torsdag 27 november 2014

Advent - en tid för mindre kött?

Igår presenterade Livsmedelsverket sina nya kostråd, som nu ska gå på remiss. Glädjande har man fokuserat på att kostråden ska vara miljöanpassade, vilket framför allt innebär att man förordar mer vegetarisk kost.

Det finns en, tidvis ganska hetsk, debatt kring vår köttkonsumtion. Det är viktigt att frågan lyfts, men tyvärr blir det ofta de mest extrema åsikterna som ställs emot varandra. Ska vi hitta en lösning som majoriteten av befolkningen ser som rimlig måste vi nog landa någonstans mittemellan. Det råder ingen tvekan om att vår köttkonsumtion idag har urartat - vi äter mer kött än någonsin - men personligen tror jag inte att vi måste sluta äta kött helt och hållet för att rädda planeten. Därför tycker jag att Livsmedelsverket lägger sina kostråd på en bra nivå. Man konstaterar att det enda som vore sämre än nuvarande situation vore en ökad köttkonsumtion, men man sätter ingen siffra på hur mycket kött det är okej att äta.

Det finns en anledning till att vårt traditionella julbord innehåller så extremt lite grönt. Dels förstås för att inte så mycket är i säsong under vintern, men också för att man förr sparade köttet till de stora högtiderna. Inte så många utanför kyrkans värld känner längre till att advent är en fasteperiod. Advent har i vår tid blivit en slags förfest till julen, fylld av lussekatter, glögg och julbord, men egentligen var det tänkt som en sparsmakad period av enkelhet och förberedelse. Sen kom det stora julfirandet.

Jag tror att både planeten och vi själva skulle må gott av att vi hittade tillbaka till det gamla ordspråket "den som väntar på nåt gott". Vi behöver kanske inte alla bli veganer, men när vi äter kött ska det vara en högtidsstund.

onsdag 19 november 2014

Lever plasten för evigt?

Min syn på plast förändrades radikalt efter att ha bott i Etiopien. Innan dess hade jag egentligen inte reflekterat över plast som något större miljöhot. Förutsatt att man bara återvann det såklart. I Etiopien insåg jag att det där med att "bara" återvinna låg ljusår bort. Varenda flodfåra i Addis Abeba svämmade över av plastpåsar och plastflaskor. Huruvida det ens fanns något vatten i floderna var svårt att avgöra. Plastens stora problem blev väldigt tydligt: det förmultnar inte (åtminstone inte på flera hundra år).

Det finns nu plastberg stora som kontinenter som flyter omkring på de stora haven. Mängden skräp ökar för varje år. Om vi inte gör något radikalt kommer vi enligt National Geographic inte att ha nått toppen förrän år 2021. Ett annat miljöproblem som börjat uppmärksammas är de mikroplaster som reningsverken inte klarar av att stoppa. Upp emot 70 miljoner partiklar av mikroplast släpps ut i havet per timme (!) från ett stort svenskt reningsverk.

Det finns många andra problem och nackdelar med plast, som att den oftast är oljebaserad, att den kan vara giftig och allergiframkallande, men i detta inlägg fokuserar jag på skräp-aspekten. Det finns två tydliga lösningar som jag kan se. Den ena lösningen är att tillverka bättre plaster. Det finns idag plast som är komposterbar, tillverkad av t.ex. sockerrör istället för olja. Men steget från att tekniken finns till att all världens plast är av detta slag känns kolossalt stort när man har Etiopiens flodfåror på näthinnan. Den andra lösningen är att i hög grad sluta använda plast. Vi använder ofta plastpåsar och förpackningar slentrianmässigt, när vi lika gärna skulle kunna använda papper, tyg eller något annat miljövänligt material. Glädjande nog har EU i veckan lagt fram ett förslag om att antalet plastpåsar kraftigt ska minskas. Målet är att användningen av engångskassar ska minska med 80 procent. Jag följer med förhoppning utvecklingen.

fredag 14 november 2014

Fredagsfilmen: "Sanningen om konsumtion"

Denna vecka tipsar jag om en hel tv-serie. "Sanningen om konsumtion" är en mycket intressant och välgjord serie som avslöjar krafterna bakom konsumtionen. Hur vi omedvetet påverkas att köpa varor. Om vår "plikt" att konsumera. Och om konsumtionens baksidor.

Första avsnittet har rubriken "Slit och släng" och handlar bland annat om hur företag medvetet gör produkter som går sönder, så kallat "planerat åldrande".

Sanningen om konsumtion: Slit och släng
UR Play, fritt tillgängligt till 2015-03-28

onsdag 12 november 2014

Arlas korkade miljösatsning och andra skenbara miljöarbeten

Som jag skrev för ett tag sen är det lätt att bedriva ett strategiskt miljöarbete på pappret. Vad resultatet blir kan däremot vara något helt annat. Ett dilemma för alla företag är naturligtvis att miljöarbetet är underordnat ett högre mål - att öka försäljningen. Tänker man efter inser nog de flesta att det mest hållbara vi kan göra är att låta bli att konsumera, men det låtsas de flesta företag inte om. Istället försöker man lösa paradoxen genom ett skenbart miljöarbete som låter bra på pappret men i verkligheten ibland till och med innebär en försämring.

