"Ja jag tror det. Om man köper bra saker [...] Då kan man öka konsumtionen. Om de här prylarna tillverkas på ett sådant sätt att de är resurseffektiva."Det låter logiskt. Halvera resursåtgången så kan du producera dubbelt så mycket utan ökad miljöpåverkan. Men nu är ju verkligheten lite tristare. Det är knappast någon väl bevarad hemlighet att jordens resurser inte räcker till. Det borde rimligtvis en hållbarhetsansvarig person känna till. Vi lever på kommande generationers och fattiga människors bekostnad. Det skulle behövas 4,2 jordklot om alla på jorden skulle leva som vi i Sverige. Alltså räcker det inte att effektivisera tillverkningen. För så effektiv är det inte sannolikt att den någonsin kan bli. Vi måste därför börja minska vår konsumtion. Men självklart inte utplåna den. Även i framtiden kommer vi att ha behov av nytillverkade saker. Men vi måste stanna på en hållbar nivå. Vi kan inte hela tiden öka. Vi måste återfinna förnöjsamheten. Att bara handla när vi faktiskt behöver det.
Det finns de som hävdar att klimatfrågan måste lösas av politiken, eftersom det jag som individ kan påverka är så minimalt att det är försumbart. Jag tror inte att det är sant, av två anledningar. För det första: Många bäckar små blir en stor å. Ordspråk är ordspråk av en anledning. De summerar uråldriga erfarenheter. Självklart spelar mina val roll. Om vi alla lever mer klimatsmart ger det tillsammans en enorm effekt. För det andra: Politiken är (plågsamt) långsam till sin natur. Visst vore det förträffligt med en BNP-korrelerande moms på ohållbara produkter till exempel. Ju mer vi handlar, ju högre blir momsen. I slutet av året, när "budgeten" för resursuttag och koldioxidutsläpp närmar sig taket är momsen så hög att det blir i stort sett omöjligt att köpa varor som inte är hållbara. Men den typen av politiska beslut kommer sannolikt aldrig att förverkligas, det måste man vara nykter nog att inse. För att kunna enas om behandling måste man först vara ense om diagnosen, och fortfarande är det inte alla som ens vill kännas vid symptomen. Tiden springer med andra ord ifrån politiken. Klimatkrisen är här och nu.
Allt skapat har lagts under tomhetens välde, står det i Bibeln. Deppigt kan tyckas, men också klargörande. Varför köper vi en massa saker som vi inte behöver? Det har till och med gått så långt att en del numera hyr externa lagringsutrymmen för att få plats med alla prylar (som de aldrig använder). Kan det vara så att vi försöker fylla en inre tomhet? Shopping som religion. Men hur stillas ett andligt behov? Knappast med en ny iPhone. Stycket i Romarbrevet fortsätter:
"...men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas."Ordet frälsa kommer från det gamla uttrycket frihalsa som betydde att en person med boja runt halsen fick den borttagen - befriades ur sitt slaveri. Gud vill alltså enligt bibelversen ovan frälsa inte bara oss människor utan faktiskt hela skapelsen. Allt för ofta har kyrkan glömt bort detta, även i vår tid. Fokus hamnar då enbart på människan - att människor ska komma till frälsning för att senare komma till himlen. Jorden tappar sitt värde. Men redan i Bibelns allra första kapitel konstateras det: "Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott." Jorden är alltså värdefull i Guds ögon. Människans uppgift är därför att förvalta skapelsen på bästa sätt. Där finns det minst sagt förbättringspotential.
När tomhetens välde tränger sig på får vi påminna oss om den frihet som Gud ger sina barn. Friheten i Kristus gäller inte bara i andlig mening. Det är också en befrielse från köptvång. Från att följa strömmen. Från jobbhets och otillräcklighet. Jesus bröt med sin tids normer. Vi kan bryta med vår. Välja en annan väg, där förnöjsamhet och förundran går hand i hand. Vägen mot hållbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar