Man brukar tala om att Gud är treenig. Det kan låta abstrakt, men egentligen hänger det ihop med våra mest grundläggande behov – gemenskap, relationer, kärlek. Guds eviga relation inom sig själv är på många sätt ett mysterium, men kan samtidigt hjälpa oss att ana vad som krävs för ett liv som håller genom allt – till och med döden. Själva Guds väsen är gemenskap. Det är en fantastisk tanke. Innan allting skapades var det inte tomt – det fanns en gemenskap redan där!
Att Gud är en gemenskap innebär att han är kapabel att älska. Vilken nytta fyller kärleken om man är ensam? Kan den över huvud taget existera? Alla vill vi ju känna oss älskade. Kanske har Gud skapat oss med den längtan, för att vi aldrig ska glömma hur viktigt det är med gemenskap.
Samhället idag är väldigt inriktat på att man ska klara sig själv. Att ta emot hjälp är nästan något skamligt. Men är inte hjälp och stöd något av det finaste vi kan få av våra medmänniskor? I Predikaren 4:12 i Bibeln står det: "Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt."
Vi får be Gud om ödmjukhet att både kunna ge och ta emot hjälp. Bara han kan göra våra liv hållbara genom allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar