När Jesus vandrade på jorden umgicks han med många utstötta. Sådana som i samhällets ögon inte var värda någonting. Skatteindrivare, prostituerade, sjuka, fattiga. Och trots att Jesus snarare skärpte lagen än mildrade den drogs människor av alla sorter till honom. Hur kunde det komma sig?
Kanske är svaret en oemotståndlig kärlek till medmänniskan. Jesus såg dem som kanske ingen sett förut. Han återupprättade deras människovärde. Ändå skyggade inte Jesus för sanningen. Han kunde ibland vara besvärande uppriktig. Men han bemästrade den balansakt som vi så många gånger har svårt för - den mellan sanning och respekt.
Vi tenderar lätt att falla i det ena eller andra diket. Vi kanske värderar ett sätt att leva så högt att vi tappar bort all respekt för dem som inte når upp till våra höga ideal. Eller så är vi så rädda för att stöta oss med någon att vi ser mellan fingrarna med det mesta. I respekt för allas fria val glömmer vi bort vårt ansvar att hjälpa människor på rätt väg.
Oavsett om du är troende eller inte kan Jesus få vara ett föredöme i konsten att leva både i sanning och respekt. När det gäller hållbar utveckling och framtidsfrågor är detta extra viktigt. En miljövänlig livsstil får inte bli ett sätt att skryta eller framhäva sig själv. Då leder det ofrånkomligt till att vi distanserar oss till andra. Men vi får inte heller blunda för de svåra utmaningar vi står inför.
Vi ska varken sitta på höga hästar eller stoppa huvudet i sanden. För att förändra världen till det bättre måste vi stå med båda fötterna på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar