torsdag 25 februari 2016

Insändare: Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Idag publicerade Ulricehamns Tidning mitt svar på en krönika av Henrik Erickson.
Här kan du läsa krönikan: Kossan har samma kol som kål
Och här finns min insändare: Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Jag lägger även upp min text här nedan ifall UT längre fram skulle ta bort den ifrån sin webbplats.

Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Henrik Erickson raljerar i en krönika (UT 16/2) över att fler borde läsa in sig på grundskolebiologin innan de blir vegetarianer för klimatets skull. Biologi är dock ett mer komplicerat ämne än Henrik Erickson kanske tror.

Självklart kan man inte jämföra klimatbelastningen för ett kilo paprika med ett kilo kött rakt av, och jag har heller aldrig hört någon seriös person göra det. Men faktum är detta: Av utsläppen från svensk livsmedelskonsumtion kommer cirka 75 procent från animalier, trots att de bara står för cirka 35 procent av kaloriintaget (källa: Naturvårdsverkets rapport 6653 om hållbara konsumtionsmönster).

I Naturvårdsverkets rapport kan man även utläsa att utsläppen av växthusgas för att producera 1 000 kcal nötkött är 20 kg, medan utsläppen för 1 000 kcal kål endast är 0,2 kg. Det vill säga inte i närheten av likvärdiga, så som Henrik Erickson ger sken av i sin fyndiga rubrik.

Det stämmer att kossors kretslopp av kol är konstant, precis som för allt levande, men det är inte hela sanningen. Kor har en massa mikroorganismer i sin våm (den första av kons fyra magar) som producerar metan. Resultatet blir att korna andas ut en massa metan. Det mesta bryts ner till koldioxid i atmosfären och kan då sägas återgå till kolets kretslopp. Problemet är att denna process i genomsnitt tar tolv år och under tiden agerar metanet som en kraftfull växthusgas, upp till 30 gånger starkare än koldioxid.

Den som vill fördjupa sig ytterligare kan titta på Jordbruksverkets rapport 2013:1 om hållbar köttkonsumtion. Där konstaterar Jordbruksverket självt att jordbrukets utsläpp till största delen kommer från biologiska processer som är svåra att åtgärda tekniskt. Om jordbrukets utsläpp av metan ska kunna minska, krävs med andra ord minskad produktion till följd av minskad konsumtion. Och där är vi långt ifrån idag. Köttkonsumtionen har ökat med 40 procent sedan 1990-talet.

Att färre djur resulterar i mindre mängd metanutsläpp borde vara en enkel ekvation att få ihop för de flesta. Problemet är ju inte djuren i sig, utan det totala antalet. Idag finns det ungefär 50 gånger fler tama än vilda idisslare på jorden. Det har bidragit till att metanhalten i atmosfären är 150 procent högre idag än den var för 250 år sedan (källa: Naturskyddsföreningen).

Lösningen är helt enkelt att minska antalet tamdjur. Självklart en tråkig nyhet om du är köttbonde, men egentligen finns det i dagsläget ingen konflikt mellan minskad köttkonsumtion och en levande landsbygd. Idag är nämligen hälften av allt kött vi äter importerat, vilket innebär att vi alltså kan halvera vår köttkonsumtion utan att förlora några lokala arbetstillfällen alls.

Framtidens köttkonsumtion kan summeras i en mening: Mindre men bättre. Slentrianköp inte billigt kött från utlandet. Köp istället en fin bit svenskt ekologiskt kött. Allra helst naturbeteskött, då bidrar du även till den biologiska mångfalden. Lite dyrare kanske, men bättre både i smak och för miljön.

onsdag 10 februari 2016

För däremellan kommer fastan (eller: Farväl till köttet)

Vad ger dig ny energi? Lyssna på musik, vara ute i naturen, träna, läsa en bok, umgås med vänner. Vi har många olika sätt att slappna av, och många saker att roa oss med - ändå verkar det många gånger inte riktigt räcka till. Vi skyndar mellan alla inbokade aktiviteter som vi har tänkt ska ge oss ny energi, men känner oss i själva verket allt mindre utvilade.

