Det här förändrar allt

Häromdan såg jag dokumentärfilmen "This Changes Everything", baserad på Naomi Kleins bok med samma titel. Utgångspunkten för filmen är klimatkrisen, men egentligen är det mer en film om människoöden. Nästan ingenting sägs i filmen om forskningsresultat, tekniska lösningar eller global politik. Istället ligger fokus på olika människors kamp för bevarandet av sin närmiljö. Med medkänsla och frustration som vapen väcker Naomi Klein den helt avgörande frågan: Hur mycket kan offras i tillväxtens namn? Att stora uppoffringar i miljön görs för att få tillgång till fossil energi skildras på ett brutalt vis i filmen. Men det är värre än så, även människors liv och traditioner verkar kunna offras för kortsiktig vinnings skull.

Filmen skildrar vanliga människors vägran att ge upp. Genom protester, demonstrationer och rättsliga prövningar gör de motstånd. Och det är hoppingivande. Naomi Kleins tes är att omställningen till en hållbar värld börjar hos vanligt folk. Möts politiker av ett allt för stort folkligt motstånd tvingas de ge vika, i annat fall röstas de bort i nästa val. På så sätt kan miljövidriga beslut hävas. Men även det omvända gäller. Känner politikerna att de har folket bakom sig kan de våga fatta de modiga beslut som framtiden kräver. Värt att tänka på inför FN:s klimatmöte som börjar på måndag. Vi behöver en rättvis och radikal lösning på klimatkrisen. Det borde vara hela mänsklighetens unisona krav. Så höj din röst!

Hur mogen är du?

Att växa som människa är något jag tror vi alla ständigt längtar efter. Vi går kvällskurser, åker på fortbildning, ser dokumentärfilmer, läser faktaböcker. Vi verkar ha ett djupt rotat behov av att utvecklas, att lära oss mer. Men om växten aldrig innebär att vi mognar är den väl knappast särskilt meningsfull?

Om vårt mål enbart är självförverkligande kommer vi aldrig att bära frukt. Att bära frukt innebär att mina kunskaper och färdigheter kommer andra människor till gagn. Men i vår tid kan det enorma informationsutbudet närmast dränka den tanken. Vårt konsumtionssamhälle vilar ju också på grundtanken att vi aldrig får bli nöjda. Vi ska inte mogna, vi ska ständigt växa vidare − då växer även ekonomin.

Men "växa" och "vila" går hand i hand. Jag tror det är viktigare än någonsin att vi i vår tid lär oss att kombinera dessa två till synes motsägelsefulla ord. Annars finns det en klar risk att vår längtan efter att växa istället blir till en stressfaktor − något som måste klaras av, istället för att njutas av.

Löken vilar länge i jorden innan den börjar gro. Skulle den börja växa i fel tid vore det ödesdigert. Vinterkylan kan komma och förstöra allt över en natt. Vi behöver också invänta rätt tid. Vi får inte vara rädda för vila och stillhet. Att kanske inte göra något annat än att lyssna in vad Gud vill. Genom meditation och bön kan vi inte bara växa, utan också få mogna.

Påvens miljö-encyklika - recension och "best of"

Under hösten har jag läst påve Franciskus omtalade encyklika om miljön och klimatet, "Laudato Si" ("Lovad vare du"). Det är en ambitiös och viktig skrift. På 180 sidor förklarar påven varför det är av högsta vikt att vi alla engagerar oss för en hållbar framtid. Här delar jag med mig utav några av mina reflektioner och favoritcitat.

En påvlig encyklika är en läroskrift riktad till den katolska kyrkan, men denna gång är målgruppen större än så. Grundat i den kloka insikten att miljöfrågorna angår oss alla riktar sig påven till hela världens befolkning. Han uppmanar till objektiva samtal, fria från politisk partiskhet och förutfattade meningar.

"A broad, responsible scientific and social debate needs to take place, one capable of considering all the available information and of calling things by their name. It sometimes happens that complete information is not put on the table; a selection is made on the basis of particular interests, be they politico-economic or ideological. This makes it difficult to reach a balanced and prudent judgement on different questions, one which takes into account all the pertinent variables." (s. 100).

"International negotiations cannot make significant progress due to positions taken by countries which place their national interests above the global common good. Those who will have to suffer the consequences of what we are trying to hide will not forget this failure of conscience and responsibility." (s. 125)

Det är självklart ingen slump att encyklikan kommer just i år. I december ska världens nationer fatta beslut om ett globalt klimatavtal på FN:s klimatkonferens i Paris. Men påven poängterar också vårt gemensamma ansvar för skapelsen. Du och jag är minst lika viktiga i omställningen till en hållbar värld som världsledare och politiker.

