onsdag 23 november 2016

Vad ska vi med Internet till? Reflektioner efter 20 år online

I november 1996 la jag upp min första hemsida. Givetvis på Geocities. Vi hade nyligen fått Internetuppkoppling hemma och jag hade upptäckt HTML-kodningens hemliga värld. Modem hade vi haft rätt länge, men Internet var något annat än att koppla upp sig mot enskilda BBS:er. Något mycket större. Att lägga upp en egen hemsida på den tiden var ingen egoboost. Det handlade inte om att hävda sig eller bli känd. Inte nödvändigtvis ens om att dela med sig av sina åsikter. Det handlade om att bli en del av ett större sammanhang. Ett nätverk av likasinnade. Vi som insett att detta, ja detta var framtiden.

Internet präglades av en oerhörd positivitet där och då. Alla fick vara med, och alla deltog på lika villkor. Det fanns utrymme att vara kreativ och skapa hemsidor om ämnen som ingen gjort förut. Hela gratiskulturen på Internet, som idag ifrågasätts ur marknadsperspektiv, går tillbaka till denna känsla av samhörighet. Internet var ett kollektiv, om du delar med dig av ditt så delar jag med mig av mitt. Som nykomling i diskussionsforum och chattar inlemmades man snabbt i denna kultur. Internet var magiskt.

Snabbspolning 20 år framåt: nätmobbning, identitetsstölder, desinformation, troll, uppskruvat debattklimat, övervakning, konsumtionshets, censur, kränkningar, hot.

Vad hände? Hur kunde vi hamna här? Den där glädjen och tillåtande attityden som fick mig att vilja bli webbutvecklare finns det väldigt lite spår kvar av. Men kanske var utvecklingen oundviklig. När i stort sett alla människor är online blir situationen förstås helt annan än då, när ännu mest entusiaster hittat dit. Internet är inte längre någon egen värld - när kallade någon det senast för cyberspace? - Internet är numera bara en spegling av den vanliga världen. Hur många vänner har du på Facebook som du aldrig träffat i verkligheten, eller som man sa, IRL? Jag tror inte jag har någon. Det kan jämföras med när jag för tjugo år sen mailade, chattade och lärde känna människor från USA, Argentina, Danmark, Italien. Ja, hela världen.

De tjänster och funktioner som Internet gett upphov till är idag fullständiga självklarheter. Samhället har byggts upp kring det. Wifi har blivit första steget i Maslows behovstrappa. Samtidigt har vi förlorat något. I Internets barndom fanns det regler för hur man betedde sig. Följde man inte dem blev man utkastad från nyhetsgruppen eller chattforumet. Den som var nykomling på Internet uppmanades att som första steg ta del av netiketten. Den traditionen borde vi återerövra. Innan barnen får en iphone, lär dem vad god sed på Internet är.

I sociala medier finns inga moderatorer, på gott och ont. Revolutioner kan startas genom Twitter. Samtidigt sorterar Facebook bort svordomar och nakna bröst, men inte främlingsfientliga åsikter. Inte heller falska nyheter och rena påhitt kan Facebook rå på. Det är en av förklaringarna till att vi är där vi är. Extrema åsikter var förut hänvisade till enskilda diskussionsforum för likasinnade, nu ventileras de mitt ibland oss. Det väcker känslor och provocerar, vilket bidrar till den uppskruvade samtalstonen.

Jag är i grunden positiv till Internet. När jag upptäcker nya tjänster, som till exempel den nyligen lanserade Smarta kartan i Göteborg, påminns jag om min forna fascination. Men vi måste vända den negativa utvecklingen i sociala medier och debattforum, och det kan vi göra om vi gemensamt bestämmer oss för det. Låt inte nättrollen vinna. Påminn dem och alla andra om vad som är god netikett. *ler*

fredag 4 november 2016

Slutsatsen ingen vill dra (och vad du kan göra under tiden)

Det pågår ett intensivt arbete på alla nivåer i samhället för att slå in på en mer hållbar väg. Det är jättebra, glädjande och hoppingivande. Men tittar man lite närmare finns det samtidigt en oroande ovilja att ta tag i det grundläggande problemet. Eller snarare: att acceptera varför vi hamnar där vi hamnat.

Tittar man på en del av det klimatarbete som pågår så blottar sig en märklig dubbelmoral. Det finns till exempel en certifiering för hållbara flygplatser. I Sverige jobbar Swedavia med att göra sina flygplatser klimatsmarta. Självklart inget dåligt initiativ, men hyfsat ironiskt med tanke på flygets enorma klimatpåverkan. Ett annat exempel är bensinmackarna, som börjat lansera ekologiska och miljömärkta varor i sina butiker. Samtidigt som de drar in de stora pengarna på bensin. Risken att framstå som skenhelig är betydande.

Det räcker inte med att putsa lite på ytan. Framtiden kräver ett helt nytt samhällssystem. Det klimatkrisen säger oss är att det är omöjligt att bygga framtidens välfärd på fortsatt ökad konsumtion. Vi konsumerar redan mer än vad planeten tål. I Sverige fortsätter konsumtionen att öka och om alla levde som vi skulle det behövas resurser motsvarande drygt fyra jordklot.

Fortsätter vi så är världen dömd att gå under. Oavsett vad världens ekonomer och politiker säger. Slutsatsen ingen vill dra är att evig ekonomisk tillväxt är omöjlig. Det är hög tid att bryta tabut och inleda en seriös och förutsättningslös politisk diskussion om vårt framtida ekonomiska system. Allt annat är att blunda för verkligheten. Vad föredrar du, att köra i 110 km/h rakt mot en vägg eller att bromsa i tid?

Övergången till ett samhälle i balans behöver ske i flera steg. Här och nu kan vi ta ett första: att byta ut kvantitet mot kvalitet. Då använder vi samma mängd pengar men minskar vår miljöbelastning, genom att vi köper färre men bättre saker. Denna förändring i synsätt kräver inga politiska beslut eller internationella överenskommelser, du kan börja redan idag.