onsdag 6 september 2017

Vad gör vi när klimatflyktingarna börjar knacka på dörren?

Vi har en invandringskris påstår somliga. Vi måste stoppa invandringen annars går vårt land åt helvete. Konstigt, jag trodde det var flyktingarna som var i kris, inte vi. Och att det var platser som Syrien, Somalia och Afganistan som var helvetet på jorden, inte Sverige.

Faktum är att de flyktingströmmar vi ser i världen idag bara är toppen på ett isberg. Ett gigantiskt och snabbt smältande isberg, kan tilläggas. Inom en snar framtid kommer flera platser på vår jord att bli obeboeliga för människor. Redan idag händer det att människor i mellanöstern dör av extremhetta. Detta problem kommer att radikalt förvärras på grund av klimatförändringarna. Prognoser visar att även områden i Indien, Pakistan och Bangladesh kommer att bli obeboeliga på grund av extremhetta. Som om inte det vore nog bidrar klimatförändringarna dessutom till extremare väder över hela klotet, med översvämningar, stormar, jordskred och torka som följd.

Det är inte svårt att räkna ut vad detta innebär för framtiden. Klimatflyktingarna kommer att öka kraftigt. Enligt en prognos från FN:s Institut för miljö och mänsklig säkerhet kommer det om trettio år att finnas 200 miljoner människor på flykt undan klimatförändringar. Sätt det i relation till att det i år har kommit knappt 130 000 migranter till Europa, det vill säga inte ens en promille av 200 miljoner. Det är synnerligen överdrivet att kalla nuvarande invandringssituation i Sverige för en kris. Däremot kommer vi definitivt att hamna i en i framtiden, om vi inte redan nu börjar planera för hur vi ska undvika det.

Det allra bästa är naturligtvis att försöka häva klimatförändringarna. Men detta tar tid, tid vi inte har. Det näst bästa är att klimatanpassa samhällen så att de klarar en större påfrestning. Bygga vallar mot havet, luftkonditionera husen, osv. Men detta kostar pengar, ofantliga summor förmodligen. Så vi kan inte räkna med att bygga bort hela den hotande flyktingkrisen. Åtminstone tror inte jag det.

Därför behöver vi förbereda oss. Vad gör vi när klimatflyktingarna står vid vår dörr?

En sak för regeringen att ta tag i redan nu är lagstiftningen. Vem är en klimatflykting? I nuläget är det förmodligen omöjligt att få asyl på grund av miljöhot. Egentligen är det förstås en global fråga, där särskilt ansvar vilar på världens välfärdsstater. Därför ska Sverige självklart gå i bräschen för att FN:s flyktingkonvention uppdateras på området. Och det kan vi göra genom att föregå med gott exempel genom vår egen lagstiftning.

Nästa steg är att planera för ett framtida samhälle där vi maximerar antalet flyktingar vi kan ta emot. Jag är inte naiv här, jag tror inte att någon nation mäktar med att ta emot hur många migranter som helst. Men i samhällsplaneringen kan vi utgå ifrån ett scenario där vi tar emot så många vi bara kan. Vi planerar redan utifrån antagna befolkningskurvor. Hur invånarantalet kommer öka, hur ålderspyramiden kommer se ut, och så vidare. Det är inte så svårt att här även lägga till ett antagande om ökande antal migranter. Gör vi inte det kommer vi att stå handfallna när stunden kommer, och återigen svamla om att vi inte kan ta emot fler. Att vi måste se till våra egna behov först. Men det är ingen giltig ursäkt. Om man vet att vintern kommer men inte hugger någon ved får man skylla sig själv om man sen fryser. Förbereder vi oss inte på massiva flyktingströmmar kommer vi att få enorma problem. Men om vi förbereder oss kan vi som nation istället bli en god kraft i en orolig tid. Åtmistone jag kommer att jobba för det sistnämnda.