"While the existing world order proves powerless to assume its responsibilities, local individuals and groups can make a real difference. They are able to instil a greater sense of  responsibility, a strong sense of community, a readiness to protect others, a spirit of creativity and a deep love for the land." (s. 131)

Påve Franciskus ger en bred beskrivning av den global utvecklingens utmaningar, och motiverar utifrån aktuell forskning varför det är viktigt att vi tar klimatkrisen på största allvar. Men han gör mer än så. Han lägger en värdegrund för miljöengagemanget utifrån Bibeln och den kristna tron.

"In the Judaeo-Christian tradition, the word "creation" has a broader meaning than "nature" for it has to do with God’s loving plan in which every creature has its own value and significance. Nature is usually seen as a system which can be studied, understood and controlled, whereas creation can only be understood as a gift from the outstretched hand of  the Father of  all, and as a reality illuminated by the love which calls us together into universal communion." (s. 55)

"Living our vocation to be protectors of  God’s handiwork is essential to a life of  virtue; it is not an optional or a secondary aspect of  our Christian experience." (s. 159)

"We do not understand our superiority as a reason for personal glory or irresponsible dominion, but rather as a different capacity which, in its turn, entails a serious responsibility stemming from our faith." (s. 161)

Påve Franciskus tar stark ställning för världens fattiga och poängterar att miljökrisen också är en moralisk kris.

"Today we have to realize that a true ecological approach always becomes a social approach; it must integrate questions of justice in debates on the environment, so as to hear both the cry of the earth and the cry of the poor." (s. 35)

"We need to strengthen the conviction that we are one single human family. There are no frontiers or barriers, political or social, behind which we can hide, still less is there room for the globalization of indifference." (s. 39) 

Är man insatt i miljörörelsen är påvens budskap inget nytt. Men ur en politisk synvinkel är det på många sätt högst radikalt. Särskilt i USA, som påven besökte tidigare under hösten, där ordet "socialist" är det värsta en politiker kan bli beskylld för och ekonomisk tillväxt är allena saliggörande.

"Human beings and material objects no longer extend a friendly hand to one another; the relationship has become confrontational. This has made it easy to accept the idea of infinite or unlimited growth, which proves so attractive to economists, financiers and experts in technology. It is based on the lie that there is an infinite supply of  the earth’s goods, and this leads to the planet being squeezed dry beyond every limit." (s. 79)

"We fail to see the deepest roots of our present failures, which have to do with the direction, goals, meaning and social implications of  technological and economic growth." (s. 82)

"We know how unsustainable is the behaviour of  those who constantly consume and destroy, while others are not yet able to live in a way worthy of  their human dignity. That is why the time has come to accept decreased growth in some parts of  the world, in order to provide resources for other places to experience healthy growth." (s. 141)

"A strategy for real change calls for rethinking processes in their entirety, for it is not enough to include a few superficial ecological considerations while failing to question the logic which underlies present-day culture. A healthy politics needs to be able to take up this challenge." (s. 145)

Det jag tycker är en av påvens viktigaste poänger är att vi måste återuppväcka vår förundran över skapelsen. Att glädjas över en soluppgång, fågelsången en solig vårdag eller höstens färgexplosion kostar ingenting, har ingen miljöbelastning, men ger livsglädje och välbefinnande. Hand i hand går insikten att vi inte behöver en massa nya prylar för att vara lyckliga. Förnöjsamhet och enkelhet. Urgamla kristna värden - med framtiden för sig.

"By learning to see and appreciate beauty, we learn to reject self-interested pragmatism. If  someone has not learned to stop and admire something beautiful, we should not be surprised if  he or she treats everything as an object to be used and abused without scruple. If  we want to bring about deep change, we need to realize that certain mindsets really do influence our behaviour." (s. 157)

"A constant flood of  new consumer goods can baffle the heart and prevent us from cherishing each thing and each moment. To be serenely present to each reality, however small it may be, opens us to much greater horizons of  understanding and personal fulfilment. Christian spirituality proposes a growth marked by moderation and the capacity to be happy with little. It is a return to that simplicity which allows us to stop and appreciate the small things, to be grateful for the opportunities which life affords us, to be spiritually detached from what we possess, and not to succumb to sadness for what we lack." (s. 162)

Vill du läsa encyklikan finns den på engelska här: laudatosi.com
En svensk sammanfattning finns här