ifrån sig några växthusgaser. Det säger sig självt att det är orimligt. Ska vi nå 1,5-gradersmålet till 2050 måste vi alltså minska vårt flygresande. Kanske inte sluta flyga helt, men definitivt backa till en mer hållbar nivå.

För den som vill läsa mer är detta en intressant artikel från SvD tidigare i år:
Styr flyget mot sin egen undergång?

tisdag 17 maj 2016

Det går som tåget (i framtiden)

Jag älskar att åka tåg. I teorin.

När jag reste till Stockholm igår blev tåget fyra timmar försenat på grund av elfel och signalfel. Jag anlände kl. 02 på natten. När jag skriver detta sitter jag på tåget därifrån, även nu rejält försenad och till annan destination än tänkt. På grund av trafikstörningarna kunde jag inte ta mitt planerade tåg till Falköping och eftersom det inte fanns några sätt att ta sig till Ulricehamn (varken via Skövde, Herrljunga, Borås eller Göteborg) fick jag ordna privat skjuts ifrån Herrljunga för att över huvud taget komma hem. Tråkigt för mig, men ännu tråkigare för tågtrafikens rykte och i förlängningen vår planet. Ska vi kunna ställa om till ett hållbart samhälle måste vi ju ha tillförlitliga alternativ.

Men när det fungerar som det ska är tåg oslagbart på så många sätt. Man kan jobba, läsa, se en film, vila. Njuta av vyerna. Äta något i bistron. Reser man med barn är det perfekt att kunna röra på sig istället för att sitta fastspänd, kanske hittar de en lekkamrat. Och inte minst är det oslagbart ur klimatsynpunkt. Enligt SJ motsvarar en tågresa jorden runt utsläppen från en bilresa på 1,3 km!

Desto tråkigare då att tågtrafiken är så opålitlig som den är. Efter denna resa har jag full förståelse för de som tar flyget mellan Göteborg och Stockholm. Har man en tid att passa (vilket väl i stort sett alla utom eventuella turister har) vill man ju vara säker på att komma fram i tid, eller för den delen att komma fram över huvud taget. Inrikesflyg är fullständigt vansinnigt ur ett klimatperspektiv, men jag förstår det på en individnivå.

En annan mycket tråkig utveckling är nedläggningen av nattågen som går som en löpeld genom Europa och nu även nått Sverige. Detta är verkligen ett steg i helt fel riktning. Reguljära tåg kan i nuläget inte konkurrera med flyg - nattågen har varit enda undantaget. Reser man med nattåg kan man ju räkna bort en hotellövernattning och plötsligt få både restid och pris som är helt okej. Ska vi lyckas ställa om vårt resande och skapa någorlunda attraktiva alternativ till flyget måste denna nedläggningstrend vändas. Tänk dig att stiga på ett direkttåg från Stockholm eller Göteborg och vakna upp i Paris dagen därpå. Eller Amsterdam. Eller Rom. Det kunde man göra fram till 1990-talet! Hög tid att väcka liv i direktlinjerna från Sverige till kontinenten tycker jag. Men vi kan ju börja med att åtminstone behålla de nattåg vi har. Skriv på STF:s upprop du med!

"Vi har passerat området med problem. I alla fall för den här gången." ropade de nyss ut i högtalarna. Tydligare kan det knappast uttryckas. Så länge vi inte kan lita på att problemen är avvärjda för gott kommer tågkrisen att fortgå. Staten måste storsatsa på underhåll och utbyggnad, något annat val finns inte. Framtiden kräver hållbara transportmedel och då är tåget oslagbart. Så frågan är inte om utan när trenden kommer vända. Jag väntar otåligt.

onsdag 27 april 2016

Har du tillgång till framtidens livsstil?

Innan en produkt finns på marknaden är gruppen som efterfrågar den väldigt liten, kanske obefintlig. Det är först när vi ser produkten i butik, eller genom reklam, eller kanske ännu troligare hos vår granne, som begäret väcks. Ta 3G-nätet som exempel. Innan det byggdes protesterades det högljutt emot alla master som skulle behöva sättas upp. En stor grupp av befolkningen såg ingen som helst vits med en sådan investering. Idag kan vi knappt leva utan 4G eller wifi.

