Debattartikel: Hållbara visioner för Ulricehamn efterlyses

I dagens Ulricehamns Tidning har jag med en insändare. Du kan även läsa den här nedan:

I dagarna släppte IVL Svenska miljöinstitutet en rapport om hur Sveriges kommuner ligger till i sin klimatanpassning. Ulricehamn finns inte ens med på listan. Man kanske inte ska dra förhastade slutsatser av det, men det signalerar inte direkt att Ulricehamn vill vara en ledande miljökommun. De som jobbar med miljöfrågor i kommunen gör säkert sitt allra bästa, men det räcker inte. Ska vi bygga en hållbar stad krävs ett helhetsgrepp - en vision som står över alla andra konkurrerande mål.

Klimathotet är högst verkligt även för Ulricehamn. Det är minst sagt anmärkningsvärt att kommunen inte tar det i större beaktande inför nya projekt och investeringar. Här är tre aktuella exempel.

Först det beryktade glastaket. Många åsikter åt det ena eller andra hållet har framförts, men bara miljöaspekten borde räcka för att inse att idén saknar verklighetsförankning. Ett glastak skulle innebära behov av ventilation året runt, samt luftkonditionering på sommaren, om vi inte ska storkna där under. Kanske även värme på vintern. Med andra ord stor energiförbrukning helt i onödan. Klimatsmart?

När det gäller ny bebyggelse är bristen på visioner påtaglig. Varför låta byggherrarna bestämma? Då får vi de löpande band-producerade husen vi ser nere vid sjön. Billiga att bygga, attraktiva för stunden, men hållbara? Vi borde istället vända våra blickar mot Alingsås, Sveriges föregångskommun när det gäller hållbart boende. Tänk om Ulricehamns vision kunde vara att alla nya hus som byggs ska vara passivhus, inte bara att de går att sälja till ett bra pris.

Till sist har vi nya Ica vid motorvägen. En helt enkelt vansinnig idé, som fullständigt låser fast oss i ett permanent bilberoende. Dessutom gynnar det en ökad materiell konsumtion, motsatsen till vad som behövs för en hållbar framtid.

Min fråga: Vill Ulricehamn vara en hållbar stad? Och är vi i så fall beredda att göra de satsningar och prioriteringar det kräver? Det är en ödesfråga, inte bara för miljön och klimatet, utan för Ulricehamns framtida attraktionskraft. Vem vill bo i en stad som lunkar på som om det fortfarande vore 1900-tal?

Framtidens konsumtion är immateriell

I Naturvårdsverkets senaste rapport om klimatpåverkan från svenskars konsumtion finns både goda och dåliga nyheter. Positivt är att utsläppen i Sverige minskat rejält när det gäller de stora utsläppsbovarna. Utsläpp på grund av vårt boende har mer än halverats. Från inhemskt producerad mat har utsläppen minskat med nästan en tredjedel. Transporternas utsläpp har också minskat något, med cirka 10 %. Det tråkiga är att trots detta så ökar Sveriges totala utsläppsmängd, eftersom vi samtidigt ökar vår import. Vi har alltså förflyttat en del av våra utsläpp till utlandet. För importerad mat har utsläppen nästan fördubblats. Och på 20 år har utsläppen av växthusgaser orsakade av transporter i andra länder (främst flyg) ökat med drygt 60 %.

Naturvårdsverket har utrett åtgärder för att gynna en mer hållbar konsumtion. Man vill bland annat premiera bränslesnåla bilar, införa klimatskatt på flyg­resor och ha utsläppsrelaterade inslag i livsmedels­beskattningen. Man vill också minska mat­svinnet, gynna bilpooler och skapa fler laddplatser för el­bilar. Alltihop är bra förslag, men jag tycker inte att man riktigt kommer åt roten till problemet.

Vi bygger idag vår tillväxt främst på ökad konsumtion av matvaror, prylar och produkter. Den trenden kan inte fortsätta om vi vill att våra barnbarn ska ha någon planet kvar att ärva. Vi i Sverige kan möjligen skjuta problemet ifrån oss genom att hävda att vi tar hand om utsläppen inom våra gränser, och att andra länder får ta hand om sina. Men då ägnar vi oss åt verklighetsförvanskning. Hade vi inte köpt våra kläder från Bangladesh hade ju inte utsläppen hamnat där. Här måste importörer och producenter ta ett större ansvar, alternativt klimatbeskattas, så att vi inte skjuter över våra problem på någon annan.