Jag tror att vi ibland behöver göra mindre. Även roliga saker kan bli ett stressmoment om de förvandlas till något som måste genomföras till varje pris. När vi slutar njuta, när vi inte längre hinner förundras över vardagens små mysterier, då är det hög tid att stanna upp.

Idag är det Askonsdagen - första dagen i den period som kallas fastan. Den kristna fastan handlar inte främst om att avstå från mat, utan mer om att stanna upp. Tid för eftertanke. Vad finns det i mitt liv som tar allt för mycket plats just nu? Välj bort något under dessa fyrtio dagar. Testa en enklare livsstil. Varför inte minska tv-tittandet, avstå från godis, eller ha en köpfri månad. I många länder är det tradition att avstå från kött under fastan och därför anordnas karnevaler dagarna innan Askonsdagen. Ordet karneval kommer från latin och betyder "farväl till köttet". I Etiopien där jag bott är det traditionella att äta helt veganskt under fastan. Kanske något för oss i Sverige att anamma?

Vi lever i en tidsålder där gränserna mellan vardag och fest blivit allt mer utsuddade. Existensen av ett ord som "vardagslyx" säger väl det mesta. I en samhällsekonomi baserad på konsumtion är universallösningen alltid mer av allt. Men ibland är faktiskt mindre bättre. Inte minst för miljön, men också för själen. Istället för tanklös konsumtion kan vi ge plats åt samtal, vila, tid med familjen, reflektioner, fördjupning, bön. Och påminna varandra om vardagens viktiga roll i livet. Julen varar inte ända fram till påska. För däremellan kommer fastan.

onsdag 3 februari 2016

Jag är inte kapitalist, det ser bara ut så

Det finns en mycket spridd missuppfattning om vad ekonomisk hållbarhet innebär. De flesta ekonomer, politiker och affärsmän tycks tro att det mest handlar om att hålla resultatraden fri från röda siffror. För mig är det något mycket större. Det handlar om att skapa en ekonomi, både lokalt och globalt, som inte bidrar till ojämlikhet och orättvisa.

Jag får allt svårare för att se vår kapitalistiska marknadsekonomi som ett hållbart system i längden. Varför? Därför att det finns inbyggda mekanismer i systemet som skapar allt större ojämlikhet. Den rikaste en procenten av världens befolkning äger nu mer än resten av världen tillsammans. Jag tror (i de flesta fall) inte att det handlar om onda människor som medvetet roffar åt sig, snarare är det fel på själva systemet. Marknadsekonomin som den ser ut idag kräver ju stor ojämlikhet för att fungera. "Det här är nästan för billigt för att vara sant" tänker du kanske ibland. Sannolikt är det just så. Skulle de som syr våra kläder eller gräver upp metallerna till våra mobiler få samma löner som vi skulle produkterna bli mycket dyrare och därmed svåra att sälja i så stora antal som idag.

Men hur skulle en alternativ ekonomi kunna se ut? Det finns inget färdigt svar (än) men utvecklingen är spännande. Cirkulär ekonomi, delandeekonomi och lokala valutor är exempel på hållbar ekonomi på lokal nivå. Jakbankens kritik av räntan och att man kan tjäna pengar på pengar är en viktig aspekt på högre nivå. Kritiken kring hur pengar skapas genom utlån är en annan.

Kommunismens fall innebar inte att kapitalismen vann, utan snarare att vi nu kan kritisera kapitalismen mer fördomsfritt. Förr var motsatsen till kapitalism nästan per automatik kommunism. Nu öppnar sig nya vägar. Vi är inte fast i gamla hjulspår längre utan kan tänka nytt.

Det behövs fler tillväxtkritiska röster i samhället. Fler visioner för en rättvis värld. Men kanske är det som behövs allra mest en inre revolution. En insikt om vår egen del i problematiken. En förvandling så omvälvande att den väcker förvåning, men också respekt. Precis som det var för tullindrivaren Sackaios i mötet med Jesus:
Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt." Jesus sade till honom: "I dag har räddningen nått detta hus" (‭‭Lukasevangeliet‬ ‭19:8-9‬)