En levande landsbygd - nyckelfaktorn för det hållbara samhället

Det pratas mycket om den hållbara staden. Så mycket att man ibland kan få känslan av att det räcker med att bara bo i en stad för att automatiskt leva hållbart. Så är det naturligtvis inte, men det finns en stark urban norm i vår tid som många är omedvetna om. Det avspeglas i skildringen av staden som ibland blir överdrivet positiv. Kollektivtrafik, cykelbanor och laddstolpar är kanonbra investeringar, men på landsbygden saknas det oftast förutsättningar för detta. Gör det att man därmed per definition är en miljöbov om man bor på landet?

Land och stad är beroende av varandra. Det borde egentligen inte behöva förklaras. Varifrån får stadsbor sin mat? Och varifrån ska man få sitt förnybara bränsle eller klimatsmarta byggmaterial? Sveriges försörjningsgrad när det gäller livsmedel ligger idag runt femtio procent, det vill säga vi är i hög grad beroende av import för att överleva. Samma situation gäller för staden, fast stadens försörjningsgrad är naturligtvis ännu mycket lägre. Ibland utmålas stadsodling som en lösning på detta men det är lite naivt om du frågar mig. I så fall måste varenda tak och grön plätt odlas upp. Bättre att låta proffsen på landet sköta den storskaliga matproduktionen. Däremot kan stadsodling ha andra goda effekter, inte minst socialt, och att människor får större kunskap om hur mat blir till.

En levande landsbygd är en avgörande framtidsfråga och en nyckelfaktor för att kunna skapa ett hållbart samhälle. För vi vill väl ha en inhemsk produktion av mat och förnybar energi i framtiden? Ska vi klara klimatomställningen måste fler unga vilja satsa på en karriär inom lantbruk och skogsbruk. Men vem kommer vilja bo och verka på landet om all samhällsservice läggs ner? Det måste vara attraktivt för unga familjer att bo på landet. Det önskar jag att alla politiker insåg.

Rent budgetmässigt går det alltid att försvara nedläggningen av en landsbygdsskola eller indragningen av en busslinje. Men på lång sikt blir sådana beslut kostsamma och förödande. På sikt tömmer det landsbygden - det blir oattraktivt, svårt och dyrt att bo där. Och då har vi skjutit oss själva i foten, för hur ska vi då kunna köpa till exempel närodlade varor, som så många politiker säger att de vill?

Alla kommuner vill växa men det kan inte vara ett självändamål att denna inflyttning sker till tätorten. Inflyttning bör främjas i hela kommunen. Den urbana normen gör att de flesta av oss inte reagerar på att det görs betydligt större investeringar för att främja inflyttning till städer än till landsbygder. I tätorter ingår ofta mark- och gatuarbeten och framdragning av vatten och avlopp i tomtpriset. Ska man bygga på landet får man stå för detta själv. En liknande satsning på landsbygden skulle kunna vara att man slopade alla avgifter (bygglov, enskilt avlopp, vattenanslutning, bredbandsanslutning etc.) för den som vill bygga hus på landet. Det finns kommuner som slopat bygglovsavgiften för miljöhus, det är en bra början!

En hållbar landsbygd kräver långsiktiga kommunala beslut. Ska nya familjer vilja bosätta sig på landet måste kommunen kunna lova att viktig samhällsservice inte helt plötsligt läggs ner för att årets budget inte går ihop. Det är av yttersta vikt att våra politiker och tjänstemän förstår stadens och landsbygdens ömsesidiga beroende och att de därför måste prioriteras lika i samhällsutvecklingsfrågor.

Myntet har trillat ner! Exempel på att omställningen är i full gång

Det är lätt att känna sig nedslagen när man läser om att klimatutsläppen fortfarande inte minskar, trots åratal av förhandlingar, utredningar och upplysningskampanjer. Men skam den som ger sig. Man måste komma ihåg att förändringar tar tid, och nu snackar vi om en samhällsförändring som saknar motstycke. En omställning som kommer att förändra samhället lika ingående som den industriella revolutionen en gång gjorde. Det är klart att det inte sker över en natt.

