måndag 27 oktober 2014

Förväntningar in absurdum

När jag bodde i Etiopien förvånades jag ofta av den väldiga livsglädje man kunde mötas av där. Hur kunde de vara så glada mitt i allt elände? Jag tror det handlar mycket om vilka förväntningar vi har. Förnöjsamhet och tacksamhet är två väldigt viktiga inställningar till livet som vi nästan har glömt bort i vårt land.

Tage Erlander, Sveriges statsminister 1946-69, myntade på 1960-talet begreppet "förväntningarnas missnöje". Han menade att i det välfärdssamhälle som var under framväxt skulle beroendet och kraven på samhället öka allt mer. När man förväntar sig att få det allt bättre skapas ett missnöje som inte på samma sätt finns i en fattigt samhälle. Kanske lyssnade inte så många då, när tillväxten slog rekord efter rekord, men ser man det utifrån ett globalt perspektiv hade han helt rätt. I ett fattigt land räcker det att staten garanterar en låg grundtrygghet för att människor ska vara nöjda. Man kommer ju ifrån ett situation där man helt har fått lita på släkt och vänners hjälp vid behov. I ett rikt land däremot, har människor successivt vant sig vid en allt högre levnadsstandard, vilket innebär att vi har betydligt högre krav och förväntningar på vad staten ska garantera.

Detta är naturligtvis inget problem så länge staten kan infria sina löften, men vad händer om tillväxten i ekonomin avtar? Vi ser tecken på detta idag. När statens inkomster minskar tvingas man göra nedskärningar, till högljudda protester. I vissa fall är protesterna befogade, men oftast är det ett uttryck för just "förväntningarnas missnöje". Vi har glömt bort att förmån inte är synonymt med rättighet. Vi beter oss lite som bortskämda ungar, som vill att staten ger oss allt vi pekar på. Detta är en enorm utmaning inför framtiden. Vi kommer inte att kunna leva med ekonomiskt tillväxt i all oändlighet. Vi kommer säkert att behöva fatta en del otrevliga politiska beslut för att rädda vår planet. Ska vi lyckas med det utan att samhället kollapsar krävs det att vi som enskilda medborgare hittar tillbaka till en sundare livsinställning. Vi kan börja reda nu genom att lyfta blicken och inse att vi har det fruktansvärt bra. Allt är förstås inte bra, men vi lever trots allt i ett av världens rikaste länder. Frågan är bara, har vi livsglädje?

1 kommentar:

  1. Verkligen en viktig reflektion! Det verkar ju som om svenskar är betydligt mindre glada än andra folk med sämre ekonomiska förhållanden. Något att tänka på - även för egen del!

    SvaraRadera