Lever plasten för evigt?

Min syn på plast förändrades radikalt efter att ha bott i Etiopien. Innan dess hade jag egentligen inte reflekterat över plast som något större miljöhot. Förutsatt att man bara återvann det såklart. I Etiopien insåg jag att det där med att "bara" återvinna låg ljusår bort. Varenda flodfåra i Addis Abeba svämmade över av plastpåsar och plastflaskor. Huruvida det ens fanns något vatten i floderna var svårt att avgöra. Plastens stora problem blev väldigt tydligt: det förmultnar inte (åtminstone inte på flera hundra år).

Det finns nu plastberg stora som kontinenter som flyter omkring på de stora haven. Mängden skräp ökar för varje år. Om vi inte gör något radikalt kommer vi enligt National Geographic inte att ha nått toppen förrän år 2021. Ett annat miljöproblem som börjat uppmärksammas är de mikroplaster som reningsverken inte klarar av att stoppa. Upp emot 70 miljoner partiklar av mikroplast släpps ut i havet per timme (!) från ett stort svenskt reningsverk.

Det finns många andra problem och nackdelar med plast, som att den oftast är oljebaserad, att den kan vara giftig och allergiframkallande, men i detta inlägg fokuserar jag på skräp-aspekten. Det finns två tydliga lösningar som jag kan se. Den ena lösningen är att tillverka bättre plaster. Det finns idag plast som är komposterbar, tillverkad av t.ex. sockerrör istället för olja. Men steget från att tekniken finns till att all världens plast är av detta slag känns kolossalt stort när man har Etiopiens flodfåror på näthinnan. Den andra lösningen är att i hög grad sluta använda plast. Vi använder ofta plastpåsar och förpackningar slentrianmässigt, när vi lika gärna skulle kunna använda papper, tyg eller något annat miljövänligt material. Glädjande nog har EU i veckan lagt fram ett förslag om att antalet plastpåsar kraftigt ska minskas. Målet är att användningen av engångskassar ska minska med 80 procent. Jag följer med förhoppning utvecklingen.