lördag 16 maj 2015

Debattartikel: Hållbara visioner för Ulricehamn efterlyses

I dagens Ulricehamns Tidning har jag med en insändare. Du kan även läsa den här nedan:

I dagarna släppte IVL Svenska miljöinstitutet en rapport om hur Sveriges kommuner ligger till i sin klimatanpassning. Ulricehamn finns inte ens med på listan. Man kanske inte ska dra förhastade slutsatser av det, men det signalerar inte direkt att Ulricehamn vill vara en ledande miljökommun. De som jobbar med miljöfrågor i kommunen gör säkert sitt allra bästa, men det räcker inte. Ska vi bygga en hållbar stad krävs ett helhetsgrepp - en vision som står över alla andra konkurrerande mål.

Klimathotet är högst verkligt även för Ulricehamn. Det är minst sagt anmärkningsvärt att kommunen inte tar det i större beaktande inför nya projekt och investeringar. Här är tre aktuella exempel.

Först det beryktade glastaket. Många åsikter åt det ena eller andra hållet har framförts, men bara miljöaspekten borde räcka för att inse att idén saknar verklighetsförankning. Ett glastak skulle innebära behov av ventilation året runt, samt luftkonditionering på sommaren, om vi inte ska storkna där under. Kanske även värme på vintern. Med andra ord stor energiförbrukning helt i onödan. Klimatsmart?

När det gäller ny bebyggelse är bristen på visioner påtaglig. Varför låta byggherrarna bestämma? Då får vi de löpande band-producerade husen vi ser nere vid sjön. Billiga att bygga, attraktiva för stunden, men hållbara? Vi borde istället vända våra blickar mot Alingsås, Sveriges föregångskommun när det gäller hållbart boende. Tänk om Ulricehamns vision kunde vara att alla nya hus som byggs ska vara passivhus, inte bara att de går att sälja till ett bra pris.

Till sist har vi nya Ica vid motorvägen. En helt enkelt vansinnig idé, som fullständigt låser fast oss i ett permanent bilberoende. Dessutom gynnar det en ökad materiell konsumtion, motsatsen till vad som behövs för en hållbar framtid.
Min fråga: Vill Ulricehamn vara en hållbar stad? Och är vi i så fall beredda att göra de satsningar och prioriteringar det kräver? Det är en ödesfråga, inte bara för miljön och klimatet, utan för Ulricehamns framtida attraktionskraft. Vem vill bo i en stad som lunkar på som om det fortfarande vore 1900-tal?