Klimathotet kräver ändrade livsstilar. Det finns inte "någon annan" som kommer lösa det åt oss. Så för att vi ska börja se drastiska förändringar av utsläppen måste människors beteenden förändras. Och nu ser jag tecken på att det händer! De råd och tips på hur man kan leva mer klimatsmart som spridits under ett decennium eller mer börjar nu äntligen slå rot. Här är några exempel:

Köttkonsumtionen i Sverige minskar
Svenskarnas konsumtion av kött minskar för andra året i rad. Inte sedan 2007 har vi ätit så lite kött som under förra året. Samtidigt ökar andelen svenskt kött. Jordbruksverket konstaterar att förändringarna kan kopplas till svenskarnas intresse för hållbarhetsfrågor.

Färre åker till Thailand - fler vill välja tåget
Var tredje svensk kommer ändra hur de reser utomlands på grund av miljön och en femtedel uppger att de tänker färdas med tåg 2019, enligt tidningen Vagabonds resebarometer.

Boom för vindkraften
Investeringarna slår alla rekord och 2019 väntas nyinstallerad vindkraft i Sverige öka med 210 procent. Ökningen motsvarar två kärnkraftsreaktorer. Den som påstår att kärnkraften har en framtid (hallå M, KD, SD) har inte koll på verkligheten. Energiomställningen går snabbt nu!

Flygresandet bromsar in - tåget ökar
Antalet personer som flög inrikes minskade med tre procent 2018. Samtidigt ökade antalet tågresor hos SJ med fem procent och man ser ett fortsatt växande bokningsläge.

Klimat/miljö viktigaste frågan inför EU-valet
Inför EU-valet den 26 maj har Novus undersökt vilka frågor som svenska folket anser är viktigast. Runt 20 procent, var femte väljare, anser att frågor om miljö, energi och klimat är de viktigaste frågorna i EU.

Detta var bara några spridda skurar från de senaste månadernas nyhetsrapporteringar. Helt klart kan man konstatera att klimatomställningen börjar få upp farten. Beteendeförändringar tar tid, men nu händer det! Aldrig så många griniga, nostalgiska bil- och kärnkraftskramande gubbar kan stoppa det. Framtiden är grön!

Det räcker nu - argument mot klimatpolitiken

"Klimatpolitiken är extrem och ogenomtänkt"
Jag tycker mig allt oftare stöta på formuleringar av typen “Jag brinner för hållbarhetsfrågor, men…” Ett sätt att rättfärdiga en åsikt som inte är helt rumsren genom att appellera till något slags sunt förnuft. Det ekar olustigt likt “Jag är inte rasist, men…” Exempelvis: “Jag är inte emot bensinskatten, men det räcker nu.” Det glädjande i sammanhanget är att det uppenbarligen inte längre är politiskt gångbart att ignorera miljö- och klimatfrågan, men det innebär inte att alla för den skull tar den på allvar. Att påstå att nuvarande klimatpolitik är extrem och därmed kraftigt skära ner på satsningarna (M+KD:s budget) visar med all tänkbar tydlighet att man inte har förstått allvaret. Den som verkligen brinner för hållbarhetsfrågor vet att det är bråttom. Och att det vi gjort hittills inte räcker på långa banor. Naturvårdsverket släppte nyligen en rapport där man slår fast att Sveriges klimatmål inte kommer att nås med befintliga och beslutade styrmedel. Det kommer att krävas mycket hårdare tag - och det inom kort. Tycker du det är extremt nu? Det är en stilla vårbäck jämfört med den flodvåg av insatser vi kommer att behöva göra om tio år. Särskilt om vi inget gör nu. Ju längre vi väntar ju jobbigare kommer det bli.

Det är lätt att kritisera politiska beslut, men har vi verkligen några alternativ? Om det som görs är ogenomtänkt, vad är det vi borde göra istället? Jag saknar ett seriöst svar på den frågan. Moderaternas miljöpolitik verkar i huvudsak gå ut på att skjuta över ansvaret på kommande generationer. Det om något är ogenomtänkt.

"Det finns inga ekonomiskt realistiska alternativ till bensin och diesel"
Det verkar inte finnas någon fråga som retar upp folk lättare än höjd bensinskatt. Märkligt tycker jag eftersom det är en fråga som väldigt snart är historia. Om bara 11 år kommer försäljningen av nya bensin- och dieselbilar att förbjudas, enligt Januariöverenskommelsen. Det är inte bara i Sverige detta är på gång. Så vad innebär det? Jo det är en väldigt tydlig signal till bilbranschen åt vilket håll utvecklingen går, vilket innebär att tillverkningen och försäljningen av elbilar lär skjuta i höjden väldigt snart. Men redan idag kan du byta till en gasbil och på direkten sänka både dina drivmedelskostnader och din klimatpåverkan. Vi har kört gasbil i flera år och det funkar hur bra som helst. Visst, det finns vita fläckar på kartan över tankställen men det är inget man inte löser med lite planering. Att hävda att det inte finns några ekonomiskt realistiska alternativ till bensin och diesel är en ren lögn, och mest ett svepskäl för att slippa behöva ändra sig.