Ett tydligt exempel på detta tycker jag är Arlas senaste lansering av mjölkpaket med skruvkork. Livsmedelsverket slog fast redan 2011 att denna typ av förpackning ger 50 % mer utsläpp av växthusgaser än den traditionella mjölkförpackningen. Detta helt onödiga tillägg, som vi fram tills nu klarat oss utmärkt utan, lanserar nu Arla som en miljösatsning. "Den här vita korken är grön" står det på förpackningarna. Visst, det är sant att den är tillverkad av en förnybar råvara - sockerrör - men gör det plötsligt skruvkorken miljövänlig? Detta är ett tydligt exempel på skenbart miljöarbete. Genom att sätta skruvkork på den ekologiska mjölken, som tidigare var utan, har de ju inte gjort någon förbättring alls, utan tvärtom ökat materialåtgången. Det finns bara ett ord: Korkat!

Här är några ytterligare exempel jag noterat:

Coop har ett eget ekologiskt varumärke som heter "Änglamark". Jag uppskattar att det finns prisvärda och bra ekologiska varor i butiken, men en del av varorna motsäger sig själva. Varför finns det till exempel flytande tvättmedel? Att transportera runt en massa vätska innebär en helt onödig påverkan på miljö och klimat, när pulvertvättmedel funkar precis lika bra. Den mest paradoxala produkten är kanske ekologiskt sköljmedel. Vill Coop vara ärliga med sitt miljöarbete borde de självklart uppmuntra folk att sluta använda sköljmedel, inte lansera ytterligare en produkt.

Burger King anser sig ha ett "genomgående miljöarbete". Ändå noterade jag vid mitt senaste besök att man tagit bort källsorteringen och nu kör allt skräp i samma bytta. Det är möjligt att folk är dåliga på att slänga rätt, men det är inte skäl nog för att backa utvecklingen med typ 20 år.

Att äta mer i enlighet med säsongen är ett miljömedvetet och klimatsmart val vi bör eftersträva allt mer. Detta vill ICA Maxi hjälpa oss med genom att särskilt lyfta fram frukt och grönt som är i säsong. Det låter ju bra, men de verkar ha missat en avgörande aspekt. När jag var där i april sålde de färska jordgubbar under stora skyltar med texten "säsongsvara". Visst, de kanske är i säsong i det land där de odlats, men med det resonemanget kan man ju lika gärna märka upp allting som i säsong. Poängen måste ju rimligtvis vara att vi ska äta mer i enlighet med svensk säsong.

Har du fler exempel på skenbart miljöarbete? Tipsa mig gärna. Som tur är finns det även massor med goda exempel på miljöförbättringar. Det återkommer jag till en annan gång.

måndag 10 november 2014

Samhällsansvar

Igår var det tjugoförsta söndagen efter trefaldighet. En så anonym helg att knappast ens den flitigaste kyrkobesökaren i förväg skulle kunna säga vad den handlar om. Tyvärr. Temat är nämligen viktigt, för att inte säga avgörande, för vår gemensamma framtid: "Samhällsansvar".

I kyrkan är man kroniskt rädd för att lägga på folk bördor. Man pratar gärna om Guds kärlek, om att det finns plats för alla i Guds familj, att du får komma precis som du är, och så vidare. Att Gud skulle ha någon åsikt om hur vi lever våra liv tonas ned. Kanske beror det på att allt för många har missuppfattat den kristna tron som krävande - en rad budord man måste följa - när det är långt ifrån hela sanningen. Ändå kan vi inte komma ifrån att tron rimligen måste få konsekvenser. Om vi som kallar oss kristna lever precis likadant som alla andra kan man ju fråga sig vad tron egentligen spelar för roll. Jakob formulerar det spetsigt i en känd bibelvers:
"Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste."
- Jakobsbrevet 1:22
Den inställningen är minst lika viktig när det handlar om miljö- och klimatfrågor. Det är så lätt att fastna i orden - att skriva långa utredningar, föreläsa, debattera - men vad gör vi konkret här och nu? Framtiden avgörs inte av FN, G8, multinationella företag, eller någon annan maktfaktor. Vi har alla ett samhällsansvar, vi kan inte skylla ifrån oss.

Några rader ur en av söndagens texter får avsluta detta inlägg. Jag tycker att de på ett bra sätt sammanfattar vad vårt ansvar gentemot varandra handlar om, i praktiken.
"Har någon bara den goda viljan, så är han välkommen med vad han har och bedöms inte efter vad han inte har. Meningen är ju inte att andra skall få det bättre och ni få det svårt. Nej, det är en fråga om jämvikt; nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt, som det står skrivet: Han med mycket fick inte för mycket, han med litet fick inte för litet."
- Andra Korinthierbrevet 8:12-15

fredag 7 november 2014

Fredagsfilmen: "Story of Bottled Water"

Visste du att vatten på flaska är 2000 gånger dyrare än kranvatten? Hur kan man få någon att köpa en produkt som är dyrare, sämre för miljön och egentligen helt onödig? Detta videoklipp förklarar på ett bra och underhållande sätt hur konstlad efterfrågan skapas. Filmen är amerikansk men du kan byta ut varumärkena mot t.ex. Ramlösa eller Loka så gäller i princip det samma för oss.



