Avgörande dilemman del 2: Marknadsekonomin

I en serie inlägg presenterar jag några av de dilemman som kommer avgöra vår framtid. Jag har inga färdiga svar men jag tror det är hög tid att vi på allvar närmar oss konkreta lösningar.

Del 2: Marknadsekonomin

Man brukar säga att marknadsekonomi handlar om balansen mellan tillgång och efterfrågan. Man kan då utgå ifrån antingen företagaren ("hur skapas maximal vinst") eller konsumenten ("hur skapas billigast möjliga varor"). I ett starkt präglat konsumtionssamhälle blir den balansakten ganska enkel, eftersom det skapas en
"win-win"-situation: Billiga varor gör att många köper, vilket skapar större vinster för företagen, och då kan de producera ännu billigare varor osv.

Men vad händer om man tar med miljön i beräkningen? Problemet med det ovanstående är att man inte tar hänsyn till marknadsekonomins baksidor, och en av de största är naturligtvis den ständiga konsumtionsökning detta leder till.

Förr i tiden var det efterfrågan som skapade tillgången: Om jag behövde nya kläder beställde jag det hos skräddaren, om jag behövde nya möbler beställde jag det hos snickaren osv. I och med industrialiseringen har situationen blivit den omvända, tillgången skapar efterfrågan: Man producerar varor som ingen frågat efter men som man tror kommer bli uppskattade. När folk ser dessa varor i affären väcks intresset och efterfrågan är därmed skapad. Efter ett tag är man så van vid dem att man undrar hur man tidigare klarade sig utan.

Det finns hundratals produkter jag inte skulle vilja leva utan, men som var helt okända för hundra år sedan. Samtidigt är jag smärtsamt medveten om att jag genom min konsumtion är djupt delaktig i upprätthållandet av en ohållbar livsstil. Häri ligger dilemmat. Vi har industrialiseringen och marknadsekonomin att tacka för så mycket, samtidigt leder den oss sakta men säkert mot jordens undergång. Vi vill förstås inte vrida tillbaka klockan till artonhundratalets svält och misär, ändå hamnar vi där till slut om vi inte ändrar vårt sätt att leva innan jordens tillgångar sinar för gott.

Jag tror det går att hitta en balans mellan tillgång och efterfrågan, där marknaden inte utnyttjar sin makt till att skapa skenbara behov, utan i stället hjälper oss kunder att leva hållbara liv genom de produkter de tar fram. Men även om precis allting i affären är ekologiskt har vi ändå inte löst det egentliga dilemmat. Att ändra inköpsbeteenden räcker inte.

En lösning är att alla människor i framtiden väljer att leva i frivillig enkelhet. Det vore ju det allra bästa men jag har inga höga förhoppningar om att det någonsin kommer ske. Återhållsamhet verkar inte precis vara någon naturlig fallenhet för mänskligheten. Dock är det inget argument för att låta bli. Vill du leva miljövänligt här och nu är frivillig enkelhet en mycket viktig aspekt.

Frågan vi på allvar måste ställa oss är: Kan man inom marknadsekonomins ramar begränsa försäljningen? Eller kommer det att krävas en helt ny slags ekonomi för att slutgiltigt få bukt på överkonsumtionen? En enormt stor och komplex fråga, men helt avgörande för vår framtid.