måndag 7 januari 2019

Vem kör egentligen? Om politiker som tappat kontrollen och vad vi kan göra

Jag behöver inte mer pengar. Mitt nyårslöfte blir i år att donera den extra slant som M+KD+SD:s nya jobbskatteavdrag kommer ge till klimatsatsningar. Ärligt talat, vem kan vara nöjd med några hundralappar till i plånboken, när det bekostas genom stora nedskärningar hos Naturvårdsverket, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och total nedläggning av Jämställdhetsmyndigheten? Är det inte just dessa fyra områden vi borde satsa extra mycket på?

Klimatet är vår absoluta ödesfråga. I dess kölvatten kommer flyktingströmmarna bara att öka, vilket gör Migrationsverkets arbete allt viktigare. Vi måste förbereda oss redan nu. Det är ingen hållbar lösning att deportera alla flyktingar till nån öde ö (som i Bangladesh) eller att skicka vidare asylsökande till läger i Afrika (som Danmark har på förslag). Klimatflyktingarna kommer att komma - väldigt snart. Med lite kreativitet och framförhållning kan vi lösa det, kanske rent av vända det till något positivt. En lösning för avfolkningsbygder, för rekryteringsproblemen i offentlig sektor, för den förskjutna ålderspyramiden, med mera.

Jämställdhet behöver väl knappast ens kommenteras. Finns det något viktigare än rättvisa och lika behandling av alla människor? Uppenbarligen tycker inte längre Moderaterna och Kristdemokraterna det, trots att det var Alliansens utredning som ledde fram till inrättandet av Jämställdhetsmyndigheten (Liberalerna har tidigare gärna tagit åt sig äran för inrättandet). En tydligare flört med Sverigedemokraterna får man leta efter. För Sverigedemokraterna är det ju en ideologisk förutsättning att alla människor INTE är lika mycket värda. Det står svart på vitt i deras partiprogram. Det finns olika typer av svenskar, och bara riktiga svenskar (hur nu det ska definieras?) ska få full tillgång till samhällets stöd och tjänster. Tycker man att det är rätt och riktigt att människor behandlas olika beroende på exempelvis deras ursprung så behövs ju ingen Jämställdhetsmyndighet. Fullt logiskt. Det läskiga är att Moderaterna och Kristdemokraterna nu köpt denna logik. De rör sig obehagligt snabbt åt höger. Jag saknar Alf Svenssons medmänskliga fokus så det värker. (För att ge lite ytterligare perspektiv på tillvaron kan jag avslöja att jag på den tiden röstade på Kd. Numera känner jag inte över huvud taget igen partiet.)

Politikerna har uppenbart inte läget under kontroll. De vill gärna invagga oss i tron att de har förnuftiga skäl till sina beslut, men sanningen är en annan. De är fast i gamla hjulspår och Moderaterna som i alla tider propagerat för sänkta skatter kan naturligtvis inte ändra sig. Det är givetvis naivt, på gränsen till vanvett, att tro sig veta bättre än världens samlade forskarkår. "Klimathot? Nej men vi fortsätter med ökad konsumtion (jobbskatteavdragets syfte). Det tror vi på."

Men men - in your face, Alliansen! Jag kommer lägga mina nya pengar på klimatet. Ingen ökad konsumtion här! Ju fler vi blir som gör detsamma, ju tydligare blir det. Sänkt skatt funkar inte. Vi som redan har det bra behöver inte mer. Vi längtar inte efter mer prylar utan snarare efter mer tid. Tid för de vi älskar och de intressen vi skulle vilja utveckla men sällan hinner med. Ge pengarna till dem med verkligt behov, istället för att skapa konstlade behov hos medelklassen, som städhjälp och helgresor till London.

När hela havet stormar är det nya normala, och politikerna inte fattar vad den verkliga krisen är (det är inte regeringsbildningen) är det läge att protestera. På allvar. Här är Greta Thunberg vår tids stora förebild. Det är inte läge att sitta still i båten längre, det är läge att gå på vatten. Vi behöver mirakel. Vi behöver uppvaknanden. Greta visar att det är möjligt. 2019 vänder det. Folkstormen blåser upp.