Konsumtion i sig är inte ett problem. Vi måste ju ha mat och kläder för att överleva, och konsumtion bidrar också till glädje och livskvalitet. Men vår syn på konsumtion behöver förändras. Vi lever i en tid då shopping kallas för en livsstil. Marknaden hetsar oss till överkonsumtion, vi köper mer än vi behöver, och politikerna berömmer oss för detta, eftersom det gynnar tillväxten. Men överkonsumtionen innebär att en massa mat slängs i onödan, att vi har garderober fulla med kläder som vi aldrig använder, och att vi byter ut saker fast de inte är trasiga. Detta onödiga slitage på miljön kan enkelt åtgärdas genom att vi är lite mer eftertänksamma i våra inköp. Spontanköp är sällan bra för någon annan än handlaren.

Att konsumera hållbart handlar också om att vara medveten om vad vi lägger våra pengar på. Vi fokuserar idag så mycket på köp av varor att vi nästan glömmer bort att det finns andra typer av konsumtion. Även Naturvårdsverkets lösningar ovan relaterar främst till varukonsumtion. Förslagen är som sagt inte dåliga, men jag tror det finns en genväg till hållbarare konsumtion. Det jag saknar bland Naturvårdsverkets förslag är hur vi kan gynna annan slags konsumtion. Om vi byter ut en del av vår materiella konsumtion mot till exempel upplevelser, tjänster, nöjen och kultur, tar vi ett viktigt steg på vägen. Jag är övertygad om att lösningen på framtidens hållbara konsumtion finns i människans inneboende kreativitet och skaparglädje. Leve konsten!

Palm(olje)söndagen

På Palmsöndagen i år läser man bland annat denna text i kyrkorna runt om i landet:

"Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: "Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?" Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv ..." (Johannesevangeliet 12:5-6)

Judas resonemang påminner mig om storföretagens försvar av palmolja i vår tid. Det finns mycket goda skäl till att vara kritisk mot palmolja (se nedan). Men kritiken bemöts ofta med att oljepalmsplantagerna gynnar de fattiga. De skapar arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt. Detta är visserligen sant, precis som Judas faktiskt också hade rätt i sitt resonemang, men man måste se till de bakomliggande motiven. Plantageägarna är knappast där för att bedriva biståndsarbete, självklart är deras egentliga anledning att tjäna pengar. Och med tanke på det sätt de gör det borde branschen likställas med tjuvar.

Anledningen till palmoljans popularitet är enkel - den har goda egenskaper och lågt pris. Det stora problemet är att oljepalmsplantagernas utbredning sker på bekostnad av regnskog och biologisk mångfald. Ursprungsbefolkningar trängs undan och vattnet förgiftas av konstgödsel och bekämpningsmedel. Mellan 80 och 100 % av de däggdjur, reptiler och fåglar som fanns i ursprungsskogen överlever inte i oljepalmsplantager. Det drabbar bland annat den redan utrotningshotade orangutangen. Skövlingen av regnskogen påverkar också vårt klimat genom att stora mängder koldioxid frigörs. Efterfrågan på palmolja beräknas öka med 25 % till år 2020. Hur ska det gå till utan att ytterligare värdefull regnskog offras?

Även om du inte är medveten om det använder du förmodligen palmolja dagligen. Palmolja används i mängder av olika produkter, från margarin och kakor till tvål och smink. Tidigare har det oftast deklarerats som "vegetabiliskt fett" men från och med i år måste tillverkare uppge att en vara innehåller palmolja. Det är inte lätt att undvika palmoljan helt och hållet, men detta är åtminstone ett framsteg som gör det lite lättare.

"Nästa dag, när de många som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, tog de palmkvistar och gick ut för att möta honom. Och de ropade: Hosianna! ..." (Johannesevangeliet 12:12-13)

Utifrån scenen där Jesus rider in i Jerusalem är det lätt att tolka "hosianna" som ett glädjerop, ungefär som "hurra", men det är egentligen inte sant. Hosianna betyder "rädda oss" och motsvarar alltså snarare det man skulle ropa om man är på väg att drunkna. Det finns ett hopp som är större än våra mänskliga begränsningar. När utmaningarna i världen känns övermäktiga och framtiden hotande får vi också stämma in i ropet till Jesus: Hosianna! Rädda oss!