Därför går jag ner i arbetstid

I Sverige har vi den fina förmånen att ha lagstadgad rätt att gå ner i arbetstid om vi har barn under 8 år. För mig är det självklart att utnyttja detta, så från och med idag kommer jag att vara ledig på fredagar!

Det ska bli härligt med en extra dag med familjen, men det är inte den enda anledningen. Jag är övertygad om att minskad arbetstid är en av lösningarna för att skapa en hållbar framtid. Jag har tidigare skrivit om att över hälften av jobben i Sverige beräknas kunna ersättas med tekniska lösningar. Arbetslösheten riskerar med andra ord att öka lavinartat i framtiden. Att jobba mindre blir då inte bara en fråga om livsstil utan också om solidaritet. Vi som har jobb får dela med oss till de som inte har.

Det finns så många fördelar med arbetstidsförkortning att jag får återkomma till det i fler inlägg framöver. Det pågår till exempel just nu ett spännande försök med sex timmars arbetsdag i Göteborg, där personalen redan kan se stora fördelar i form av bättre arbetsmiljö och minskad sjukfrånvaro. En forskare följer projektet, det ska bli väldigt intressant att se vilka slutsatser han kommer fram till.

Men varför pratar inte politikerna mer om arbetstidsförkortning kan man undra? Varför är “arbetslinjen” ett heligt begrepp och sextimmarsdagen en “vänsteridé”? Frågan är väl mycket större än så. Vi behöver hjälpa politikerna att lyfta den till en annan nivå. Hur vill vi leva våra liv i framtiden? Det är frågan att utgå ifrån. Inte vad som kortsiktigt gynnar den ekonomiska tillväxten.

Vi borde lagstadga om rätten att gå ner i arbetstid för fler skäl än barn eller studier. Till exempel om man cyklar till jobbet istället för att köra bil. Det tar längre tid men kostar betydligt mindre. Med andra ord behöver man mer tid men mindre lön. En arbetstidsförkortning för cyklister gynnar både hälsan, miljön och klimatet.

Eller om man engagerar sig i föreningslivet eller politiskt. De allra flesta organisationer idag tappar medlemmar, hur kommer det sig? Jag tror inte det beror på ointresse utan tidsnöd. Något måste bort för att livspusslet ska gå ihop. Möjligheten till arbetstidsförkortning till förmån för ideellt engagemang tror jag verkligen skulle kunna väcka nytt liv i de gamla folkrörelserna.

Man skulle naturligtvis kunna tänka sig en generell rätt till arbetstidsförkortning istället. Kanske vore det det enklaste sättet att genomföra denna viktiga reform. Men det kan också finnas en poäng i att öronmärka möjligheten för särskilda ändamål. Vi vill ju styra landet i rätt riktning. Varför då inte uppmuntra den typ av livsstilsförändringar som leder mot en hållbar framtid. Mer familj, mer fritid, mer demokrati, mer kultur. Jobba gör vi så mycket ändå.