Handlingsförlamning med en touch av hopp

Klimathotet blir bara allt mer akut men jag vet inte längre vad jag ska göra åt det. Vad jag kan göra åt det. Jag vill gärna vara optimist men det blir allt svårare. Hur många positiva blogginlägg om omställningens fantastiska möjligheter kan man skriva och samtidigt ta del av nyheter om att utsläppen fortfarande inte minskar, utan att förlora hoppet? Jag rör mig med snabba steg mot handlingsförlamning.

Uppenbarligen räcker det inte med att inspirera människor med visioner om en bättre framtid. Det är många som har försökt sig på det, såväl myndigheter som miljöorganisationer, med tanken att skrämsel bara paralyserar och inte leder till något konstruktivt. Men nej, nu tror jag det är dags för krigsrubriker. Krishantering i global skala. Mänskligheten behöver skakas om i själen. Det hade varit så trevligt om vi hade kunnat lösa omställningen på ett kreativt och roligt sätt. Men vi är förbi det stadiet nu. Nu krävs extraordinära handlingar. Förbud, skatter, åtstramningar. Tråkigheter som vi ville slippa, som vi gjort allt för att undvika. Men finns det ärligt talat något val nu? Vi har TVÅ år på oss att vända kurvan, men den pekar fortfarande uppåt. Jorden går under medan vi ser på. Våra barn får ärva en plundrad öken.

Medan koldioxidutsläppen slår nya rekord valde värdnationen Polen att låta FN:s pågående klimatmöte sponsras av kolindustrin. Ett skämt bara det, men att dessutom inreda konferenslokalen med kol - seriöst, har vi inte kommit längre? Skrattet fastnar i halsen.

Ja egentligen är det väl Trump & co man vill ryta åt. Men det hjälper föga. Vi måste hitta lösningar som funkar trots att världen är full av infantila despoter. Jag tänker mig att en grön kapprustning skulle kunna vara en väg. När Kina kör om USA med råge i antal solcellsanläggningar borde ett frö av irritation sås även hos en sån som Trump. Jag föreslår att vi - hela världens befolkning - sätter igång och retar Trump något alldeles oerhört för att USA är så dåliga på klimatfrågan. Påtala hur oduglig hans regering är på klimatomställning. Hur omöjligt det skulle vara för honom att ställa om energipolitiken. Hur oerhört långt före i utvecklingen andra länder ligger. Låt oss se om vi inte kan få honom att i ren trots satsa på klimatet bara för att bevisa motsatsen. Alla vet att omvänd psykologi funkar på barn så utan tvekan borde det funka på Trump. Sen kan vi trigga Putin på samma sätt. Och så är den gröna kapprustningen igång!

Men skämt åsido. Här och nu då? Vad ska jag göra? Det är som sagt lätt att drabbas av handlingsförlamning. Spelar mina val någon som helst roll? Kanske är det viktigaste just nu inte hur mycket vi minskar våra personliga klimatutsläpp utan att vi höjer vår röst! Där är Greta Thunberg - 15-åringen som började skolstrejka för klimatet och därigenom startade en global rörelse - just nu min största hjälte och förebild. Hennes klokhet överstiger de flesta av världens politiker. I sitt tal på FN:s klimatmöte sa hon bland annat: “Eftersom våra ledare uppför sig som barn, måste vi ta ansvaret som de skulle ha tagit för länge sedan”. Spot on.

I förra veckan, den 30 november, skedde manifestationer till stöd för Gretas klimatstrejk #FridaysForFuture i över 100 svenska städer. Jag var med och arrangerade manifestationen i Tidaholm. Vi var ett tjugotal som samlades på torget. Meningslöst kan tyckas, var det ens några beslutsfattare som märkte av manifestationen? Kanske inte, men ändå ingav den hopp. Vi har börjat höja vår röst! Det är nog nu! Förändringens tid är inne! Inser du inte det är dina dagar vid makten räknade.