Vad ska vi med Internet till? Reflektioner efter 20 år online

I november 1996 la jag upp min första hemsida. Givetvis på Geocities. Vi hade nyligen fått Internetuppkoppling hemma och jag hade upptäckt HTML-kodningens hemliga värld. Modem hade vi haft rätt länge, men Internet var något annat än att koppla upp sig mot enskilda BBS:er. Något mycket större. Att lägga upp en egen hemsida på den tiden var ingen egoboost. Det handlade inte om att hävda sig eller bli känd. Inte nödvändigtvis ens om att dela med sig av sina åsikter. Det handlade om att bli en del av ett större sammanhang. Ett nätverk av likasinnade. Vi som insett att detta, ja detta var framtiden.

Internet präglades av en oerhörd positivitet där och då. Alla fick vara med, och alla deltog på lika villkor. Det fanns utrymme att vara kreativ och skapa hemsidor om ämnen som ingen gjort förut. Hela gratiskulturen på Internet, som idag ifrågasätts ur marknadsperspektiv, går tillbaka till denna känsla av samhörighet. Internet var ett kollektiv, om du delar med dig av ditt så delar jag med mig av mitt. Som nykomling i diskussionsforum och chattar inlemmades man snabbt i denna kultur. Internet var magiskt.

Snabbspolning 20 år framåt: nätmobbning, identitetsstölder, desinformation, troll, uppskruvat debattklimat, övervakning, konsumtionshets, censur, kränkningar, hot.

Vad hände? Hur kunde vi hamna här? Den där glädjen och tillåtande attityden som fick mig att vilja bli webbutvecklare finns det väldigt lite spår kvar av. Men kanske var utvecklingen oundviklig. När i stort sett alla människor är online blir situationen förstås helt annan än då, när ännu mest entusiaster hittat dit. Internet är inte längre någon egen värld - när kallade någon det senast för cyberspace? - Internet är numera bara en spegling av den vanliga världen. Hur många vänner har du på Facebook som du aldrig träffat i verkligheten, eller som man sa, IRL? Jag tror inte jag har någon. Det kan jämföras med när jag för tjugo år sen mailade, chattade och lärde känna människor från USA, Argentina, Danmark, Italien. Ja, hela världen.

De tjänster och funktioner som Internet gett upphov till är idag fullständiga självklarheter. Samhället har byggts upp kring det. Wifi har blivit första steget i Maslows behovstrappa. Samtidigt har vi förlorat något. I Internets barndom fanns det regler för hur man betedde sig. Följde man inte dem blev man utkastad från nyhetsgruppen eller chattforumet. Den som var nykomling på Internet uppmanades att som första steg ta del av netiketten. Den traditionen borde vi återerövra. Innan barnen får en iphone, lär dem vad god sed på Internet är.

I sociala medier finns inga moderatorer, på gott och ont. Revolutioner kan startas genom Twitter. Samtidigt sorterar Facebook bort svordomar och nakna bröst, men inte främlingsfientliga åsikter. Inte heller falska nyheter och rena påhitt kan Facebook rå på. Det är en av förklaringarna till att vi är där vi är. Extrema åsikter var förut hänvisade till enskilda diskussionsforum för likasinnade, nu ventileras de mitt ibland oss. Det väcker känslor och provocerar, vilket bidrar till den uppskruvade samtalstonen.

Jag är i grunden positiv till Internet. När jag upptäcker nya tjänster, som till exempel den nyligen lanserade Smarta kartan i Göteborg, påminns jag om min forna fascination. Men vi måste vända den negativa utvecklingen i sociala medier och debattforum, och det kan vi göra om vi gemensamt bestämmer oss för det. Låt inte nättrollen vinna. Påminn dem och alla andra om vad som är god netikett. *ler*