Tillgång skapar efterfrågan. Detta gäller även för hållbara livsstilsval. Det vore orimligt att anta något annat, ändå verkar många marknadsliberala politiker resonera just så. Kom inte här och lägg er i med flygskatt, köttskatt eller kommunala miljösatsningar, säger de. De tycks tro att business as usual är en framkomlig väg för att lösa de enorma klimat- och miljöutmaningar världen står inför. Att marknaden automatiskt kommer styra utvecklingen åt ett miljövänligare håll. Om bara marknaden få fritt spelrum så löser sig allt, både fattigdom och klimatkris. Frågar du mig är det naivt, på gränsen till idiotiskt, att resonera på det viset. Vi måste ju först skapa tillgång till hållbara alternativ innan en omställning kan ske. Men vem vill på en fri marknad utveckla något som är olönsamt nu men ändå helt nödvändigt för framtiden? Det vimlar inte av altruistiska kapitalister direkt.

Tillväxt brukar vara det magiska ordet man hänvisar till i sådana lägen. Lite mera tillväxt bara, så får vi råd även med klimatsatsningar sen. Det avgrundsdjupa problemet med ett sådant resonemang är bara att ekonomisk tillväxt leder till ökade växthusgasutsläpp och ökad resursanvändning. Ett steg framåt och två bakåt med andra ord. Att försöka växa oss ur krisen innebär bara att vi förvärrar den.

Hur kommer det sig att marknadsliberala politiker och tyckare kan kalla det jag jobbar med - att kommunicera hur vi kan leva klimatsmarta och hållbara liv - för propagandaverksamhet, medan företagens reklam för nya (och oftast onödiga) produkter ses som något oskyldigt och självklart? Förklaringen tror jag ligger i det mänskliga psyket. Vi värderar helt enkelt vår identitet högre än fakta. Ställs vi inför en sanning som innebär att jag behöver ändra mina värderingar i grunden så vinner känslan över förnuftet. Tills det sista trädet är fällt och den sista fisken är fångad.

Men vi har inte tid att sitta och vänta på en nyckfull marknad. Tvärtom tror jag den gröna revolutionen till stor del kommer äga rum genom att den offentliga sektorn går före och skapar en tillgång och efterfrågan som tidigare inte fanns. I Borås är ett tydligt exempel de ekologiska inköpen, där kommunen köper betydligt mer ekologiska livsmedel, procentuellt sett, än den enskilde konsumenten. Även platsen där jag jobbar - Orangeriet - är ett exempel på denna rörelse. I Orangeriet har vi verksamhet inom hållbarhet och miljö, men även en restaurang. I en ledare i Borås Tidning ställdes den sarkastiska frågan vad en miljömyndighet har att bidra med till en restaurangverksamhet. Väldigt mycket skulle jag säga. Utbudet av nytänkande, ekologiska och klimatsmarta restauranger är minst sagt skralt i Borås, ja pinsamt dåligt. Genom Orangeriet vill vi därför skapa tillgång till ett hållbart alternativ. Visa hur spännande och attraktiv framtiden är. Förhoppningen är såklart att det privata näringslivet så småningom väljer samma väg, men någon måste gå först. Skapa den där tillgången som väcker människors intresse. Precis som med 3G-nätet kommer vi snart att undra hur vi kunde klara oss utan de gröna, fräscha restaurangerna.

torsdag 25 februari 2016

Insändare: Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Idag publicerade Ulricehamns Tidning mitt svar på en krönika av Henrik Erickson.
Här kan du läsa krönikan: Kossan har samma kol som kål
Och här finns min insändare: Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Jag lägger även upp min text här nedan ifall UT längre fram skulle ta bort den ifrån sin webbplats.

Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Henrik Erickson raljerar i en krönika (UT 16/2) över att fler borde läsa in sig på grundskolebiologin innan de blir vegetarianer för klimatets skull. Biologi är dock ett mer komplicerat ämne än Henrik Erickson kanske tror.

Självklart kan man inte jämföra klimatbelastningen för ett kilo paprika med ett kilo kött rakt av, och jag har heller aldrig hört någon seriös person göra det. Men faktum är detta: Av utsläppen från svensk livsmedelskonsumtion kommer cirka 75 procent från animalier, trots att de bara står för cirka 35 procent av kaloriintaget (källa: Naturvårdsverkets rapport 6653 om hållbara konsumtionsmönster).

I Naturvårdsverkets rapport kan man även utläsa att utsläppen av växthusgas för att producera 1 000 kcal nötkött är 20 kg, medan utsläppen för 1 000 kcal kål endast är 0,2 kg. Det vill säga inte i närheten av likvärdiga, så som Henrik Erickson ger sken av i sin fyndiga rubrik.