Men är det då någon vits med att höja bensinpriset om bensinen ändå är på väg bort? Ja i högsta grad, därför att klimatkrisen är akut. Som jag skrev ovan - kör vi på som vanligt i tio år till får vi det väldigt jobbigt sen. Om tio år måste utsläppen minska kraftigt, och i skrivande stund ökar de fortfarande. Höjda bränslepriser driver på utvecklingen av bränslesnålare motorer, vilket vi behöver här och nu. Och de bilar som säljs idag kommer ju att rulla i mer än tio år. Dessutom får det förhoppningsvis en del att börja cykla eller åka kollektivt, även om jag tror att smärtgränsen för vad man kan tänka sig att lägga på drivmedel är högre än vad många säger.

"Höjd bensinskatt är ett slag mot landsbygden"
Vi som bor på landet är beroende av bilen, det är helt sant. Men det är inte hela sanningen. Där vi bor har vi 5 km till barnens skola och 10 km till närmsta mataffär. Det är inga avstånd som nödvändigtvis kräver bil, men som tidigare göteborgare är vi nog de enda i trakten som ens överväger att cykla. Pratar vi glesbygd blir problematiken naturligtvis en helt annan. Men i de sammanhang där jag rör mig och bor finns ingen glesbygd, ändå anses höjd bensinskatt vara något som närmast hotar hela ens existens. För min del tycker jag mest det liknar en bekväm förevändning. “Vi har inget val” betyder faktiskt rätt ofta “Jag orkar inte”. Om göteborgaren kan pendla 10 km till jobbet med elcykel så kan naturligtvis landsbygdsbon det också. Men man har inte vanan. Sen kan det naturligtvis vara så att landsbygdsbor oftare pendlar längre sträckor än stadsbor (själv pendlar jag 60 km till Jönköping) men för de korta resorna är förutsättningarna såklart de samma.

Klimatomställningen måste självklart vara rättvis. Den får inte ske på bekostnad av möjligheten att leva i hela landet. Miljöpartiet presenterade därför nyligen förslag på en rad satsningar särskilt för landsbygden. Exempelvis vill man att intäkterna från vissa miljöskatter ska ge grön återbäring direkt till medborgarna, och att pengar ska återföras till de kommuner och regioner som producerar vind- och vattenkraft. Förslag av denna typ är viktiga för att skapa en rättvis klimatpolitik som alla kan acceptera. Annars riskerar omställningen att stanna vid en klick idealister som gör så gott de kan, och det räcker tyvärr inte. Alla måste med på tåget för att vi ska nå det hållbara samhället.

"Sveriges minskade koldioxidutsläpp är försumbara globalt sett"
Spelar det verkligen någon roll om vi i Sverige nollar våra utsläpp? Är det ändå inte försumbart i jämförelse med till exempel Kinas enorma utsläpp? Jag har hört denna retoriska fråga ställas många gånger och jag förstår poängen, men nej - det är inte försumbart. Det som är intressant att jämföra är naturligtvis utsläppen per person, inte utsläppen per nation. Om Kina delades upp i tusen små nationer skulle varje enskilt land enligt resonemanget ovan kunna hävda att deras utsläpp är så försumbara att de kan fortsätta som förut. Samma sak gäller förstår på individnivå. “Min insats är en droppe i havet” tänker du kanske. Spelar det någon som helst roll om jag äter en köttbit mindre i veckan? Svaret är ja! Det är summan av alla individuella val som utgör nationens totala påverkan. Det finns ingen annan att skylla på, vi måste ta vårt gemensamma ansvar. Globalt sett finns det här även en rättviseaspekt. Det blir orättvist att bara titta på dagens utsläppsnivåer, när det är vi i de så kallade industriländerna som har den stora historiska skulden. Men det finns ingen anledning att fastna i diskussioner om vem som borde göra mest. Nu måste vi alla göra allt vi kan. Tillsammans kan vi klara det!