En levande landsbygd - nyckelfaktorn för det hållbara samhället

Det pratas mycket om den hållbara staden. Så mycket att man ibland kan få känslan av att det räcker med att bara bo i en stad för att automatiskt leva hållbart. Så är det naturligtvis inte, men det finns en stark urban norm i vår tid som många är omedvetna om. Det avspeglas i skildringen av staden som ibland blir överdrivet positiv. Kollektivtrafik, cykelbanor och laddstolpar är kanonbra investeringar, men på landsbygden saknas det oftast förutsättningar för detta. Gör det att man därmed per definition är en miljöbov om man bor på landet?

Land och stad är beroende av varandra. Det borde egentligen inte behöva förklaras. Varifrån får stadsbor sin mat? Och varifrån ska man få sitt förnybara bränsle eller klimatsmarta byggmaterial? Sveriges försörjningsgrad när det gäller livsmedel ligger idag runt femtio procent, det vill säga vi är i hög grad beroende av import för att överleva. Samma situation gäller för staden, fast stadens försörjningsgrad är naturligtvis ännu mycket lägre. Ibland utmålas stadsodling som en lösning på detta men det är lite naivt om du frågar mig. I så fall måste varenda tak och grön plätt odlas upp. Bättre att låta proffsen på landet sköta den storskaliga matproduktionen. Däremot kan stadsodling ha andra goda effekter, inte minst socialt, och att människor får större kunskap om hur mat blir till.

En levande landsbygd är en avgörande framtidsfråga och en nyckelfaktor för att kunna skapa ett hållbart samhälle. För vi vill väl ha en inhemsk produktion av mat och förnybar energi i framtiden? Ska vi klara klimatomställningen måste fler unga vilja satsa på en karriär inom lantbruk och skogsbruk. Men vem kommer vilja bo och verka på landet om all samhällsservice läggs ner? Det måste vara attraktivt för unga familjer att bo på landet. Det önskar jag att alla politiker insåg.

Rent budgetmässigt går det alltid att försvara nedläggningen av en landsbygdsskola eller indragningen av en busslinje. Men på lång sikt blir sådana beslut kostsamma och förödande. På sikt tömmer det landsbygden - det blir oattraktivt, svårt och dyrt att bo där. Och då har vi skjutit oss själva i foten, för hur ska vi då kunna köpa till exempel närodlade varor, som så många politiker säger att de vill?

Alla kommuner vill växa men det kan inte vara ett självändamål att denna inflyttning sker till tätorten. Inflyttning bör främjas i hela kommunen. Den urbana normen gör att de flesta av oss inte reagerar på att det görs betydligt större investeringar för att främja inflyttning till städer än till landsbygder. I tätorter ingår ofta mark- och gatuarbeten och framdragning av vatten och avlopp i tomtpriset. Ska man bygga på landet får man stå för detta själv. En liknande satsning på landsbygden skulle kunna vara att man slopade alla avgifter (bygglov, enskilt avlopp, vattenanslutning, bredbandsanslutning etc.) för den som vill bygga hus på landet. Det finns kommuner som slopat bygglovsavgiften för miljöhus, det är en bra början!

En hållbar landsbygd kräver långsiktiga kommunala beslut. Ska nya familjer vilja bosätta sig på landet måste kommunen kunna lova att viktig samhällsservice inte helt plötsligt läggs ner för att årets budget inte går ihop. Det är av yttersta vikt att våra politiker och tjänstemän förstår stadens och landsbygdens ömsesidiga beroende och att de därför måste prioriteras lika i samhällsutvecklingsfrågor.