Det stämmer att kossors kretslopp av kol är konstant, precis som för allt levande, men det är inte hela sanningen. Kor har en massa mikroorganismer i sin våm (den första av kons fyra magar) som producerar metan. Resultatet blir att korna andas ut en massa metan. Det mesta bryts ner till koldioxid i atmosfären och kan då sägas återgå till kolets kretslopp. Problemet är att denna process i genomsnitt tar tolv år och under tiden agerar metanet som en kraftfull växthusgas, upp till 30 gånger starkare än koldioxid.

Den som vill fördjupa sig ytterligare kan titta på Jordbruksverkets rapport 2013:1 om hållbar köttkonsumtion. Där konstaterar Jordbruksverket självt att jordbrukets utsläpp till största delen kommer från biologiska processer som är svåra att åtgärda tekniskt. Om jordbrukets utsläpp av metan ska kunna minska, krävs med andra ord minskad produktion till följd av minskad konsumtion. Och där är vi långt ifrån idag. Köttkonsumtionen har ökat med 40 procent sedan 1990-talet.

Att färre djur resulterar i mindre mängd metanutsläpp borde vara en enkel ekvation att få ihop för de flesta. Problemet är ju inte djuren i sig, utan det totala antalet. Idag finns det ungefär 50 gånger fler tama än vilda idisslare på jorden. Det har bidragit till att metanhalten i atmosfären är 150 procent högre idag än den var för 250 år sedan (källa: Naturskyddsföreningen).

Lösningen är helt enkelt att minska antalet tamdjur. Självklart en tråkig nyhet om du är köttbonde, men egentligen finns det i dagsläget ingen konflikt mellan minskad köttkonsumtion och en levande landsbygd. Idag är nämligen hälften av allt kött vi äter importerat, vilket innebär att vi alltså kan halvera vår köttkonsumtion utan att förlora några lokala arbetstillfällen alls.

Framtidens köttkonsumtion kan summeras i en mening: Mindre men bättre. Slentrianköp inte billigt kött från utlandet. Köp istället en fin bit svenskt ekologiskt kött. Allra helst naturbeteskött, då bidrar du även till den biologiska mångfalden. Lite dyrare kanske, men bättre både i smak och för miljön.

onsdag 10 februari 2016

För däremellan kommer fastan (eller: Farväl till köttet)

Vad ger dig ny energi? Lyssna på musik, vara ute i naturen, träna, läsa en bok, umgås med vänner. Vi har många olika sätt att slappna av, och många saker att roa oss med - ändå verkar det många gånger inte riktigt räcka till. Vi skyndar mellan alla inbokade aktiviteter som vi har tänkt ska ge oss ny energi, men känner oss i själva verket allt mindre utvilade.

Jag tror att vi ibland behöver göra mindre. Även roliga saker kan bli ett stressmoment om de förvandlas till något som måste genomföras till varje pris. När vi slutar njuta, när vi inte längre hinner förundras över vardagens små mysterier, då är det hög tid att stanna upp.

Idag är det Askonsdagen - första dagen i den period som kallas fastan. Den kristna fastan handlar inte främst om att avstå från mat, utan mer om att stanna upp. Tid för eftertanke. Vad finns det i mitt liv som tar allt för mycket plats just nu? Välj bort något under dessa fyrtio dagar. Testa en enklare livsstil. Varför inte minska tv-tittandet, avstå från godis, eller ha en köpfri månad. I många länder är det tradition att avstå från kött under fastan och därför anordnas karnevaler dagarna innan Askonsdagen. Ordet karneval kommer från latin och betyder "farväl till köttet". I Etiopien där jag bott är det traditionella att äta helt veganskt under fastan. Kanske något för oss i Sverige att anamma?

