Insändare: Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Idag publicerade Ulricehamns Tidning mitt svar på en krönika av Henrik Erickson.
Här kan du läsa krönikan: Kossan har samma kol som kål
Och här finns min insändare: Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Jag lägger även upp min text här nedan ifall UT längre fram skulle ta bort den ifrån sin webbplats.

Kor har mycket större klimatpåverkan än kål

Henrik Erickson raljerar i en krönika (UT 16/2) över att fler borde läsa in sig på grundskolebiologin innan de blir vegetarianer för klimatets skull. Biologi är dock ett mer komplicerat ämne än Henrik Erickson kanske tror.

Självklart kan man inte jämföra klimatbelastningen för ett kilo paprika med ett kilo kött rakt av, och jag har heller aldrig hört någon seriös person göra det. Men faktum är detta: Av utsläppen från svensk livsmedelskonsumtion kommer cirka 75 procent från animalier, trots att de bara står för cirka 35 procent av kaloriintaget (källa: Naturvårdsverkets rapport 6653 om hållbara konsumtionsmönster).

I Naturvårdsverkets rapport kan man även utläsa att utsläppen av växthusgas för att producera 1 000 kcal nötkött är 20 kg, medan utsläppen för 1 000 kcal kål endast är 0,2 kg. Det vill säga inte i närheten av likvärdiga, så som Henrik Erickson ger sken av i sin fyndiga rubrik.

Det stämmer att kossors kretslopp av kol är konstant, precis som för allt levande, men det är inte hela sanningen. Kor har en massa mikroorganismer i sin våm (den första av kons fyra magar) som producerar metan. Resultatet blir att korna andas ut en massa metan. Det mesta bryts ner till koldioxid i atmosfären och kan då sägas återgå till kolets kretslopp. Problemet är att denna process i genomsnitt tar tolv år och under tiden agerar metanet som en kraftfull växthusgas, upp till 30 gånger starkare än koldioxid.

Den som vill fördjupa sig ytterligare kan titta på Jordbruksverkets rapport 2013:1 om hållbar köttkonsumtion. Där konstaterar Jordbruksverket självt att jordbrukets utsläpp till största delen kommer från biologiska processer som är svåra att åtgärda tekniskt. Om jordbrukets utsläpp av metan ska kunna minska, krävs med andra ord minskad produktion till följd av minskad konsumtion. Och där är vi långt ifrån idag. Köttkonsumtionen har ökat med 40 procent sedan 1990-talet.

Att färre djur resulterar i mindre mängd metanutsläpp borde vara en enkel ekvation att få ihop för de flesta. Problemet är ju inte djuren i sig, utan det totala antalet. Idag finns det ungefär 50 gånger fler tama än vilda idisslare på jorden. Det har bidragit till att metanhalten i atmosfären är 150 procent högre idag än den var för 250 år sedan (källa: Naturskyddsföreningen).

Lösningen är helt enkelt att minska antalet tamdjur. Självklart en tråkig nyhet om du är köttbonde, men egentligen finns det i dagsläget ingen konflikt mellan minskad köttkonsumtion och en levande landsbygd. Idag är nämligen hälften av allt kött vi äter importerat, vilket innebär att vi alltså kan halvera vår köttkonsumtion utan att förlora några lokala arbetstillfällen alls.

Framtidens köttkonsumtion kan summeras i en mening: Mindre men bättre. Slentrianköp inte billigt kött från utlandet. Köp istället en fin bit svenskt ekologiskt kött. Allra helst naturbeteskött, då bidrar du även till den biologiska mångfalden. Lite dyrare kanske, men bättre både i smak och för miljön.