De påståenden som görs i filmen förklaras utförligare här, för den som eventuellt tvivlar på innehållet. För både plånboken och miljöns skull säger jag bara: drick "kranmärkt"!

torsdag 6 november 2014

Senaste klimatrapporten - hopp eller domedag?

I söndags var FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i Köpenhamn för att presentera klimatpanelen IPCC:s senaste klimatrapport. För den som är insatt i frågorna innehåller rapporten kanske inte så mycket nytt, men den ger en god sammanfattning av det bistra läget. Rapporten visar bland annat att åren 1983-2012 var den varmaste trettioårsperioden på 800 år på norra halvklotet. Och det råder ingen tvekan om att människans roll i klimatförändringarna är tydlig och växande.

Ska vi undvika en total samhällskollaps måste vi sluta gömma huvudet i sanden. Om vi inte gör något åt växthusgasutsläppen (som globalt fortfarande ökar) är vi på väg mot temperaturökningar på 3-8 grader vid slutet av århundradet. De konsekvenser detta skulle medföra är så extremt omvälvande att det är svårt att ens ta in. Världens som vi känner den skulle upphöra att existera.

Men rapporten är lyckligtvis inte en domedagsprognos, utan andas hopp. Kan vi få ned växthusgasutsläppen med 50 % till år 2050 förhindrar vi att den genomsnittliga globala temperaturökningen överstiger två grader. Detta kan i och för sig få nog så allvarliga konsekvenser, men inte i närheten av den apokalyps vi annars står inför.

Den stora, närmast övermäktiga, utmaningen är nu att få världens länder att enas kring ett gemensamt agerande för att nå de nödvändiga klimatmålen. Inte minst med tanke på att det är de fattigaste länderna som kommer att drabbas värst av uppvärmningens effekter. Därför räcker det inte för de rika nationerna att enbart ta ansvar för sin egen del av kakan. Fastnar vi i nationsgränser blir frågan svår att lösa. Vi måste lyfta blicken och inse att vi alla är medborgare på samma jord.

Ska vi rädda vår planet kommer det sannolikt att krävas uppoffringar, men nog måste det vara värt det? Tillsammans räddar vi vår framtid.

måndag 3 november 2014

Det äldsta är det nyaste

Det måste finnas något bättre. Något annat sätt att leva. Tanken har slagit många människor genom historien. Kanske även dig? Vårt samhälle ter sig många gånger smått absurt. När man lyfter blicken verkar det mesta så meningslöst, orättvist, fåfängt. Politikerna är alla rörande överens om att jobben är det viktigaste som finns. Jag trodde det viktigaste var att må bra. Att trivas, ha roligt, använda sin fantasi.

Känslan att det måste finnas något bättre gör oss utvecklingsfixerade. Inom ekonomin vill vi ha ständig tillväxt. Inom tekniken avlöser den ena prylen den andra. I samhället genomförs ändlösa reformer. Resultatet är inte nödvändigtvis en faktisk förbättring – men det ger oss en känsla av framsteg. Av förnyelse och utveckling. Drar man det till sin yttersta spets hamnar man i revolutionens obarmhärtiga farvatten, där allt kan offras för en bättre framtid.

Men vårt handlande, våra traditioner, våra liv kan bara förstås i ljuset av historien. Istället för att vara förblindade av framtiden kanske vi behöver gå tillbaka till rötterna. Inte på ett mossigt sätt, muttrandes "det var bättre förr" fast vi inte har några belägg för det. Utan genom att söka vårt ursprung. Varför finns vi?

Trappistmunken Thomas Merton sa: "Det äldsta är det nyaste, för det är början". Med andra ord, sen livets uppkomst har allting bara blivit äldre. Genom att blicka tillbaka kan vi hitta en äkta förnyelse. Slippa uppfinna hjulet igen. Återvända till hur det en gång var tänkt. Ett träd kan se ut att ha stannat i växten. Man tror att det kanske är på väg att dö. Men så skjuter det oväntat i höjden och man förstår att det fram tills nu lagt all kraft på att växa neråt. Utan ett ordentligt rotsystem hade det inte kunnat nå så långt som det nu gör. Vill vi växa som människor behöver vi också växa på djupet. Hämta näring i livets källa.

Den kristna tron säger att Gud är alltings ursprung. Om Gud har skapat jorden, vem vet då bättre hur man ska leva här än just han? Bibeln berättar att Jesus var Gud i mänsklig gestalt. Genom att läsa om Jesus liv och följa hans exempel kan livets frågor förvandlas till utmaningar. Att förstå mitt ursprung ger mig frimodighet att leva i nuet, samtidigt som jag kan hoppas på en bättre framtid. "Min framtidsdag är ljus och lång" för att citera en gammal psalm. Vågar du tro det?