Vi lever i en tidsålder där gränserna mellan vardag och fest blivit allt mer utsuddade. Existensen av ett ord som "vardagslyx" säger väl det mesta. I en samhällsekonomi baserad på konsumtion är universallösningen alltid mer av allt. Men ibland är faktiskt mindre bättre. Inte minst för miljön, men också för själen. Istället för tanklös konsumtion kan vi ge plats åt samtal, vila, tid med familjen, reflektioner, fördjupning, bön. Och påminna varandra om vardagens viktiga roll i livet. Julen varar inte ända fram till påska. För däremellan kommer fastan.

onsdag 3 februari 2016

Jag är inte kapitalist, det ser bara ut så

Det finns en mycket spridd missuppfattning om vad ekonomisk hållbarhet innebär. De flesta ekonomer, politiker och affärsmän tycks tro att det mest handlar om att hålla resultatraden fri från röda siffror. För mig är det något mycket större. Det handlar om att skapa en ekonomi, både lokalt och globalt, som inte bidrar till ojämlikhet och orättvisa.

Jag får allt svårare för att se vår kapitalistiska marknadsekonomi som ett hållbart system i längden. Varför? Därför att det finns inbyggda mekanismer i systemet som skapar allt större ojämlikhet. Den rikaste en procenten av världens befolkning äger nu mer än resten av världen tillsammans. Jag tror (i de flesta fall) inte att det handlar om onda människor som medvetet roffar åt sig, snarare är det fel på själva systemet. Marknadsekonomin som den ser ut idag kräver ju stor ojämlikhet för att fungera. "Det här är nästan för billigt för att vara sant" tänker du kanske ibland. Sannolikt är det just så. Skulle de som syr våra kläder eller gräver upp metallerna till våra mobiler få samma löner som vi skulle produkterna bli mycket dyrare och därmed svåra att sälja i så stora antal som idag.

Men hur skulle en alternativ ekonomi kunna se ut? Det finns inget färdigt svar (än) men utvecklingen är spännande. Cirkulär ekonomi, delandeekonomi och lokala valutor är exempel på hållbar ekonomi på lokal nivå. Jakbankens kritik av räntan och att man kan tjäna pengar på pengar är en viktig aspekt på högre nivå. Kritiken kring hur pengar skapas genom utlån är en annan.

Kommunismens fall innebar inte att kapitalismen vann, utan snarare att vi nu kan kritisera kapitalismen mer fördomsfritt. Förr var motsatsen till kapitalism nästan per automatik kommunism. Nu öppnar sig nya vägar. Vi är inte fast i gamla hjulspår längre utan kan tänka nytt.

Det behövs fler tillväxtkritiska röster i samhället. Fler visioner för en rättvis värld. Men kanske är det som behövs allra mest en inre revolution. En insikt om vår egen del i problematiken. En förvandling så omvälvande att den väcker förvåning, men också respekt. Precis som det var för tullindrivaren Sackaios i mötet med Jesus:
Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt." Jesus sade till honom: "I dag har räddningen nått detta hus" (‭‭Lukasevangeliet‬ ‭19:8-9‬)

måndag 4 januari 2016

Det gäller att satsa (lärdomar från milleniebuggen)

I ett avsnitt av julkalendern på SVT skrattade man åt att man på 1990-talet oroade sig för "milleniebuggen" när det allvarligaste som sen hände var att någon garageport inte gick upp. Jag är rädd att många ser klimathotet på ett liknande sätt. "Äsch, det är säkert inte så illa som de säger, om några år kommer vi säkert skratta åt hysterin". Vi kommer kanske att sätta skrattet i halsgropen.

Milleniebuggen var faktiskt ett reellt hot och otaliga ingenjörer och dataexperter över hela jorden slet hårt för att avvärja det. När vi sen inte fick några störtande flygplan, exploderande kärnkraftverk, kraschande finansbörser osv. var det lätt att påstå att hotet var överdrivet, men vad hade hänt om ingen gjort någonting? Det samma gäller klimatkrisen. Vad händer om vi inte gör någonting?

Istället för att hånskratta åt milliehotet bör vi ta lärdom från det. Uppvaknandet skedde sent, konsekvenserna kunde blivit förödande, men genom att ta det på fullaste allvar lyckades hotet avvärjas. När det gäller klimathotet står vi redan vid randen av katastrofen. Glaciärerna smälter i oroväckande takt, extremväder blir allt vanligare. Snart kan vi i västsverige säga adjö till vita vintrar för gott. Trist, men ingenting i jämförelse med de mängder av klimatflyktingar vi kommer att mötas av inom 10-20 år. Först då tror jag det riktigt stora uppvaknandet kommer att ske, och vi kan bara be att det inte kommer att vara för sent.

Men hot kan avvärjas, det gäller bara att satsa. Det kan vi lära oss av milleniebuggen. Att fortsätta som vanligt är inget alternativ.